Freja Andersson

Jag hatar att inte kunna uttrycka mig och inte veta något.

Idag började vi ett nytt projekt i skolan som heter GenEtik. Det handlar om stamcellsforskning vs etik. Stamcellsforskning handlar om att man forskar på celler för att få fram t.ex. celler som bildar insulin som man sedan kan ge diabetessjuka. Man forskar alltså för att få fram celler som kan hjälpa folk med olika sjukdomar. Det låter ju jättebra, att man kan hjälpa diabetiker eller folk med parkinson genom forskning. Stamceller bildas väldigt tidigt, ofta när man är i embryostadiet (dvs innan man räknas som en människa). De flesta celler som används inom stamcellsforskningen är från bort aborterade foster, vuxna som skänkt sina celler eller från äggceller som blivit över vid provrörsbefruktning (jag vet inte om det stämmer till 100 % om det stämmer).

Jag tycker att frågan är mycket komplex. Visst är det bra att man kan forska och komma på nya botemedel mot sjukdomar som diabetes eller parkinson. Samtidigt är det svårt att veta var man ska dra gränsen. Om man har möjlighet att bota parkinson eller diabetes idag, vad blir då nästa steg? Att man ska bota folk som har andra sjukdomar som t.ex. alkoholism eller fetma. Titta bara på plastikoperationer, när det lanserades var det till för människor med t.ex. svåra brännskador i ansiktet, idag används det nästan uteslutande till skönhetsoperationer. Vad är det som talar mot att samma utveckling sker inom stamcellsforskningen.

Samma sak gäller graviditeter och aborter. Idag kan man få reda på om ens barn har downs syndrom och kan då göra valet att abortera bort det barnet. Enligt mig är det fel, för jag anser att har man gjort det aktiva valet att skaffa barn så älskar man väl det barnet oavsett hur den ter sig, eller? Det spelar väl ingen roll att den har en sjukdom eller inte. Är det så att man väljer att göra en abort är det för att man inte vill ha barn just här och nu, utan kanske lite senare i livet, inte för att barnet har en sjukdom. Och om man idag aborterar bort barn med downs syndrom är väl inte steget långt till att abortera bort dyslektiker eller färgblinda.

Jag är inte emot stamcellsforskning och jag tycker att det är bra att man för forskning för att i framtiden kunna bota sjuka människor, men det får inte gå överstyr och användas efter människans jakt på den perfekta människan. Forskning ska endast ske i medicinskt syfte, var den gränsen nu går...

Jag ska, på beställning av Herr Lindeberg, skriva om jordens undergång. Det finns ju en del teorier om jordens då eventuella undergång. För det första måste vi ju titta på hur vi definierar undergång. Handlar det om att jorden som planet försvinner eller handlar det om att vi som människor dör ut? Jag tycker det är en komplex fråga, men låt oss för enkelhetens skull säga att det handlar om att jorden dör och att vi inte kan leva på den. Så låt oss nu titta på teorier:

- Klimatförändringarna. Kan leda till jordens undergång, men jag tror inte att det kommer innebära det. Även om det kommer bli relativt knapert att leva på jorden, tror jag att det kan fungera ändå. Det kommer inte vara så att vi kan leva ett lyxliv, som vi gör idag, men det kommer vara möjligt. Vi kommer leva som i dagens u-länder kanske, inte en utopi, men vi kommer kunna leva. Mycket kommer ha dött, men jorden i sig kommer inte vara död.

- Big-Bang försök. Forskarna har ju i dagarna försökt att återskapa Big-Bang för att se om den teorin om jordens uppkomst är möjlig, samt också för att lära sig massor om massa (alltså massa, materia). Alla gick runt och var rädda eftersom det erfarades att det skulle uppstå ett svart hål som skulle sluka jorden och vi skulle gå mot vår undergång. Så var inte fallet och förmodligen kommer det inte hända i framtiden heller, när de provar det på riktigt eftersom det här bara var i miniformat.

-Religiösa farhågor. Alla religioner har ju någon form av farhåga att jorden kommer att gå under. Jag kan inte alla olika religioner, men alla tror att det kommer inträffa på ett eller annat sätt. För mig är det svårt att veta om de profetiorna stämmer, framförallt eftersom jag inte vet riktigt vad de handlar om, eller hur man ska tolka dem. Dessutom är det ju så att jag inte heller är aktiv i någon religiös rörelse och då blir det hela svårt. Men det kan mycket väl inträffa, likväl som den inte kan göra det. Vi låter det hela vara en öppen fråga.

Analys: Efter detta ser vi att jorden på kort sikt inte kommer att gå under. Förmodligen inte heller på låpngsikt. Vi vet visserligen att jorden en dag kommer att gå under, men inte hur, än så länge. Själv tror jag mest på Big-Bang teorin. Inte att forskarna kommer att klanta sig, utan att jorden kommer slukas av ett svart hål, försvinna och sedan återskapas, igen. Således kan vi få in alla tre teorier i min teori. Jorden kommer under en lång tid att förstöras av klimatförändringar och tillsist har vi skickat ut så mycket skit i rymden att det kommer uppstå massa vakuum och grejer och ett svart hål kommer bildas som slukar jorden. När det svarta hålet har expanderat så mycket kommer det se ut i universum som i tidernas begynnelse och Big-Bang kommer hända igen. När det inträffar vet vi inte än, men det kommer nog dröja ett antal tusen år. Fram till dess får vi se till att leva så bra som möjligt här på jorden och inte oroa oss för mycket för undergången.