Lekande lätt
Ett annat exempel som jag har är när jag idag satt modlös och övade inför den kommande tentan i kommunal- och rikspolitik. Förutom det ingår också lite källkritik och grävmetoder. Problemet med grävmetodsfrågorna var att jag inte hade boken i fråga och vi var tvugna att refera till en person som skrivit i den boken. När jag sedan, som den journalist jag är, googlar runt på denna person hittar jag en text han har skrivit. I denna text framgår allt (!) jag behöver kunna om grävmetoder. Det gjorde den dagen :)
Jag tror att om man verkligen bestämmer sig för att det ska gå bra och att man ska klara det så gör man det också. Om man istället går in med inställningen att det inte kommer funka misslyckas man också. Det spelar ingen roll om det handlar om att få en exklusiv intervju med Zlatan eller att man ska lära sig cykla. Har man bestämt sig att det ska gå så gör det det.
Eller är det bara jag som har äcklig tur hela tiden?
Ta ditt samhällsansvar
Kanske skulle jag kunna prata något om det stundande valet. Det blir mitt första riksdagsval någonsin där jag får vara med och bestämma. Yes, äntligen har man blivit stor och viktig :) Min röst gör skillnad och så gör din! Jag ska inte lobba för eventuellt valdeltagande men jag kan ärligt säga att jag tycker det är ett problem att fler inte väljer att rösta. Det är faktiskt ett hot mot demokratin. För om inte tillräckligt många röstar blir det ju majoriteten av minoriteten som styr. Och låt oss leka med tanken att det kanske är odemokratiska och främlingsfientliga partier som drar mest nytta av det. För inte lär väl SD:s väljare ligga på soffan den dagen det är val som kanske många av de etablerade partiernas väljare gör.
Personligen tycker jag att det är en skyldighet att rösta och att man ska ta sitt ansvar och rösta i september. Mest för att vi ska fortsätta vara en stark demokrati. Dessutom måste vi veta att det är många människor i världen som inte har rätt att rösta. Som skulle kunna göra vad som helst för att ha den rättigheten. Sverige har dessutom inte ens haft allmän rösträtt i hundra år. Helt galet och nu ligger folk på soffan istället för att rösta.
Om man inte röstar tycker jag inte att man har legitimitet på att klaga på de beslut som fattas sen. Då ska man bara vara tyst och inte säga något. Har man däremot röstat har man åtminstonde tagit ställning och visat vad man tycker. Då får man gärna klaga hur mycket man vill. Vi ses vid valurnan i september!!
Somalia
Idag snöade det ute. Tur att det inte lade sig på marken. Nu har det i vilket fall slutat, men kylan finns kvar. Burr! När jag åkte från skolan var det bara 3,8 grader ute och då var klockan ändå halv tolv. Uschinamej. Jag vill inte ha kyla, jag vill ha värme och sol.. Men den kommer väl snart. Hoppas jag.
Nej. Jag bara skriver en massa blaj på min blogg nuförtiden. Förut hade jag massa vassa åsikter och skrev långa tyckande texter. Nu skriver jag lite sporadiskt om vardagliga saker. Var har Freja som alltid har en åsikt tagit vägen? Svaret är ganska enkelt. Jag utbildar mig till journalist och det första vi fick lära oss var att lägga undan alla egna åsikter och bara hänvisa tyckande till källor. De tyckte inte heller det var bra att ha en blogg som aktiv journalist eftersom det kunde bidra till att man blev ifrågasatt gällande trovärdigheten osv osv osv. Jaja vi får väl se, men lite tråkigt är det att inte längre bara tycka och tycka utan istället vara "objetiv"...
Sol
Men mycket hinner hända innan dess och mycket har hänt fram till nu. Jag ska inte gå in på detaljer för det orkar jag inte och dessutom är det inte så intressant för er som läser ändå. För att förstå situationen måste man ju känna till de bakomliggande orsakerna både de dirketa och indirekta. Ja och för detta krävs en hel del arbete och utredning på alla möjliga instanser... Nej låt oss lämna det bakom oss och bara konstatera fakta.
JAG LÄNGTAR TILL SOMMAREN OCH ATT FÅ VARA SÅDÄR HÄRLIGT BRUN!
Orka
Jag är hemkommen från ett träningsläger på Norrköping och känner mig ganska så ledbruten. Hela min kropp är ruskigt trött och om jag ska sitta med benen i kors måste jag lyfta det ena benet med mina armar för att seda placera det över det andra. Så pass stel är jag. Inte okej för en föredetta gymnast... Men fotbollsspelare ska ju å andra sidan vara kända föra att vara ganska så stela.
Skolan är igång igen efter helgen och idag börjar vi klockan ett. Och eftersom jag är tidspessimist och rädd för att komma försent befinner jag mig redan i skolan. Kom faktiskt hit redan vid halv nio. Kan man vara mer nördig? undrar jag försiktigt och tittar ut över de tomma korridorerna. Men det finns ju en anledning till varför jag frivilligt går upp redan klockan sex. Vi har ju inlämning på kommunartikeln idag och jag ska bara finslipa lite på den innan jag lämnar in den. Eller ja, det var så jag tänkte och hamnade i skolan redan klockan halv nio. Mitt mål var att komma klockan nio, men alla som känner mig vet att jag alltid är för tidig till angivet klockslag. Well, jag lämnde i alla fall in arbetet för en halvtimme sedan. Nu sitter jag och rullar tummarna och funderar på vad jag ska göra. Kanske vara onyttig och dra en kaffe. En kopp kostar ändå bara 8 kronor... Men jag vet inte.
Halv elva har jag TK-möte per telefon. Ska bli kul, en timme kvar att sysselsätta mig själv. I eftermiddag hade jag tänkt att ta en promenad med en mycket, mycket kär vän. Men då han hade fotbollsträning blev det inställt. That's life, nästa gång är det jag som spelar fotboll. Nej, dear fellows I'm gonna buy myself a cup of coffe (omg min engelska är vidrigt dålig sedan min vistelse i The city Barcelona)
Kommuner och landsting sitter inne på mycket
Det känns som om våren långsamt kommer smygande bakom knuten. Idag var det hela elva grader mitt dagen även om det varit något molnigt. Som en annan smarting borde man befunnit sig utomhus och insupit det härliga vädret. Men icke. Istället har jag tillbringat hela dagen inomhus skrivande på en kommunartikel. Även om jag har haft mycket skrivkramp och slösat bort närmare 50 kronor i mobilpengar så har det varit kul. Jag har ringt person på person och bett om deras åsikt. Det coolaste var att jag kom i kontakt med en kommunalpolikter och som gav mig riktigt mycket bra information. Det ocoolaste var när de det egentligen berörde mest inte ville lämna kommentar med motiveringen att texten ändå inte skulle komma att publiceras och att de minsann hade mycket viktigare saker att göra. Skit i det då tänkte jag och sympatihöll på kommunen eftersom de åtminstonde var tillmötesgående. Lärt mig massor har jag i alla fall gjort. Min telefonskräck minskar för var dag som går. Härligt! Inte för att jag någon gång haft så stark telefonskräck att jag inte vågat ringa, men erkänn alla därute att det är jobbigt att tala i telefon. Det spelar ingen roll om det är mamma eller någon högst okänd människa, jag tycker bara att det är så opersonligt. Om jag använder min telefon sms:ar jag nog hellre än ringer om det inte är riktigt viktigt.
Igår gick Bayern München vidare efter att ha förlorat med 3-2 mot Man U. Ja ni läste rätt. De förlorade igår men gick ändå vidare. Underbart! Eftersom de vann med ett mål på hemmaplan och sedan gjorde två mål borta hade de fler gjorda mål på bortaplan och gick vidare. Min lycka var enorm. Egentligen inte så mycket för att Bayern gick vidare (även om jag sa att det var så) utan mer för att Manchester United åkte ur. Vad ska man säga, Man U ligger längre ner på min inte-heja-på-lista än AIK och då är det långt ner ska jag säga. Hahaha, min kära broder var inte lika lycklig över resultatet utan spontanhatade domaren resten av kvällen.
Är det ett skämt eller?!
Det måste ju seriöst vara ett skämt att det snöar ute. Precis när snön har försvunnit och solen börjar titta fram kommer snön tillbaka. Inte okej, är det ett försenat aprilskämt??
I alla fall, det var inte det som jag skulle skriva om. Istället ska jag skriva om en fruktansvärt tråkig sak som fick hela min tillvaro att rasa (ja, nästan). Min trogna följeslagare som varit med mig i vått och tortt, ja överallt var jag än befunnit mig, har lämnat mig för gått. Tre, nästan fyra, år fick vi tillsammans innan denne suckade ihop och dog. Mitt framför mina ögon, vid ett tillfälle när jag dessutom var i som störst behov av denne. Sorgligt värre. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det kändes ju lite töntigt att slänga sig på marken och storböla men innerst inne vet jag att jag ville göra det. Istället tittade jag bara tyst på det som inträffat och grät i hjärtat. Smärta, mina vänner, sann smärta var det och ingenting annat.
Jag talar naturligtvis om mitt kära USB-minne som jag inhandlade samma dag som jag började gymnasiet. På listan vi fått stod det uppskrivet "Kan vara bra att ha ett USB". Då visste jag inte ens vad det var för något och hade inte använt det innan. Det tog lite tid innan jag insåg storheten i det lilla minnet. Den överlevde och klarade mycket, men en stressig dag på Södertörn blev tillsist för mycket för den lilla hårddisken och den expolderade. Egentligen var det väl så att en av mina kurskamrater råkade knäa till minnet så det gick sönder i tusen bitar, men det behöver vi inte gå in på närmare. Det värsta var inte heller att minnet gick sönder. Man kan ju alltid byta ut det. Nej för tusan, när vi pratar USB-minnen är det ju verkligen insidan som räknas. Allt, och med betoning på allt, jag skrivit de senaste 3,5 åren ligger på den där lilla hårddisken och grejen är den att jag inte gjort någon back up på det. Så med USB-minnet försvann också allting jag åstadkommit de senaste åren. Stora delar av mitt liv, många timmar där jag kämpat mig genom teorier och brutit ner fakta till små beståndsdelar för att sedan reda ut dem och sätta ihop dem på nya sätt. Hur mycket slit som helst som nu bara gått upp i rök. Visst finns det räddningar, man kan gå till smarta tekniker som kan få fram informationen och jag ska göra det när jag har tid. Först måste jag bara komma över denna oerhört hårda förlust.....
