Freja Andersson

Jag har funderat länge på ovanstående fråga. Vi jobbade i skolan förut med ett klass och etnicitetprojekt, men det känns fortfarande som om jag inte vet svaret på den frågan. Jag menar vi kan ju inte säga att en svensk har ett speciellt utseende, det vore ju fel i dessa dagar styrda av globaliseringen. Samma sak gäller väl beteende och personlighet, visst kan det vara typiskt svenskt att vara tystlåten, men det betyder inte att alla svenskar är så, eller att man är svensk bara för att man är så. Ska vi kanske enbart titta på om man har svenskt medborgarskap eller inte. Jag menar alla som är svenska medborgare måste ju ändå räknas som svenskar. Men det blir också motsägelsefullt på ett sätt. När jag gick i grundskolan, i nian, så hade vi ett gäng svenskar som hatade Sverige. De hade alla föräldrar från mellanöstern, men om jag fattade allt rätt så var de svenskar och hade svenskt medborgarskap. Det enda land de någonsin bott i var Sverige, men de sympatiserade ändå mer med irakier, iranier mm än med sina landsmän, svenskarna, som de skydde som pesten. Är man verkligen svensk, om man inte känner sig som svensk, även fast man har svenskt medborgarskap? Det tycker inte jag i alla fall. Jag menar USA t.ex. där räcker det ju med att man är född i landet så är man amerikansk medborgare och mamma berättade om en på mitt dagis vars föräldrar jobbat i USA ett år och fött honom där, så han hade blivit amerikansk medborgare också, trots att han hade 0 med USA att göra.

Så det slutgiltiga svaret på min fråga torde vara; man är svensk om man känner sig svensk. Om man känner att Sverige är ens hem och att man sympatiserar med svenskar, jag då är man svensk. Personligen kan jag känna att även om jag flyttade till t.ex. USA, fick amerikanskt medborgarskap, gifte mig med en amerikan, levde "american dream", bara snackade engelska, bodde majoriteten av mitt liv i USA osv osv osv, skulle jag fortfarande känna mig som en svensk. Jag skulle säkert integreras i det amerikanska samhället, men innerst inne tror jag att jag alltid skulle se mig som en svensk. Om någon skulle fråga mig skulle jag nog svara att jag var en svensk bosatt i USA.

Etnicitet och sådant shit är jobbigt, orka ens engagera sig egentligen och bara se alla som människor. Men eftersom alla bryr sig så fruktansvärt mycket, inte minst de som säger att de inte bryr sig (de bryr sig och tjatar om det mest av alla), så antar jag väl att jag måste skriva ett inlägg om det, även om det är minst sagt obegripligt. Men egentligen har jag aldrig lagt några tankar kring etnicitet förrän vi tog upp det i skolan och skulle göra en undersökning kring det. Det var en intressant undersökning, men det känns som om jag verkligen bryr mig om någon kommer från ett annat land nu, det gjorde jag inte förut då tänkte jag inte ens på det. Aja så är det, om det är bra eller dåligt vet jag inte.