Freja Andersson

                           

Ja, Pula på den kroatiska kusten där det ska vara mycket vackert. Det var det också, verkligen. Men det var inte att man kunde sola och bada samt de vackra vyerna som gjorde Pula till en trevlig vistelse. Det var främst alla roliga människor som vi bodde med på vandrarhemmet. Även om det var vackert och vi tillbringade två dagar på stranden (eller bergsklipporna) och en dag i den fina lilla byn som har kvar mycket lämningar från romarna (som ett litet coloseum) är det ändå dem vi träffade på vandrarhemmet som jag kommer minnas mest. Vi gick ut med dem två kvällar i rad. Första kvällen drog de i princip med oss ut trots att vi egentligen inte ville. Den kvällen slutade ganska trevligt. Jag diskuterade Balkankriget  med en kroat, intressant faktiskt. Andra kvällen hade vi bbqfest på vandrarhemmet tillsammans med alla som bodde där. Det grillades massor med typiskt kroatiskt kött (som var riktigt gott) och vi fick något vin som vandrarhemsföreståndaren blandade ihop. Det var starkt vin med någon sprit i, där i la man sedan en bränd brödbit och olja. Inte så gott det smakade bara alkohol och brödbiten var ännu äckligare. Men det var en rolig kväll i kroatisk anda.

Resan till Pula var också något av ett äventyr. Eftersom man inte kunde åka direkt från Zagreb till Pula var man tvungen att ta den lilla omvägen förbi Slovenien. Det resulterade i att vi kom fram kl 02.00 till en öde tågstation någonstans i södra Slovenien där vi tillbringade natten. Trots att jag hade varma kläder och en filt (plus att det var mitt i sommaren) trodde jag att jag skulle frysa ihjäl. Vi kom fram till Pula efter att ha åkt 4 olika tåg i sammanlagt ca 12 timmar. Men tågfärden bjöd på vackra vyer så man klagade inte så mycket och efter en iskall natt på en hård träbänk känns även den sämsta tågstol som ett paradis.