Du var så poetisk och nu bor du i en annan värld
Mina läsarsiffror är på väg upp igen. Efter att ha varit en bra bloggare med en sextio läsare om dagen (pretty good for me, but if you compare with others, not good at all) sjönk det sedan ner till endast tio bloggare om dagen, främst beroende på att jag inte skrev så mycket. Men nu så har jag börjat bli mer engagerad i mitt bloggande igen och har uppemot trettio läsare per dag. WOHO! :)
Men kära läsare jag ska inte sitta här och prata om läsarsiffor utan istället ägna dagens inlägg till en dikt som jag skrev när jag var fjorton år och ville vara poetisk, om jag är det får ni avgöra, själv är jag ganska imponerad av min poetiska anda som alltså finns någonstans djupt inom mig.
Här sitter jag.
Väntar på Det.
Det speciella.
Som ska ske.
Snart.
Snart.
Bara vänta.
Sekunder blir till minuter blir till timmar till dagar till år.
Vänta bara vänta.
Det kommer snart.
Här sitter jag.
Väntar.
På livet
Jag är fett bra ju :)
Men kära läsare jag ska inte sitta här och prata om läsarsiffor utan istället ägna dagens inlägg till en dikt som jag skrev när jag var fjorton år och ville vara poetisk, om jag är det får ni avgöra, själv är jag ganska imponerad av min poetiska anda som alltså finns någonstans djupt inom mig.
Här sitter jag.
Väntar på Det.
Det speciella.
Som ska ske.
Snart.
Snart.
Bara vänta.
Sekunder blir till minuter blir till timmar till dagar till år.
Vänta bara vänta.
Det kommer snart.
Här sitter jag.
Väntar.
På livet
Jag är fett bra ju :)
Kommentarer
Trackback
