Facebook igen
Jag har som alla andra hippa personer i världen skaffat mig facebook. Det är roligt med sidor där man kan hitta människor som man känner. Just nu har jag lyckats skrapa ihop hela 95 vänner. Oyeah, så många kompisar jag har. Eller inte? Jag menar av mina 95 vänner är det ungefär 40 st som jag träffar ofta, jag vet knappt vilka alla är. Ungefär fem stycken av dem jag är kompis med är utländska killar som skrivit följande mejl till mej;
"Hello Freja! My name is x and I live in y. I saw your photo and I felt like I want to be a friend of yours. I think we can develop a beautiful friendship and later on maybe see eachother". Okej, men det är ju bra... vilka är dessa människor. Jag menar en 25årig kille från Nicaragua... Gosh
Massor som jag också är kompis med gick/går jag i skolan med. Många av dem känner jag inte som vänner, man säger hej till dem i korridoren eller liknande. Men så är det. Jag menar av mina 95 vänner pratar jag med typ 15 på facebook. Hur många vänner har jag då egentligen. Asså är det så att det är prestige att ha många vänner, är det därför folk som jag pratade med en gång när jag gick i sexårs addar mig. Herregud, jag veeet att jag inte behöver acceptera men ni vet hur det är. You have 4 friends recuest. Åhh vad kul, jag vet inte vilka de är, men skitsamma. Men det är ju ganska töntigt att ha 234 vänner och bara prata med 10 stycken för då har man ju inte så många vänner egentligen. Men som sagt jag behöver inte acceptera. Jag fattar bara inte varför det är så status att ha många vänner om man inte ens känner alla bra och att det inte är status att ha få vänner. Herregud, men det är inte antalet vänner som räknas utan snarare hur bra vän man är med de. Nej nu ska jag in och nörda på facebook, tror att jag ska skriva till någon som addade mig barasådär.
Ha det najsigt barn och alla ni andra med
/F
