Freja Andersson

Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar?
Jag kan segla förutan vind,
Jag kan ro utan åror,
Men ej skiljas från vännen min utan att fälla tårar.

Det är en väldigt fin sång tycker jag. När jag var liten förstod jag dock inte budskapet, jag var ju inte ledsen varje gång jag sade hejdå till dem. På senare år har den sången verkligen gjort sig sann i mina ögon. Det är många gånger man fått säga adjö till vänner som man vet att man förmodligen aldrig kommer träffa igen och då har jag alltid gråtit så tårarna har sprutat. Men det är ju också en erfarenhet, som man brukar säga. Jag gillar verkligen den här sången, den känns så djup. En annan sång som också ger mig samma intryck, typ ger gåshud, är "Nu går sista visan". Jag får alltid en känsla av att börja gråta när jag hör den. Den är också mycket vacker. Man borde sjunga och lyssna mer på sådana där sånger, som både barn och vuxna förstår. Eller jag fattade inte "Nu går sista visan" heller när jag var liten. Ni vet raden där man sjunger "Du och jag och de andra, som står utanför" tänkte jag alltid på min klass i sexårs som stod i kö utanför skolbyggnaden. Haha, men det hade en betydelse för mig också, man lär så länge man lever :)