Freja Andersson

Igår var det alla hjärtans dag som jag firade tillsammans med några kompisar. Eftersom ingen av oss hade en respektive så satt vi hemma hos en av oss och spontanhatade Alla hjärtans dag. Eller inte. Men det var kul i alla fall, det var roligt att umgås med folk man gillar, annars brukar jag ligga och känna mig dålig på alla hjärtans dag. Tack alla mina kära vänner, det var en najs kväll!!

Aja, tänker fortfarande jättemycket på Nicaragaua och alla mina upplevelser, jag kom hem för en vecka sedan... Det är stört hur fort en vecka går och jag känner fortfarande att jag bara vill tillbaka till landet....

Min tolk gillade att ge oss alla smeknamn, mitt första var "Spanishgirl" efter att ha hållt ett tal på spanska, mitt andra smeknamn "Tomatita" fick jag efter kanske en dag i byn då jag hade bränt sönder mitt ansikte och var som en tomat i ansiktet. Haha, sedan fick jag också smeknamnet "Frejita" som alla får i Centralamerika (alltså sitt eget namn och tillsatsen -ita eller -ito). Men för det mesta sa jag att jag hette Magdalena (mitt mellan namn) eftersom Nicaraguanerna hade stora problem med att uttala Freja. Så kan det vara...

Det jag ville publicera nu på bloggen var en dikt som jag och min tolk skrev nere i Nicaragua:

Miro las parejas, yo no tengo
He de olvidarte, eso pretendo
Quiero darte un besito
Pero ahora está "finito"
Estoy cansada de mi amor infeliz
Pero voy al primer vuelo a Madriz
Aqui no hay nada
No estas aqui
Cada mañana
Pienso a tí

Ojojoj, que bonito pero pocito triste también...