Freja Andersson

Jag läste ett inlägg i SvD idag som handlade om ansvar. Den var jätteintressant och tog upp att man alltid skyller ifrån sig om man gjort fel. Artikeln är skriven av Ann Heberlein som skrivit boken "Det var inte mitt fel", där hon tar upp att så fort det handlar om skuld försöker man skylla sin skuld på någon annan. Om jag inte får mvg på ett prov är det samma sak som att läraren kränker mig och om det är någon som mobbas är det synd om denne eftersom den förmodligen har dåliga hemförhållanden eller liknande. Intressant tycker jag då det verkligen är så att det aldrig är mitt eget fel om jag misslyckas utan alltid någon annans. Den som oftats får ta all skit är samhället, det är samhällets fel att jag inte klarar skolan osv. Visst kan det ligga något i det men att alltid göra sig själv till ett offer i stilen "det är så synd om mig" gör inte saken bättre, mycket handlar om eget ansvar. Om man vill få något måste man helt enkelt ta saken i egna händer och inte bara hoppas att det ska gå som man vill och sen när det går fel skyller man på någon annan och säger att det är så synd om en. En annan sak som också tas upp i artikeln är att det är oerhört många som glömmer bort de duktiga utan bara tycker det är viktigt med att uppmuntra dem som inte är lika bra eller som slöar. Det tycker jag också är bra eftersom Ann menar att det är lika viktigt att pusha på en som är duktig och initativrik. Ett scenario är i skolan där nästan all energi läggs på dem som inte kan eller framförallt på dem som inte anstränger sig. De som jobbar, är duktiga, gör det de ska, kommer i tid osv får ingen uppmärksamhet alls utan alla tar bara för givet att man ska fortsätta göra det. Men om ändå ingen bryr sig och alla tycker att man ska bry sig om de som trilskas varför ska då jag anstränga mig? Intressant i alla fall läs den gärna, verkligen rekomenderad läsning (artikeln alltså, vet inte om boken kommit ut än)