Är det ett skämt eller?!
Det måste ju seriöst vara ett skämt att det snöar ute. Precis när snön har försvunnit och solen börjar titta fram kommer snön tillbaka. Inte okej, är det ett försenat aprilskämt??
I alla fall, det var inte det som jag skulle skriva om. Istället ska jag skriva om en fruktansvärt tråkig sak som fick hela min tillvaro att rasa (ja, nästan). Min trogna följeslagare som varit med mig i vått och tortt, ja överallt var jag än befunnit mig, har lämnat mig för gått. Tre, nästan fyra, år fick vi tillsammans innan denne suckade ihop och dog. Mitt framför mina ögon, vid ett tillfälle när jag dessutom var i som störst behov av denne. Sorgligt värre. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det kändes ju lite töntigt att slänga sig på marken och storböla men innerst inne vet jag att jag ville göra det. Istället tittade jag bara tyst på det som inträffat och grät i hjärtat. Smärta, mina vänner, sann smärta var det och ingenting annat.
Jag talar naturligtvis om mitt kära USB-minne som jag inhandlade samma dag som jag började gymnasiet. På listan vi fått stod det uppskrivet "Kan vara bra att ha ett USB". Då visste jag inte ens vad det var för något och hade inte använt det innan. Det tog lite tid innan jag insåg storheten i det lilla minnet. Den överlevde och klarade mycket, men en stressig dag på Södertörn blev tillsist för mycket för den lilla hårddisken och den expolderade. Egentligen var det väl så att en av mina kurskamrater råkade knäa till minnet så det gick sönder i tusen bitar, men det behöver vi inte gå in på närmare. Det värsta var inte heller att minnet gick sönder. Man kan ju alltid byta ut det. Nej för tusan, när vi pratar USB-minnen är det ju verkligen insidan som räknas. Allt, och med betoning på allt, jag skrivit de senaste 3,5 åren ligger på den där lilla hårddisken och grejen är den att jag inte gjort någon back up på det. Så med USB-minnet försvann också allting jag åstadkommit de senaste åren. Stora delar av mitt liv, många timmar där jag kämpat mig genom teorier och brutit ner fakta till små beståndsdelar för att sedan reda ut dem och sätta ihop dem på nya sätt. Hur mycket slit som helst som nu bara gått upp i rök. Visst finns det räddningar, man kan gå till smarta tekniker som kan få fram informationen och jag ska göra det när jag har tid. Först måste jag bara komma över denna oerhört hårda förlust.....
