Var går gränsen mellan privat och offentlig?
Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om. Mitt liv är inte tillräckligt intressant att bokföra och just nu finns det ingenting som jag måste tycka något om. Eller det finns ju en del saker som jag tycker, men de är antingen bara skitsaker eller personligt, och det vill jag inte delge på bloggen, eftersom jag inte vet vilka det är som läser den.
Har alltid funderat på hur personlig man ska vara på en blogg. För visst är det roligt att läsa om personer som delger något smaskigt från sitt privatliv, men jag känner att det inte finns så mycket att berätta om mitt privatliv. Vad man nu kallar privatliv. För mig känns det i vilket fall som helst helt onödigt att redogöra för människor, kända eller okända, vad jag har för olika relationer till folk. Hur många bryr sig egentligen om vilka jag bråkar med och vem jag har gjort vad med. Det sorgliga är egentligen att det är det alla är intresserade av. Om jag skrev om mitt "skandalösa" liv (inte för att det finns mycket att berätta, men det lilla jag har) tror jag att läsarna till min blogg skulle öka markant, för att inte tala om kommentarerna. Kanske, detta är bara ren teori. Och jag kommer inte att genomföra det i praktiken!! Så ni som sitter där och väntar på någon smaskig bekännelse om mitt liv kan sluta läsa här och nu och i fortsättningen också. Men det som jag har märkt är i alla fall att de som skriver om sina liv och då och då gör en liten bekännelse, får många läsare och den som skriver om tankar (typ jag) är inte lika attraktiv. Så är det även i kändisvärlden. Den kändis som bjuder på sig själv med den ena skandalen efter den andra och gråter ut inför allmänheten det är den som får uppmärksamheten, den kändis som lever ett stilla liv och inte gör så mycket väsen av sig struntar alla i. Men varför ska man bli känd på att göra något (ofta) idiotiskt, typ glömma ha på sig underkläder när man kliver ur en taxi, och inte på det man är duktig på. Det är synd att vi idag (nästan) bara är intresserade av att veta vad alla andra gör privat eller vad vi gör som är dåligt. Det som är bra och trevligt, blir med ens tråkigt. Nej det är det dåliga som alltid ska lyftas fram. Men, men det är väl mänskligt vad vet jag. Nu har jag bara en sista fråga; skulle ni vilja höra något från mitt "spännande" privatliv? Om ni vill det får ni skriva det, annars struntar jag i det ;).
Hejdå/ Freja
Har alltid funderat på hur personlig man ska vara på en blogg. För visst är det roligt att läsa om personer som delger något smaskigt från sitt privatliv, men jag känner att det inte finns så mycket att berätta om mitt privatliv. Vad man nu kallar privatliv. För mig känns det i vilket fall som helst helt onödigt att redogöra för människor, kända eller okända, vad jag har för olika relationer till folk. Hur många bryr sig egentligen om vilka jag bråkar med och vem jag har gjort vad med. Det sorgliga är egentligen att det är det alla är intresserade av. Om jag skrev om mitt "skandalösa" liv (inte för att det finns mycket att berätta, men det lilla jag har) tror jag att läsarna till min blogg skulle öka markant, för att inte tala om kommentarerna. Kanske, detta är bara ren teori. Och jag kommer inte att genomföra det i praktiken!! Så ni som sitter där och väntar på någon smaskig bekännelse om mitt liv kan sluta läsa här och nu och i fortsättningen också. Men det som jag har märkt är i alla fall att de som skriver om sina liv och då och då gör en liten bekännelse, får många läsare och den som skriver om tankar (typ jag) är inte lika attraktiv. Så är det även i kändisvärlden. Den kändis som bjuder på sig själv med den ena skandalen efter den andra och gråter ut inför allmänheten det är den som får uppmärksamheten, den kändis som lever ett stilla liv och inte gör så mycket väsen av sig struntar alla i. Men varför ska man bli känd på att göra något (ofta) idiotiskt, typ glömma ha på sig underkläder när man kliver ur en taxi, och inte på det man är duktig på. Det är synd att vi idag (nästan) bara är intresserade av att veta vad alla andra gör privat eller vad vi gör som är dåligt. Det som är bra och trevligt, blir med ens tråkigt. Nej det är det dåliga som alltid ska lyftas fram. Men, men det är väl mänskligt vad vet jag. Nu har jag bara en sista fråga; skulle ni vilja höra något från mitt "spännande" privatliv? Om ni vill det får ni skriva det, annars struntar jag i det ;).
Hejdå/ Freja
Kommentarer
Postat av: Jenifer
Nej, det spelar väl ingen roll. Jag är imponerad och tycker att du skriver jättebra! Vilken linje går du på gymnasiet? Du borde gå journalistlinjen. Än en gång du skriver bra, och underhållande. Det är flyt i språket och man märker att du inte bara skriver för skrivandets skull utan att du verkligen tänkt.
Och en sak till, det är mer givande att läsa om dina tankar än ditt privatliv. Keep up the good work! :P (Hittade din blogg precis via blondinbellas blogg.)
Trackback
