På resande fot
Jag har varit i Bryssel ett par dagar. En härligt underbar stad som bjuder på det mesta från antika statyer, medeltida kyrkor till moderna varuhuskomplex. Staden var inte så fasligt stor, man kunde utan problem vandra runt i staden och se allt. Skulle tippa på att den är ungefär lika stor som Stockholm.
Det som jag tyckte var mest roligt och spännande att se var EU-högkvarteren. Bryssel brukar kallas för Europas huvudstad och det var riktigt kul och intressant att se på byggnaderna man sett på tv. Jag tycker om att se på byggnader är makten huserar. Det känns som om makten sipprar ut genom byggnaden och in i mig. Jag kan känna mig maktfull när jag tittar på sådana byggnader. Framförallt för att jag vet att jag varit med och bestämt vilka som ska sitta där. Coolt.
Den mest kända attraktionen från Bryssel är väl den lilla kissande statypojken, Manneken Pis. Jag hade sett fram emot att se honom eftersom han är något av en liten ikon som brukar bli påklädd olika dräkter under olika tider på året. Dock var han en besvikelse. För det första var han lite undanskymd och för det andra minimal. Han kan inte ha varit mer än max 50 cm hög. Jag förstår inte vad det är som gjort honom till ikon.
Annars finns det inte mycket mer att förtella om staden. Jag kan rekomendera staden men samtidigt är det inget man missar så om man inte tar sig dit. Kulturen är lite kontinental (uteserveringar, vin, cigaretter, kaffe och caféer) men med en egen touch ändå tycker jag. Jag gillade det. Trots att staden anses vara internationell (av de 950 000 invånarna är 250 000 inte belgiska medborgare) talar folk överlag dålig engelska. Om jag frågar något på engelska svarar de på franska eller nederländska som är de officiella språken. Får jag säga något som jag tycker man ska göra, detta gäller städer och länder generellt inte bara Bryssel, så är det att ge en dag till att inte ha något inplanerat. Inte ha någon sevärdhet att titta på eller något annat. Utan bara vandra runt som man behagar och försöka insupa atmosfären. Försöka hitta nya vägar som man inte vandrat på eller försöka komma lite utanför statskärnan och in i områden där folk bor och titta hur det ser ut där. Det säger ganska mycket mer om landet än diverse sevärdheter. Tycker jag. Sedan ska man inte hoppa över sevärdheter, muséer och vad det nu må vara men staden är ju så mycket mer egentligen. "Know a city by home" som en fransman förklarade det när han kände till fler sevärdheter än jag i Stockholm. Han menade alltså att jag kände till Stockholm som hemma och allt det som räknades till det viktiga. Om jag sedan inte känner till någon kyrka gör det kanske ingenting egentligen...
Och imorgon åker jag till Kina :)
Jag orkar inte
Jag vet inte varför. Livet är underbart på alla sätt och ändå så känns det jobbigt. Kanske just därför. Att jag inte har "rätt" att klaga och därför blir jag knäpp pga det. Men jag vet inte. Jag tror att det ibland kan ligga bakom varför det är så många i Sverige som mår dåligt. Man har det så bra så man typ får dåligt samvete varje gång humöret inte är på topp och sen blir det en ond spiral. I alla fall kan jag känna så ibland när jag klagar på en liten skitgrej som jag vet att jag inte borde klaga på egentligen.
Men det är bara att komma igen. I'll be back more happy than ever :)
Think outside the box
Nog talat om fotboll (som jag vet att majoriteten av mina läsare inte har mycket för). Istället ska jag tala om en ny insiskt som jag fick igår kväll. Självklart måste jag hänga med i svängarna och läser därför andra bloggar. Dock har jag insett att jag inte läser de bloggar som alla andra läser. Anyway. Igår läste jag en av mina vänners bloggar och blev ganska inspirerad (länkar inte pga att jag inte vet om han vill att jag ska marknadsföra hans blogg med andra ord vill ni läsa den får ni finna den själva...). Dels för de många intressanta tankar han delade med sig av och dels för hans fenomenala sätt att skriva och uttrycka sig på.
Efter att jag läst bloggen såg jag tillbaka på min egen blogg och med ens kändes den ganska patetisk och larvig. Om jag någonsin vill bli ett stort bloggnamn så räcker inte mina smått löjeväckande uttalanden. Nej jag kanske ska think outside the box om man säger så. Istället för att skriva om mina egna tankar ur mitt perspektiv måste jag skriva på ett sätt som visserligen fortfarande andas mig men som andra känner igen sig i. Förstår ni vad jag menar? Förmodligen inte. Förtydligande: För att få fram vad jag tycker och få folk att tycka att jag har rätt måste jag finna en punkt där jag och mina läsare tänker likadant och sympatiserar. Därefter kan jag komma med mina tankar och kanske lyckas jag få med mig någon och utifrån det kan jag inspirera andra människor :) Vilket jag vill göra som ni kan läsa i föregående inlägg. Och jag blev verkligen inspirerad av min vän eftersom han kan skriva på det sättet. Eller ja, han kanske inte fångar någon annan men mig fångade han definitivt!!!
Nu ska jag snart kolla på Uruguay mot Ghana. Jag hoppas på afrikansk seger även om sydamerika ligger mig närmare om hjärtat...
