Zzzzömnproblem
Ja... har märkt att jag nästan börjar alla mina inlägg med ja. Måste bli mer kreativ där, det blir ju tråkigt att alltid börja med samma sak. Märkte att det var några som reagerade på mitt förra inlägg, men jag har fortfarande inte kommit underfund med vad jag ska kallas för, så den frågan håller vi öppen ett tag till.
Idag är det ett sånt fruktansvärt tråkigt väder ute att jag bara vill krypa tillbaka till min säng, dra täcket över huvudet och vänta på bättre tider. Men icke sa nicke istället går jag fram till datorn och sätter mig för att skriva ett feting inlägg på min blogg. Nu undrar säkert ni varför jag inte, som vettiga människor gör när de är lediga, sover. Klockan är trots allt bara halv tio och jag är 17 år. Herregud, de flesta i min ålder vaknar inte förrän framåt ett, med andra ord är det fortfarande natt för de. Faast ni som känner mig vet att jag är allt annat än vettig. Idag gick jag upp åtta och kände mig pigg. För att vara jag var det ganska sent de flesta dagar brukar jag vakna runt halv sju, sju och vara relativt pigg. Ganska najs om jag får säga det själv. Jag kan inte förstå hur man frivilligt kan slösa bort en halvdag på att sova. Alltid en pina när folk sover över hos mig eller jag hos dem. Jag vaknar tidigt och vill gå, men den andra personen i fråga, grymtar bara till svar och vänder sig till andra sidan när jag försöker få kontakt. Sen ligger jag där på en hård och skitig madrass på det dammiga golvet och iaktar hur en liten, liten insekt biter min kompis på örat. Kompisen rycker till, men vaknar inte, i sömnen för denne handen över örat och försöker vifta bort den lilla insekten. När det inte lyckas och inekten för tredje gången lyckats bita min vän i örat hörs ett irriterat och sömndrucket vrål med sprucken röst, ni vet som man alltid har på morgonen: Gee faaaaan i det där Freja. Efter det hörs en stor snarkning och kompisen fortsätter sova. Detta mina vänner är en mycket rolig scen och jag känner ett skratt bubbla upp i strupen. För att inte väcka min kompis och göra denne riktigt förbannad, springer jag ut på toaletten och sprutar vatten i munnen samtidigt som allt skratt bubblar ut i ett enda stort gurgel. Min kompis föräldrar sitter och tittar konstigt på mig när jag kommer tillbaka och funderar på vad det är för kompis som deras barn hittat. Jag kliver in till dem och säger mycket hövligt godmorgon. De ler lite skeptiskt tillbaka, men bjuder mig på frukost. Efter en stund är de helt charmade av mig, jag menar, vem blir inte det. Mitt i allt det där trevliga måååste föräldrarna ge sig av och de står i en kvart och fumlar med jackor och skor och jag vet inte var. Ropar hejdå till sitt barn som bara ger de en snarkning till svar. Så stängs dörren och kvar står jag ganska ensam i en lägenhet/hus som jag inte känner till ett dugg. Dags för upptäcksfärd kanske, men efter att ha kommit in i vardagsrummet och tittat på någon liten pryl som jag råkar tappa i golvet vågar jag inte fortsätta och går med slokande axlar in i det kvava rummet. Där ligger min kompis och snarkar, lite dreggel kommer ut ur den öppna munnen och hamnar i en fin liten cirkel på kudden. Kompisen mumlar till i sömnen och sprakar i väggen. Sen helt utan förvarning hörs ett ljud som meddelar att kompisen vaknat. Från att ha andats tungt. lugnt och regelbundet hörs en liten flämtning och sedan far huvudet upp. En sträng med saliv hänger från munnen ner till kudden. Kompisen tittar sig yrvaket omkring och har ingen aning om var den är någonstans. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom det första den ser är mitt glada tryne överlycklig efter ha fått vänta i över två timmar. Vafaan e klockan, hörs det från min kompis. Inte ens ett godmorgon kan man få. Halv tio meddelar jag glatt. Bara? Meeehh då kan jag ju sova lite till, säger kompisen, lägger sig till rätta mitt på den salivblöta kudden och somnar som om den aldrig varit vaken. Jag suckar till svar och ställer mig för att titta ut på den relativt spännande utsikten från sovrumsfönstret. Ibland är det en skog, ibland andra betonggrå hus och ibland något annat, helt beroende på vem det är man bor hos. Där tänker jag sakta att det tråkigaste i livet måste vara en söndagsmorgon klockan halv tio, när alla ligger och sover förutom jag. Och min kompis föräldrar.
