Freja Andersson

Nej nu får det vara nog. Jag skriver alldeles för långa inlägg. Vem orkar läsa en roman om mina åsikter liksom? Herregud, jag måste lära mig att korta ner allt jag skriver, utan att det för den sakens skull blir mindre intressant. Ja, jag hoppas att det jag skriver om ska vara intressant i alla fall, men jag vet inte. Jag tycker att det är ganska intressant, men alla är ju olika. Nej jag ska inte babbla på så mycket mer så det här inlägget också blir milslångt. Det här inlägget ska nog handla om vad jag har gjort och inte några fåniga tankar som ingen bryr sig om ändå...

Ja ja. Jag var hos Alexander i helgen. Vi tittade på film. Asmysigt. Filmen vi såg var THE RING. Mindre mysigt. Herregud jag satt och skakade och darrade hela filmen och var helt enkelt jätterädd. Alex skrattade bara åt mig. För han var inte ett dugg rädd. Egentligen var han det jag märkte nog hur han ryckte till varje gång något hände. I alla fall trodde inte jag att det skulle bli läskigare än så, men ack så fel jag hade. Just som personerna på filmen hittat rummet som monstret bor i, får Alexander ett sms. Jag trodde att jag skulle dö. Alla som sett the ring eller hört talas om den fattar varför. Jag flög upp och kände att min puls ökade markant. Alexander flög också men han vågade inte erkänna att det var för att han var rädd. Han sa att det var för att jag flög. Eller hur, säger jag bara till honom. Det där är vad jag kallar rädsla, jag har nog aldrig varit så rädd förr. Okej det kanske jag har, men det finns olika typer av rädsla och rädslan jag känner när jag ser en skräckfilm är inte trevlig. Usch aldrig mer. Jag är jätterädd på kvällarna att det där monstret ska komma. Nu kommer jag inte kunna sova på månader. BURR.