Glädje i Kungsan
Igår kollade jag på Sverige i Kungsträdgården. Det var sjukt coolt och häftig stämning, men tyvärr såg jag inte så mycket av matchen. Av det jag såg kan jag dock säga att jag inte tyckte att det var en särskilt bra match. Sverige var ganska orörliga och jobbade inte så mycket, bättre än Grekland dock som bara spelade deffensiv fotboll. Men grattis till Sverige att de vann i alla fall.
Det var alltså fruktansvärt häftigt i Kungsan. Alla firade som galningar efter matchen, det var som om Sverige vunnit hela EM. Jag blev så lycklig för jag har aldrig uppfattat de svenska fansen som sådana. Mer har jag trott att det varit "Åh, vad roligt att de vann, ska vi gå och lägga oss?". Men till min lycka har vi blivit mer europeiska och är glada när Sverige gör framgångar. Lycka med andra ord alltså. Det var också coolt att alla människor som stod där verkligen uttryckte att de älskade Sverige (och så även jag) utan att det var någon som ansåg det vara fel. Jag har också alltid fått den uppfattningen att det inte är okej att älska Sverige för då är man rasist, vilket jag tycker är fel. För det är fortfarande okej för en irakisk, numera svensk, person att säga att den älskar Sverige, för det är inte rasistiskt. Men jag som råkar födas med blont hår och blå ögon får inte säga att jag älskar Sverige, för då är jag rasist. Vad är skillnaden, jag menar båda är ju svenska medborgare? Aja nu ska vi väl vara glada över Sverige och att det blivit lite mer okej att säga "jag älskar Sverige".
Är det någon annan än jag som undrar över Lagerbäcks lag till EM? Jag menar han har nästan bara tagit ut gamla spelare som alltid varit med (och som dessutom inte är särskilt bra) istället för att ta de bästa. Fattar inget, men det är tyvärr också Sverige i ett nötskal. Sverige är lagmaskinen och har du suttit länge sitter du ganska säkert. I andra länder tittar man istället på prestationerna. Jag tycker det borde vara en blandning. För laget som Lagerbäck tagit ut är, enligt mig, kanske inte det bästa laget. Aja vi får väl se hur det går. Men spelar de som de gjorde igår, kommer det bli svettigt mot både Spaninen och Ryssland. Den matchen var riktigt bra faktiskt, om jag får säga vad jag tycker.
Det var alltså fruktansvärt häftigt i Kungsan. Alla firade som galningar efter matchen, det var som om Sverige vunnit hela EM. Jag blev så lycklig för jag har aldrig uppfattat de svenska fansen som sådana. Mer har jag trott att det varit "Åh, vad roligt att de vann, ska vi gå och lägga oss?". Men till min lycka har vi blivit mer europeiska och är glada när Sverige gör framgångar. Lycka med andra ord alltså. Det var också coolt att alla människor som stod där verkligen uttryckte att de älskade Sverige (och så även jag) utan att det var någon som ansåg det vara fel. Jag har också alltid fått den uppfattningen att det inte är okej att älska Sverige för då är man rasist, vilket jag tycker är fel. För det är fortfarande okej för en irakisk, numera svensk, person att säga att den älskar Sverige, för det är inte rasistiskt. Men jag som råkar födas med blont hår och blå ögon får inte säga att jag älskar Sverige, för då är jag rasist. Vad är skillnaden, jag menar båda är ju svenska medborgare? Aja nu ska vi väl vara glada över Sverige och att det blivit lite mer okej att säga "jag älskar Sverige".
Är det någon annan än jag som undrar över Lagerbäcks lag till EM? Jag menar han har nästan bara tagit ut gamla spelare som alltid varit med (och som dessutom inte är särskilt bra) istället för att ta de bästa. Fattar inget, men det är tyvärr också Sverige i ett nötskal. Sverige är lagmaskinen och har du suttit länge sitter du ganska säkert. I andra länder tittar man istället på prestationerna. Jag tycker det borde vara en blandning. För laget som Lagerbäck tagit ut är, enligt mig, kanske inte det bästa laget. Aja vi får väl se hur det går. Men spelar de som de gjorde igår, kommer det bli svettigt mot både Spaninen och Ryssland. Den matchen var riktigt bra faktiskt, om jag får säga vad jag tycker.
Kommentarer
Trackback
