Freja Andersson

Jag har inte skrivit på jättelänge, vilket känns ganska tråkigt, men å andra sidan har jag känt att jag inte haft något att tillföra och inte heller att jag har haft tid. Skolan började igår efter ett ganska välbehövligt jullov. Under jullovet hade jag i och för sig kunnat skriva ett inlägg eller två, men tiden har inte räckt till. Först var jag i England och sen har jag legat hemma i influensan och orkade inte röra mig. Det jag tänkte berätta om nu är om England. Jag och min familj har en tradition (och jag är inte förstjust i traditioner) att åka till England över julen. Vi åker dit och firar inte jul som en "vanlig" svensk familj gör. Vi firar inte jul alls, enligt mina föräldrar, men jag tycker att åker vi till England som vi gjort nu i tre år så är det samma sak som att fira jul med Kalle Anka och allt vad det är.

I vilket fall som helst. I England så var jag en dag på fotboll och såg Arsenal - Tottenham. Denna matchen är en mega match och värsta derbyt. Vi snackar inte derby Hammarby - Djurgården, utan ett derby där båda lagen kommer från samma stadsdel. Det vi också ska komma ihåg är att man inte kan jämföra engelsk och svensk fotboll, inte när det gäller kvalitén och absolut inte när det gäller publik. 60 000 pers på läktaren, 60 000, ja det är vad det bor i en medelsvensk stor stad. Fatta att det nu befann sig så många på läktaren och alla hejade hela tiden. Helt stört. Det var det coolaste jag någonsin varit med om, och där kan vi säga att allsvenskan och stämningen där ligger rejält i lä. Eftersom det ligger så mycket pride i matchen så kan jag säga att alla blev galna när det blev mål (matchen slutade 2-1 till Arsenal). Coolast var när Tottenham gjorde mål och hela läktaren var tyst, förutom 3000-4000 pers som hejade på Spurs och blev helt galna.
Nej nu är det dags med spanska!
Byess