The Crusades
Vad som dock är jobbigt är att den mesta kurslitteraturen är på engelska. Visserligen talar jag så bra engelska så jag inte behöver slå upp vartannat ord men jag måste koncentrera mig på ett helt annat sätt för att hänga med. Sitter jag och slöläser måste jag läsa om allting och då har jag inte tjänat någonting.
Tiden har gått sjukt fort. Vi är redan inne i sista veckan i september. Hur sjukt är inte det? Å andra sidan, som min bror påpekade för ett par dagar sedan, "så var det hur länge sen som helst som det var augusti". Man måste väl börja inse att dagarna bara går snabbare ju äldre man blir...
Nej nu måste jag återgå till min läsning om "The Islamic World (ca 600 - 1400 C.E)". Roligare än så blir det inte
Told you so...
I alla fall har jag funderat mycket kring Sverigedemokraterna och framförallt kring deras väljare. Jag tror faktiskt inte att alla som röstar på dem är främlingsfientliga och ogillar invandrare. Jag tror snarare att det är många som röstat på dem för att de tycker att Sveriges integrationspolitik varit katastrofal de senaste 20 åren. Men det handlar inte om att man är rädd för det mångkulturella eller inte vill ha invandrare i Sverige utan för att man är missnöjd. Och eftersom inget av de andra partierna vågat diskutera och prata om det med rädsla för att bli kallade för rasister vänder man sig då kanske till Sveridedemokraterna.
Jag menar i dag handlar valet av parti inte så mycket om ideologi längre. Och om man kan rösta på Moderaterna ena gången och Socialdemokraterna nästa för att det gynnar en själv mest, ja varför skulle man då inte kunna rösta på Sverigedemokraterna om det är något som man tilltalas av där?
Missförstå mig inte nu. Jag tycker det är fruktansvärt att Sverige har en främlingsfientligt parti i riksdagen. För det är de. Inget annat är främlingsfientliga. Men väljarna är en annan sak. Alla som röstar på Socialdemokraterna är ju inte nödvändigtvis arbetarklass och detsamma gäller naturligtvis Sverigedemokraterna. På ett sätt kanske det ändå kan vara bra att de fick sådan framgång. För nu tvingas man ta tag i problemet med den enorma segregation som finns i Sverige. Och där krävs massor med åtgärder. Kanske måste vi inse att hur mycket vi vill kan vi inte ta emot alla som kommer. Det finns varken plats eller pengar. Och det måste man kunna konstatera utan att man ska bli kallad för rasist. Och det är klart att jag inte märker av hur segregationen påverkar eftersom jag bor i ett svenskt medelklassområde. Men för dem som bor i Rinkeby och Bredäng är verkligheten en annan. Sen kan jag stå och skrika hur mycket jag vill om att vi måste ge alla flyktingar uppehållstillstånd. Men det är inte i mitt område som de bor sedan.
Oj det lät lite främlingsfientligt nästan. Men det är jag inte. Jag tycker mångkulturalism är oerhört viktigt och tycker att det berikar ett samhälle. Dessutom måste vi komma ihåg att alla måste få tycka som de vill och rösta på det de vill. Och för mig är det skrämmande att folk i dag står och skriker att vissa inte borde få rösta på grund av diverse anledningar. Det tycker jag är värre. Mycket värre än att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen...
Snart är det val
Nu är det bara några dagar kvar innan det är val i Sverige. Det är första gången som jag får vara med och rösta i ett riksdagsval. Ska bli kul tycker jag, även om jag inte är helt hundra på vem som får min röst. Alla partier har ju något bra att komma med samtidigt som det också finns något som jag inte tycker är så bra. Men det svåraste är att om man röstar på ett parti får man något annat på köpet, ett parti som man kanske inte alls tycker är särskilt bra.
Nog pratat om det. Vad som oroar mig mest inför det kommande valet är inte huruvida vi får en borgerlig eller rödgrön regering. I långa loppet är det nog inte så stora förändringar som sker. Vad som oroar mig är att Sverigedemokraterna är på väg in i riksdagen. Och inte bara det. I den senaste mätningen jag tittade på var de det tredje (!) största partiet i Sverige. Tredje största partiet... Vi måste nog börja inse att vi i Sverige inte är mer toleranta än i övriga Europa. Vi kanske måste förstå att vi har ett problem med främlingsfientlighet och göra något åt det. Titta på varför folk är främlingsfientliga och sedan försöka åtgärda det. Inte bara gräva allt under mattan, le och låtsas som att det regnar.
Sedan är det en annan sak som skrämmer mig också. Tycka vad man vill om Sverigedemokraterna och deras politik men de har faktiskt också rätt att uttrycka sin åsikt. Vi har yttrandefrihet och åsiktsfrihet i Sverige. Alla faller under dessa rättigheter. Således har man inte rätt att komma och slå ner sverigedemokrater bara för att de inte tycker som man själv. Jag tycker det är hemskt att det ska krävas full polisbevakning för att garantera deras säkerhet. Vad är vi för demokrati då egentligen? Och om det nu är så att de kommer in i riksdagen så har ju trots att folk röstat fram dem. Då tycker jag inte att man kan utlysa nyval bara för att man tycker folk har röstat på fel parti. Vad är det för demokrati vi har då egentligen? Jag kan förstå svårigheterna med Sverigedemokraterna i riksdagen men då får man bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen. Kanske skulle man tagit tag i det från början och debatterat med dem. Inte om invandring och integration utan kanske om klimatfrågan, skolfrågan, jobbfrågan eller någon annan högaktuellfråga så kan man se vad de har att komma med i de frågorna. Då kanske folk kan se att de inte har så mycket annat än invandringen och kanske tänker en extra gång. Jag vet inte, men att tiga ihjäl en åsikt man inte tycker passar in i samhället har ju aldrig varit till någon fördel...
Dime que quieres??
Det är så mycket jag vill säga. Men allting låter bara fel och fjantigt. Och vad ska jag egentligen säga, som jag fortfarande inte sagt?
Jag tycker inte om att leva i ovisshet. Varför kan inte allt bara vara glasklart, lätt och enkelt....
Jag gillar verkligen att vara student
Skolan är igång igen även om det är lite av en mjukstart såhär i början. Jag tycker det är riktigt roligt. Dessutom går jag inte tillsammans med någon som jag var med förra terminen vilket betyder att man måste skaffa sig nya kompisar än en gång. Kul tycker jag eftersom risken annars är att man bara skulle vara med samma personer hela tiden. Å andra sidan var jag ganska flexibel förra terminen och umgicks med ganska många men ändå. En bit in har man ofta hittat dem som man gillar att umgås med och sen hamnar man i något mönster. Vilket faktiskt kan vara bra eftersom man skapar sig en slags trygghet i klassen.
Jag trivs väldigt bra på Södertörn måste jag säga. Alla är riktigt trevliga och det är högt i tak. Jag känner aldrig att jag inte kan säga något i rädsla av att det skulle vara fel. Men så är det ju vuxna människor på utbildningarna också som förhoppningsvis är så trygga i sig själva så de inte behöver trycka ner någon annan för att hävda sig. Jag gillar verkligen allt med högskolan: livet, personerna och studierna. Fick jag välja skulle jag nog utbilda mig för alltid.
Men någon gång måste man ju finna ett jobb också. Den tanken skräms jag av lite mer. Framförallt eftersom jag inte vet om jag klarar av att arbeta. Allt jag gjort hittills har varit elevarbeten inget riktigt. Det kan man alltid snacka bort men när det gäller arbete blir det plötsligt allvar. Å andra sidan: arbete har sina fördelar det med, man tjänar sina egna pengar och får kontroll över sin ekonomi, man blir helt enkelt oberoende. Men så återstår det ju också att hitta ett jobb inte det lättaste just nu. Hoppas den trenden är över om cirka tre år när jag kastar mig in på den karga arbetsmarknaden för journalister...
Nej nu ska jag iväg till skolan för att lyssna på en föreläsning om Sveriges kolonisation av Lappland och hur synen på en same sett ut genom historien. Och ikväll.. Insparksfest :D
