Freja Andersson

Idag är det en såndär dag som känns onödig. En dag som har slösats som skulle kunna användas på ett mycket bättre sätt.  Vaknade idag av att jag hade huvudvärk. Och då menar jag huvudvärk. Det kändes som om huvudet skulle sprängas. Varje steg jag tog vibrerade hela huvudet av smärta. Jag trodde seriöst att jag skulle dö. I och för sig har jag ganska ofta ont i huvudet. När jag var liten led jag av migrän. På senare år verkar det ändå som om det växt bort, ibland kan det återkomma. Det är riktigt jobbigt. Jag kan inte röra mig, utan ligger bara i ett rum och har så ofattbart ont dessutom mår jag illa och kräks. Sen kommer det människor och säger att de har migrän när de har lite huvudvärk, det är inte samma sak. Så många som säger att de har migrän, men det handlar om vanlig huvudvärk. SUCK.

Låt oss återgå där vi var. Jag hade i alla fall spyont i huvudet men pallrade mig iväg till skolan ändå. Ville inte riskera missa något. Det är bara tre fyra veckor kvar. Känns onödigt att vara hemma då. Dessutom tycker inte jag att huvudvärk är ett argument att stanna hemma från skolan. Jag fattar inte det är så många som stannar hemma när de snorar lite eller har lite ont i huvudet. Herregud hur ska det gå i arbetslivet för er människor? Jaja. Jag kom i alla fall till skolan och möttes av en tomt gapande skola. Paniken kom smygande. Var jag ledig idag. Just då kom Patte gående och jag kunde pusta ut. Hon meddelade mig att vi hade projektarbetstid hela dagen. Indivduell skriv uppgift. Den hade jag skrivit klart. Trevligt, vad skulle jag göra då? Datakunskapen upplyste Patte glatt. Den blev klar på tio minuter. Yiihaa. Jag vill inte gå hem. Vad ska jag göra hemma liksom. Sitta och glo kanske? Huvudvärken börjar släppa nu. Skönt. Nu blir det träning ikväll i alla fall. Förhoppninsvis. Om det inte bara är alvedonen som börjat verka. Jag är beroende av alvedon. Jobbigt läge. Käkar typ minst en varje dag. Jag har alltid ont i huvudet. Min lever kommer dö. Jag kommer dö. Tänk om jag inte får några barn innan jag dör. Snyft. Det är därför jag lever. För att få barn och äventyr. Allt annat är överskattat. Jag vill resa och vara i ALLA länder. Precis alla och jobba dit jag kommer. Skönt. Och sen vill jag ha typ fem barn. Jag älskar barn. De äger. Tycker jag. Jag längtar till jag får barn. Otroligt mycket. För det är typ det enda jag inte gjort. Föda barn. Det ska tydligen göra ont. Tror inte det. Inte värre än när ett hjärta krossas.