Nirvana
Åhh... tvåorna på vår skola har FN-rollspel idag, jag vill också ha det igen. Det var sjukt kul och man lärde sig massor. Lätt det roligaste projektet efter fältstudieresan som slår allting på denna jord.
Det är ganska sjukt egentligen hur allting är så otippat. Jag kom att tänka på det igår faktiskt. Att det är sjukt att man går och planerar in allting som man ska göra för flera år framåt, för man har ju ingen aning om hur det kommer se ut då. Eller hur mycket man går och spekulerar om allting. Typ att man går och överanalyserar en händelse utan att egentligen bara ta tillvara på det man faktiskt vet. Eller att när man är med någon glömmer man bort att vara här och nu med den människan och glädjas över att ha priviliget att vara med den personen just nu, nej då sitter man istället och tänker på vad man ska göra sen. Det är synd, för plötsligt står man där själv och fattar ingenting för man hade vaggat in sig själv i en trygghet om att hela livet skulle se ut på ett sätt. Saken är ju bara den att man inte kan göra så eftersom ingenting är konstant. Man vaggar ju in sig i den falska tryggheten bara för att slippa osäkerhet och sorg, man vill liksom inte inse att det faktiskt existerar. Men om det är så att man istället inser det så kommer man ju kunna ta mycket lättare på saker där man drabbas av sorg, eller kanske t.o.m. slippa drabbas av det, eftersom man vet att det är en del av livet. Man kommer också bort från sorgen om det är så om man förstår vad det är som orsakar den. Om man inser att det faktiskt är så att det ofta handlar om att jag klänger mig fast vid saker (som att alltid känna lycka, människor jag gillar mm) så är det klart att jag känner sorg. Blir jag fri från detta fastklängande kommer jag inte heller att behöva bli ledsen sen. Tänk vilket liv, man utnyttjar varje sekund och är här och nu istället för att bara tänka på annat som inte gör dig närvarande. Ett förändrat förhållningssätt på livet skulle alltså göra dig lyckligare.
Nej, jag är inte djup. Hoflin och jag hade religion där vi pratar om buddhismen och blev lite störda i huvudet efteråt. Speciellt när vi satt och skulle meditera. Målet var att koncentrera sig på en stol så man tillsist blev ett med stolen, att man var stolen. Jag insåg vid det tillfället att jag inte kan koncentrera mig, efter en sekund började jag tänka på en låt och kunde inte sluta hur mycket jag än försökte... I will never reach Nirvana. Å andra sidan är jag inte buddhist, så det är inte hela världen
