Freja Andersson

Jaa mina kära vänner. Idag känner jag mig glad. Har haft ett litet psykologsnack med mig själv under de närmaste dagarna och kommit fram till en massa saker. Det som har fått mig att leka psykolog med mig själv som patient är  Alexanders och Normans förtjänst. Det finns inte många likheter med, men jag hittade en gemensam nämnare; de älskar livet. En väldigt bra egenskap om jag får säga det själv och som jag tyvärr inte delar med de. Jag insåg efter att ha studerat dessa personer att anledningen till varför de älskar livet är de är nöjda med det de har och framför allt så struntar de i vad andra tycker utan följer alltid sitt hjärta. Igår när jag och Norman satt på donken funderade jag först på att strunta i att äta eftersom maten där är känd för att vara fettig och en av mina största rädslor är att bli fet. Jag menar vem har inte hört talas om alla skräckscenarior om personer som blivit feta BARA för att de ätit på donken. När jag påpekade detta för Norman ryckte hon på axlarna och sa: "Och? det är gott som fan." Det fick mig att börja tänka efter. Alla lever ju bara en gång ska vi då inte försöka leva som om varje dag var den sista, jag menar, vem vet vad som händer imorron. Med det menar jag inte att vi ska förstöra världen, men kanske unna sig mer saker och verkligen ha roligt. För vilka är det som mår bäst egentligen, de som unnar sig saker och som verkligen gör det de tycker är roligt och äter det de tycker är gott och struntar i vad andra säger om det eller de personer som bara gör saker de inte vill göra bara för att alla andra gör så jag tror den första gruppen faktiskt.

Alex ser ungefär livet på samma sätt som Norman. Han går runt och tycker att han ärligt är den snyggaste människan som gått i ett par skor. Vi hade en disskusson om det han och jag. Han menade på att alla var begåvade med livet och det var upp till en själv att göra något bra av det. Jag hade inget att säga emot. Det stämmer faktiskt ganska bra. Jag är begåvad med livet, varför gå runt och irritera mig på skitsaker som mitt utseende eller liknande. Det vikitiga är väl att jag har roligt och mår bra den tiden jag har privilegiet att leva. Så nu har jag haft mitt psykologsnack med mig själv och insett att jag är nöjd med det jag har och det har gjort mig till en mycket gladare människa. Jag menar jag har en familj som älskar mig, kompisar som älskar mig för den jag är, jag är fri att säga och tycka som jag vill, jag kan göra vad jag vill och ja massor med saker mer. Dessutom kan jag säga nu att jag faktiskt ser rätt okej ut, ja typ söt.