Another point of veiw
Jag trodde att det skulle vara lätt att berätta om allting som jag var med om i Nicaragua, men jag vet inte vad jag ska börja. Det är helt obeskrivbart och när jag tänker på det och sedan ska berätta om det så blir jag helt mållös. När jag tänker tillbaka på allting som hände och på alla som jag träffade, blir det totalstopp i hjärnan.
Det jag kommer att ta med mig från Nicaragua är verkligen alla de människor som jag träffade. Om att de hade så fruktansvärt mycket att berätta och ändå skämdes över att de inte hade något att ge. Deras berättelser var helt amazing, de har så intressanta liv, så mycket att lära oss, att man inte förstår det. Det är bara woooow... Jag är helt såld på Nicaragua för tillfället.
Asså det är för många gånger när det handlar om att förbättra livet för människor att man möts i en ojämlik träff. Den ena är hjälte och den andra offer. Vi träffades liksom människa till människa, båda kunde ge och båda kunde ta. Om jag någon gång i framtiden kommer att jobba med utvecklingsfrågor tror jag att jag kommer jobba på detta sätt och inte som volontär eller genom någon organisation. För jag tror att det ger mer för alla att träffa människorna och prata med dem, ge de uppmärksamhet och låta de stå i centrum, än att skänka lite pengar. Att de får känna att de kan ge mig något och att någon lyssnar på deras berättelse och att det de säger är viktigt och att någon tar till sig det de säger. Jag vet inte, men så vill i alla fall jag jobba...
Jag fick massor med nya insikter när jag kom hem från Nicargua. Där levde jag för dagen och oroade mig inte för imorgon, det var så mycket intryck för idag att jag inte hann tänka vidare utan bara processade det som jag såg nu. När jag kom hem insåg jag att jag verkligen hade levt livet varje dag och njutit av varje dag. Här hemma planerar jag och förbereder så mycket inför morgondagen så att jag glömmer att leva idag. Det är synd, eftersom det inte är en 100%-ig garanti att jag lever imorgon.
Aja, nu är jag i alla fall hemma igen och det är nog ganska skönt även om jag inte inser det just nu. Eftersom min kamera befinner sig någonstans i Nicaragua kommer jag inte kunna visa några egna bilder utan får hålla till godo med de som finns på Globalas hemsida: här
