Freja Andersson

Maybe I should write something. Jag menar än så länge har jag ju inte skrivit något under 2009. Herregud, what a skandal! Detta inlägg kommer inte vara sentimentalt och gråtmilt där jag tänker tillbaka på året 2008, med tårar i ögonen och minns allting som jag gjorde och vad som hände. Låt oss sammanfatta år 2008 med en mening: Jag fyllde 18! Mer finns egentligen inte att säga. Jag gillar de första dagarna på det nya året. Nyår innebär ju på något sätt att allting börjar om och man får en ny chans. Ny chans till ett nytt liv och börja leva så där bra som man lovar sig själv på nyårsafton. I år avlade jag dock inga nyårslöften. Eftersom jag redan är den perfekta människan så behöver jag ju inte avlägga några, jag är ju redan fulländat. Haha, skämt åsido, men saken är den att jag tycker det är lite larvigt att pressa fram några löften som man håller på stenhårt de första veckorna, men sedan struntar i de och faller in i gamla mönster. Det känns helt enkelt lite klyshigt med nyårslöften. Nu ska jag inte vara neggig, absolut inte, det är bra att man lovar sig själv att man på olika sätt ska bli en bättre människa, men ofta så är alla löften så orealistiska. Jag menar en soffpotatis som lovar att år 2009 ska minsann bli träningsåret där det är träning minst 3 gånger i veckan. Ni fattar själva att det inte fungerar. Om jag skulle ge mig själv ett löfte på vad jag ska göra det här året är i så fall att jag ska försöka vara glad så mycket som det går. Always look on the bright side of life liksom. No matter what. Det är inte säkert att jag lyckas, men försöka kan man ju alltid göra...

Och nu är det bara 10 dagar kvar tills jag åker till Nicaragua......