Hemma igen
Nu har jag då kommit hem ifrån alla mina resor som jag gjort denna sommar. Det har varit ett flängande men ack så roligt. Det kommer inte komma någon beskrivning på vad jag gjort och allt sådant eftersom det ändå är så att man inte kan förmedla en känsla av något genom ord eller bild. Jag menar till någon som inte varit med om samma sak. När jag sitter jätteexalterad och försöker förklara för mina vänner eller familj om allt det jag var med om och vad jag känner om det, rycker de mest på axlarna och blir inte alls lika exalterade som jag. Det är självklart tråkigt men naturligtvis så det är. Man kan inte få någon annan att känna samma sak som en själv, dock kan jag ju glädjas med att jag heller aldrig kommer glömma. Under hela resan förde jag flitigt dagbok. Så mina minnen kommer ingen kunna ta ifrån mig någonsin, no matter what happens to Sweden.
Det som jag lärt mig mest av den resa jag gjort är hur historia påverkar människor. Alla de tankar som människor har idag bygger i princip helt och hållet på deras egen och landets historia. Låt mig ge följande exempel. Sista dagen i Berlin snackade jag med en kille från Berlin. Rättare sagt bodde han i Västberlin. Men för mig som är född på 90-talet och aldrig levt i en tid där Europa var splittrat kan jag inte tänka mig in i den situation som då rådde. Visserligen kanske inte han heller kunde det, eftersom han var 23 eller något. I vilket fall som helst frågade han mig om vad jag tyckte om Berlin. Eftersom vi bodde i gamla Östberlin svarade jag ärligt som det var; gamla Östberlin är vackert och moderniserat, allting är fint och renoverat. Det är absolut inget fel på Västberlin, men det är mycket mer slitet och ruffigt, som om man glömt bort dem och bara ägnat sig åt gamla Öst när Tyskland enades. Vad som hände var att han tog mycket illa upp och nästan blev förolämpad när jag sa så. Enligt honom var det stor skillnad på Öst och Väst, vilket det alltid kommer att vara. Intressant tycker jag!
Innan har jag aldrig varit särskilt intresserad av europeisk historia, men har efter denna luff insett att Europa har en riktigt intressant och komplex historia som jag skulle vilja läsa vidare om och fördjupa mig. Särskilt i de gamla Östländerna och försöka ta reda på mer om hur kommunismen i Europa tedde sig. Det är så konstigt för mig att tänka som växt upp i ett enat Europa att det varit splittrat och att faktiskt majoriteten av alla länder i Europa bara varit sig själva i 20 år. Och att lika många länder (om inte fler?) levt under förtryck och diktatur med antingen facistisk eller kommunistisk bakgrund. Så kommer alla och säger att Europa skulle vara tråkigt. Det är hur coolt som helst!! Jag har på långa vägar inte undersökt det klart... Och det kommer jag nog aldrig att göra heller.
