Freja Andersson

Nu ska jag berätta en rolig sak som hände på Hällevik. 

Det var sista dagen och barnen hade åkt hem till sina föräldrar. Alla vi i köket var tvugna att städa det innan och utan så att det var skinande rent. Jag och Amanda orkade emellertid inte det och gick in i kylen för att gömma oss där. Inne i kylen fanns det massor med olika kakor som vi genast kände oss sugna på och glufsade i oss. Efter ett tag blev det ganska kallt där inne så vi gick in i skafferiet istället, eftersom vi visste att det fanns kakor där också. Så där stod vi och svullade jättegoda kakor medan alla andra städade för brinnande livet. Men som vi alla vet kan det bli lite enformigt att stå där inne och bara käka kakor bland pasta och mjöl och ha lite åligt samvete för man vet att man egentligen borde hjälpa till. Vi hade faktiskt städat mycket innan och hade ingen uppgift för tillfället så vi smet inte helt från arbetet. I alla fall tyckte vi att de andra stackarna i köket skulle få det lite roligare så vi skulle busa lite med dem. Planen var att Amanda skulle gå in i kylen och sedan låtsas att hon inte fick upp dörren. Jag skulle stå utanför och försöka få upp den, men att det inte skulle gå och att jag därefter i panik skulle springa och be de andra om hjälp. Alla skulle komma springande och slita i dörren och självklart få upp den med en gång. Det de skulle mötas av var en Amanda som käkade grädde eftersom hon trott att hon skulle bo där för alltid. Så skulle vi då genomföra vår roliga och smarta plan. Alla som sett min skådespelartalang fattar att det gick super. Inte, jag garvade hela tiden. Ett annat misslyckande var att den enda som reagerade var Jonas, men han kom sättande i 110 och slet upp dörren. Där inne stod Amanda och fattade ingenting, hon hade inte hört att Jonas kom. Neej, nu måste vi ju göra om, tyckte både hon och jag. Jonas var med på noterna. Den här gången gick det mycket bättre, men nu var det bara Alex som brydde sig och kom sättande i världens fart. han slet upp dörren och där stod Amanda med en skål gurkor och käkade. När våra blickar möttes började vi garva. Varken Alex eller Jonas tyckte att det var särskilt kul och när vi insisterade på att göra det en tredje gång röt Jonas att nu räckte det minsann. Fattar inte, jag och Amanda tyckte att det var jättekul.