Freja Andersson

Så ska man printa ner sina tankar ännu en gång. Problemet är väl bara det att jag inte riktigt har något att säga. Imorgon börjar skolan igen efter ett långt sommaruppehåll och jag kan inte säga annat än att jag ser fram emot det. Denna termin kommer jag plugga historia vilket ska bli riktigt intressant. Fokus verkar också ligga på framställningen av "den andre" genom historien och på Mellanöstern. Vi ska ha en kurs som heter Mellanöstern i världspolitiken eller något sådant. Hur intressant som helst! Trots att kursen är i december ser jag fram emot att få läsa kursen redan nu.

Jag tycker det ska bli riktigt skönt att få analysera och tycka saker denna termin. Förra terminen handlade mycket mer om att man skulle vara objektiv och hitta någon annan som sa allt det man redan räknat ut. Jag som skribent fick inte tycka något utan skulle endast förmedla det andra sagt och därmed få fram något uttänkt budskap. Det var kul det med, men jag har verkligen saknat att sitta på ett seminarium och analysera. Nu ska jag äntligen få göra det fullt ut!

I helgen drabbades jag av en stor chock. Jag hade under fredagen blivit intervjuad av DN inför valet med anledning att jag var förstagångsväljare. Naturligtvis ställde jag upp (eftersom jag själv har fått göra enkäter vet jag hur jobbigt det är att hitta människor). Däremot trodde jag att det skulle bli en liten bild som det brukar vara när det gäller enkäter. Men icke sa nicke... Istället ser jag en brontobild på mig när jag bläddrar i tidningen och får självklart värsta chocken. Men samtidigt kan jag ju inte göra något åt det...