Freja Andersson

Nej, det är dags att fylla bloggen med annat än massa blaj om OS och idrott. Det har blivit lite för mycket av den varan på sista tiden tror jag (inte för att det någonsin kan bli för mycket sport, men ni fattar vad jag menar). Idag ska vi alltså disskutera något riktigt djupt... Jag vet inte vad jag ska kalla det för riktigt men jag har ett litet resonemang kring det.

Okej, det kommer kanske handla lite mer om idrott ändå, men på ett annat sätt än tidigare. Sedan jag började på gymnasiet har idrott blivit jätteviktigt för mig, det var självkart viktigt redan innan, men inte på samma sätt. Nu kretsar det mesta runt idrott för mig och jag nästan bryr mig ännu mer bara för att det är så många som verkligen har 0 intresse. På min gamla skola fanns det ett större intresse av idrott och det var många som var fysiskt aktiva, idrott var liksom en del av vardagen. Om det var ett stort idrottsevenemang disskuterades det som hänt varje dag. Så är det inte nu. Inget fel med det, men i och med ointresset har mitt intresse ökat med 100%. Jag tror att det är så vad det än handlar om, ofta hör man ju folk som kommer från ett land med annan religös bakgrund än protestanisk säga att när de kom till Sverige blev religionen mycket viktigare för dem jämfört med hur det var i deras gamla hemland. Det är precis som om man kommer till ett ställe där det som alltid varit en naturlig del av vardagen ses som något annorlunda blir det oerhört vitkigt för en. Jag tror att det är något som vi alla har, för att bevisa att det faktiskt är lika normalt som det som är en del av vardagen på det nya stället. Eller jag vet inte... men kanske, eller så är det bara jag.