En studie i genus
När man leker med barn ställs man alltid inför situationer som man inte riktigt vet hur man ska hantera. Man kan få dumma frågor, tvingas leka med saker som man egentligen inte alls gillar eller något annat jobbigt. Igår lekte jag och min lilla kusin med hennes dockskåp. Följande konversation utspelade sig:
Kusinen: Nu var det morgon. Då gick mamman upp och gjorde frukost.
Jag: Men barnen och pappan då?
Kusinen: När mamman gjort klart frukosten väckte mamman barnen och de åt frukost. Sen gick mamman och väckte pappan.
Jag: Men kan inte pappan göra i ordning frukost någon gång då?
Kusinen: (ger mig en konstig blick).... Neej... Eller i alla fall inte i vår familj.
Jag tycker att detta är en ganska klockren konversation för att belysa genus och kanske den stora problematiken som finns kring det. Problemet är inte kunskapen eller vetskapen om genus. Det tror jag att vi alla är medvetna om. Snarare handlar det om hur vi verkligen gör i praktiken. Om jag står och lär mina barn att man ska dela på alla hushållssysslor men sedan gör alla själv ändå och min man inte gör något alls, hur kommer våra barn att tolka det? Förmodligen som att tjejer ska göra alla hushållssysslor och att männen inte ska göra något alls, genussnack till trots. För som bekant gör inte barn som vuxna säger utan barn gör som vuxna gör. Därför vill det till att vi faktiskt ändrar på oss i praktiken inte bara pratar för sina barn hur de ska leva sedan när de flyttar hemifrån. Och framför allt handlar det inte om de självklara sakerna utan snarare det som vi i första hand inte tänker på. Vem som packar barnens väskor till skolan, vem som blir tränare för fotbollslaget, vem som ser till att barnen får mellanmål innan träningen, vem som är hemma när de sjuka osv.
Kanske det inte är möjlig att fördela allting. Kanske man av trygghetsskäl och identitesskäl inte vill att pappa ska stanna hemma och passa barnen. Kanske handlar det bara om en generationsfråga. Att de som är födda från 80-talet och framåt kanske är lite mer jämställda än tidigare generationer. Att de vill dela på allt för att de ser det som en självklarhet. Kanske handlar det om en social situation. Om mamma och pappa har mycket utbildning och tjänar bra inser de vikten av att båda tar hand om barnen på ett helt annat sätt än om föräldrarna inte har någon utbildning alls och att det hela handlar om en ekonomisk fråga.
Man kan prata om välja själv eller om staten ska tvinga. Jag vet inte vad som är bäst. Men vi bör också fråga oss vad för typ utav samhälle vi vill ha. Och titta på orsaker varför man hellre stannar hemma än arbetar. För vi har trots allt ett samhälle som idag som bygger på att folk ska arbeta och vilja arbeta. Om man istället väljer att stanna hemma och inte arbeta, låta någon annan försörja en, ja då tror jag att systemet har misslyckats... I en perfekt värld väljer ingen att vara hemma. Tycker i alla fall jag.
Kusinen: Nu var det morgon. Då gick mamman upp och gjorde frukost.
Jag: Men barnen och pappan då?
Kusinen: När mamman gjort klart frukosten väckte mamman barnen och de åt frukost. Sen gick mamman och väckte pappan.
Jag: Men kan inte pappan göra i ordning frukost någon gång då?
Kusinen: (ger mig en konstig blick).... Neej... Eller i alla fall inte i vår familj.
Jag tycker att detta är en ganska klockren konversation för att belysa genus och kanske den stora problematiken som finns kring det. Problemet är inte kunskapen eller vetskapen om genus. Det tror jag att vi alla är medvetna om. Snarare handlar det om hur vi verkligen gör i praktiken. Om jag står och lär mina barn att man ska dela på alla hushållssysslor men sedan gör alla själv ändå och min man inte gör något alls, hur kommer våra barn att tolka det? Förmodligen som att tjejer ska göra alla hushållssysslor och att männen inte ska göra något alls, genussnack till trots. För som bekant gör inte barn som vuxna säger utan barn gör som vuxna gör. Därför vill det till att vi faktiskt ändrar på oss i praktiken inte bara pratar för sina barn hur de ska leva sedan när de flyttar hemifrån. Och framför allt handlar det inte om de självklara sakerna utan snarare det som vi i första hand inte tänker på. Vem som packar barnens väskor till skolan, vem som blir tränare för fotbollslaget, vem som ser till att barnen får mellanmål innan träningen, vem som är hemma när de sjuka osv.
Kanske det inte är möjlig att fördela allting. Kanske man av trygghetsskäl och identitesskäl inte vill att pappa ska stanna hemma och passa barnen. Kanske handlar det bara om en generationsfråga. Att de som är födda från 80-talet och framåt kanske är lite mer jämställda än tidigare generationer. Att de vill dela på allt för att de ser det som en självklarhet. Kanske handlar det om en social situation. Om mamma och pappa har mycket utbildning och tjänar bra inser de vikten av att båda tar hand om barnen på ett helt annat sätt än om föräldrarna inte har någon utbildning alls och att det hela handlar om en ekonomisk fråga.
Man kan prata om välja själv eller om staten ska tvinga. Jag vet inte vad som är bäst. Men vi bör också fråga oss vad för typ utav samhälle vi vill ha. Och titta på orsaker varför man hellre stannar hemma än arbetar. För vi har trots allt ett samhälle som idag som bygger på att folk ska arbeta och vilja arbeta. Om man istället väljer att stanna hemma och inte arbeta, låta någon annan försörja en, ja då tror jag att systemet har misslyckats... I en perfekt värld väljer ingen att vara hemma. Tycker i alla fall jag.
Ideal
Jag tycker att dagens ideal är väldigt motsägelsefullt och konstigt. Å ena sidan ska du leva hälsosamt genom att bara äta fullkorspasta och bulgur samtidigt som du tränar minst fem gånger i veckan. Å andra sidan ska du ut och festa minst en gång i veckan där du dricker mängder och fylleäter på Mcdonald's. Är inte det lite konstigt? Man kan absolut inte äta vanlig pasta för att det innehåller alldeles för många kalorier men man resonerar inte kring det när det kommer till alkohol. Man kan ge upp mycket i matväg för att hålla sig till olika dieter men man kan absolut inte ge upp det galna festandet. Jag säger inte att alla ska vara nykterister men samtidigt tycker jag att supande är lite att ta i.
Och om vi går vidare med alkoholen. I Sverige är en lyckad kväll detsamma som fylla. Har man inte varit full och odräglig har man inte heller haft det roligt. Den som inte vill dricka när man är ute på krogen är en tråkmåns. Och man måste förklara sig flera gånger varför man har en vit kväll. I övriga Europa tycker man att folk som druckit för mycket är en skam och ser inte det coola med att berätta nästa dag om "hur full man var och hur mycket de som inte var med missade". Samtidigt i Sverige finns det en hårfin gräns. Supande är okej och till och med coolt/inne i vissa mängder men det kan snabbt bytas ut mot nedlåtande och utanförskap. För ingen tycker att det är coolt med alkoholister. Men supa skallen av sig tre gånger i veckan, det är det inget fel med.
Vad mer.. Jo naturligtvis. Det yttre är viktigt. I Sverige lägger vi mycket vikt, oavsett kön, vid utseendet. Man ska bry sig om vad man har på sig för kläder, vad man har för hy och hur man ser ut i håret. Samtidigt fördömer vi dem som har mode och utseende som intresse. Kallar dem för ytliga och att de inte värdesätter andra egenskaper än ett snyggt yttre.
Å ena sidan bryr man sig såå mycket om klimatet och tredje världen. Men det är inte värt att betala pengar varje månad för att andra ska få det bra eller minska sin konsumtion i förmån till miljön. Man shoppar hellre kläder till sig själv, massor med kläder, eller festar. Det kan man gärna lägga en slant på. Samtidigt grinar man över klimatet och fattigdomen i världen och är sur över att ingen tar tag i problemet.
Ja denna värld... Ibland kan man undra. God jul kära vänner
Och om vi går vidare med alkoholen. I Sverige är en lyckad kväll detsamma som fylla. Har man inte varit full och odräglig har man inte heller haft det roligt. Den som inte vill dricka när man är ute på krogen är en tråkmåns. Och man måste förklara sig flera gånger varför man har en vit kväll. I övriga Europa tycker man att folk som druckit för mycket är en skam och ser inte det coola med att berätta nästa dag om "hur full man var och hur mycket de som inte var med missade". Samtidigt i Sverige finns det en hårfin gräns. Supande är okej och till och med coolt/inne i vissa mängder men det kan snabbt bytas ut mot nedlåtande och utanförskap. För ingen tycker att det är coolt med alkoholister. Men supa skallen av sig tre gånger i veckan, det är det inget fel med.
Vad mer.. Jo naturligtvis. Det yttre är viktigt. I Sverige lägger vi mycket vikt, oavsett kön, vid utseendet. Man ska bry sig om vad man har på sig för kläder, vad man har för hy och hur man ser ut i håret. Samtidigt fördömer vi dem som har mode och utseende som intresse. Kallar dem för ytliga och att de inte värdesätter andra egenskaper än ett snyggt yttre.
Å ena sidan bryr man sig såå mycket om klimatet och tredje världen. Men det är inte värt att betala pengar varje månad för att andra ska få det bra eller minska sin konsumtion i förmån till miljön. Man shoppar hellre kläder till sig själv, massor med kläder, eller festar. Det kan man gärna lägga en slant på. Samtidigt grinar man över klimatet och fattigdomen i världen och är sur över att ingen tar tag i problemet.
Ja denna värld... Ibland kan man undra. God jul kära vänner
Var mer rädd för ETA
Jeflar vad det snöar ute... All kollektivtrafik står stilla eller kommer sporadiskt. Inget funkar och samhället står stille. Skulle kunna vara som ett annat u-land men dessvärre är det Sverige på 2010 med snö som kommer varje år. SUCK.
Aja. Jag ska inte ha denna blogg om klag på naturfenomen och privata problem som ingen ändå har nåt att göra med eller kan göra något åt. Istället ska jag skriva om något så aktuellt som terrorism.
För ingen har ju kunnat undgå det som hänt i Stockholm eller i världen de senaste dagarna/åren. Att massa bomber smällt av där gärningsmännen har varit militant muslim eller vad man nu vill kalla det. Folk blir mer och mer rädda och stänger in sig i rädsla för att bli offer för terrordåd. Man blir mer och mer fientlig mer och mer rädd. Rädslan föder förakt och föraktet föder fördomar och sedan stänger man in sig och är ännu mer rädd och sjunker djupare in i sin fientlighet. Det är läskigt och man får inte låta det bli så. Att tillskriva en hel grupp människor vissa egenskaper. Vi måste komma ihåg att de som gör dessa dåd är en liten minoritet av alla. Kanske inte ens en minoritet. Kanske enskilda personer som är knäppa och fanatiska.
Dessutom måste vi komma ihåg att majoriteten av de terrordåd som begås i Europa inte är islamistiska utan begås av separatistgrupper eller personer på vänsterflanken. Således bör man inte vara rädd för muslimer utan snarare för IRA, ETA eller extrema vänsterpersoner. Jag tycker att det är en viktig aspekt som man glömmer att ta upp. Och det är viktigt att man kommer ihåg det. Oerhört viktigt...
Aja. Jag ska inte ha denna blogg om klag på naturfenomen och privata problem som ingen ändå har nåt att göra med eller kan göra något åt. Istället ska jag skriva om något så aktuellt som terrorism.
För ingen har ju kunnat undgå det som hänt i Stockholm eller i världen de senaste dagarna/åren. Att massa bomber smällt av där gärningsmännen har varit militant muslim eller vad man nu vill kalla det. Folk blir mer och mer rädda och stänger in sig i rädsla för att bli offer för terrordåd. Man blir mer och mer fientlig mer och mer rädd. Rädslan föder förakt och föraktet föder fördomar och sedan stänger man in sig och är ännu mer rädd och sjunker djupare in i sin fientlighet. Det är läskigt och man får inte låta det bli så. Att tillskriva en hel grupp människor vissa egenskaper. Vi måste komma ihåg att de som gör dessa dåd är en liten minoritet av alla. Kanske inte ens en minoritet. Kanske enskilda personer som är knäppa och fanatiska.
Dessutom måste vi komma ihåg att majoriteten av de terrordåd som begås i Europa inte är islamistiska utan begås av separatistgrupper eller personer på vänsterflanken. Således bör man inte vara rädd för muslimer utan snarare för IRA, ETA eller extrema vänsterpersoner. Jag tycker att det är en viktig aspekt som man glömmer att ta upp. Och det är viktigt att man kommer ihåg det. Oerhört viktigt...
All-inclusive höjden av resande?
Jag vill skriva något som tar andan ur folk och gör att de får en lust att förändra världen. Frågan är bara vad. Hur ska lilla jag kunna plita ner ett par rader om något som får alla mina läsare att tänka efter och sen vilja förändra detta. Det är svårt. Vet ju inte ens vilka mina läsare är eller vad de är intresserade av.
I alla fall. Eftersom jag inte vet vad som tilltalar er som läser detta kommer jag istället skriva något jag intresserar mig av.
Såhär i vintertider är det många som överger Sverige för betydligt varmare breddgrader och åker till såsom Kanarieöarna eller Thailand. Måste vara hur skönt som helst att komma till solen och glömma allt vad heter julstress och kyla. Men ska det verkligen avnjutas på ett all-inclusive hotell där alla pratar svenska och går efter svenska normer? Där man klagar på de stackars thailändare som råkar komma nära?
Jag menar semester i alla ära, men varför åka runt halva jordklotet för att leva precis som hemma? Som turist, besökare i ett annat land, har man faktiskt vissa skyldigheter och ansvar. Som att titta på vad det landet har att erbjuda mer än bara fina stränder och exotism (som nio av tio gånger enbart finns för dem som kommer) och försöka lära sig något om landets kultur.
Sedan har jag svårt för all-inclusive över lag. Att åka med bara svenskar, sitta på ett hotell, äta fullkornsmacka och läsa DN. Jag förstår inte charmen med det överhuvudtaget. Vad får man ut av det? Enligt mig får man inte ut ett skit. Och speciellt eftersom man sen bara ska prata om hur lyxigt hotellet var i fråga inte om vad man faktiskt upplevde. Jag tycker det är vidrigt rent utsagt.
Dessutom är all-inclusive oerhört oetiskt. För det första kommer inte den turismen i fråga alls till användning för landet och dess befolkning. De stora företagen köper upp stora arealer och förstör sedan naturen för att det ska passa dem som kommer dit. Man västerniserar allt för att folk ska vilja komma dit. Exploaterar naturen och försöker få invånarna att leva så traditionellt som möjligt så att alla som kommer dit ska få sina fördomar besvarade. Dessutom bor man inne på ett hotellområde och vågar inte gå utanför dörren i rädsla för att man ska bli rånad eller mördad. Allt utanför den trygga, svenska sfären är ociviliserat och farligt.
Jag vet att många åker på semester för att vila upp sig. Man vill inte fixa något själv och finner det lättaste sättet genom att anordna en all-inclusive. Dock tror jag att man kan komma undan på andra sätt. Genom att till exempel åka på en lugn vecka i Paris där man bara kan njuta av allt och inte alls drabbas av en enorm kulturchock. För det är ju faktiskt så att Thailand är en annan kultur på många sätt än Europa och det måste man kunna ta. Man kan inte kräva att landet ska ändra på sig i fråga för att jag som turist ska komma dit. Snarare är det tvärtom. Du som gäst anpassar dig efter rådande kultur och gör så gott du kan. Är du inte beredd på den uppgiften kan du lika bra stanna hemma. Eller i alla fall tänka igenom och ta reda på innan du åker hur det ser ut. Inte utgå från att allt ska anpassas efter dig.
Nej nu ska jag inte skriva mer. Jag blir bara upprörd av det. Så upprörd att jag skulle kunna skriva en insändare om det och skicka till samtliga tidningar.
I alla fall. Eftersom jag inte vet vad som tilltalar er som läser detta kommer jag istället skriva något jag intresserar mig av.
Såhär i vintertider är det många som överger Sverige för betydligt varmare breddgrader och åker till såsom Kanarieöarna eller Thailand. Måste vara hur skönt som helst att komma till solen och glömma allt vad heter julstress och kyla. Men ska det verkligen avnjutas på ett all-inclusive hotell där alla pratar svenska och går efter svenska normer? Där man klagar på de stackars thailändare som råkar komma nära?
Jag menar semester i alla ära, men varför åka runt halva jordklotet för att leva precis som hemma? Som turist, besökare i ett annat land, har man faktiskt vissa skyldigheter och ansvar. Som att titta på vad det landet har att erbjuda mer än bara fina stränder och exotism (som nio av tio gånger enbart finns för dem som kommer) och försöka lära sig något om landets kultur.
Sedan har jag svårt för all-inclusive över lag. Att åka med bara svenskar, sitta på ett hotell, äta fullkornsmacka och läsa DN. Jag förstår inte charmen med det överhuvudtaget. Vad får man ut av det? Enligt mig får man inte ut ett skit. Och speciellt eftersom man sen bara ska prata om hur lyxigt hotellet var i fråga inte om vad man faktiskt upplevde. Jag tycker det är vidrigt rent utsagt.
Dessutom är all-inclusive oerhört oetiskt. För det första kommer inte den turismen i fråga alls till användning för landet och dess befolkning. De stora företagen köper upp stora arealer och förstör sedan naturen för att det ska passa dem som kommer dit. Man västerniserar allt för att folk ska vilja komma dit. Exploaterar naturen och försöker få invånarna att leva så traditionellt som möjligt så att alla som kommer dit ska få sina fördomar besvarade. Dessutom bor man inne på ett hotellområde och vågar inte gå utanför dörren i rädsla för att man ska bli rånad eller mördad. Allt utanför den trygga, svenska sfären är ociviliserat och farligt.
Jag vet att många åker på semester för att vila upp sig. Man vill inte fixa något själv och finner det lättaste sättet genom att anordna en all-inclusive. Dock tror jag att man kan komma undan på andra sätt. Genom att till exempel åka på en lugn vecka i Paris där man bara kan njuta av allt och inte alls drabbas av en enorm kulturchock. För det är ju faktiskt så att Thailand är en annan kultur på många sätt än Europa och det måste man kunna ta. Man kan inte kräva att landet ska ändra på sig i fråga för att jag som turist ska komma dit. Snarare är det tvärtom. Du som gäst anpassar dig efter rådande kultur och gör så gott du kan. Är du inte beredd på den uppgiften kan du lika bra stanna hemma. Eller i alla fall tänka igenom och ta reda på innan du åker hur det ser ut. Inte utgå från att allt ska anpassas efter dig.
Nej nu ska jag inte skriva mer. Jag blir bara upprörd av det. Så upprörd att jag skulle kunna skriva en insändare om det och skicka till samtliga tidningar.
Julian Assange vs Liu Xiabo
Folk kan skriva spalter upp och spalter ner om huruvida beslutet att ge Liu Xiabo Nobels fredspris var rätt eller inte. Jag kommer alltid, oavsett vad folk säger, tycka att valet var bra. Det är viktigt att vi värnar universala rättigheter och reagerar när de inte följs. Sedan kan man se mycket problematik som det medfört och att kritiken som riktats är alldeles korrekt men jag kommer ändå att tycka, hur eurocentrisk jag än må vara, att det var ett bra och viktigt val.
Samtidigt bör vi i väst inte klappa oss alltför mycket på bröstet heller och tycka att vi är så bra när det gäller exempelvis yttrandefrihet. En ganska så aktuell händelse är ju Julian Assange och hans avslöjanden. Västvärlden rasar och flera vill se honom i fängelse eller till och med död. Själv hävdar han att han gör det för yttrandefriheten. För att han anser att det inte ska finnas några hemligheter i en demokratisk stat. För att han tycker att medborgarna i ett land har rätt att få veta allt och inte bara det som makten har bestämt att de ska veta. Jag tycker tanken är oerhört vacker. En demokratisk stat ska vara öppen mot sina medborgare. Dock inte till den grad att privatlivet blir tillgängligt för alla. Eller att alla får ta del av mina telefonsamtal och så vidare.
Vad som är intressant är dock att Kina och Väst i dessa två fall har reagerat likadant. Väst vill sätta munkavle på Assange och stoppa att det sprids vidare till allmänheten. Samma sak har Kina gjort mot Xiabo. Än mer intressant är att båda makterna hävdar samma sak i varför de vill ha Assange fången/håller Xiabo fången: att det i första hand inte handlar om de mänskliga rättigheterna utan att det handlar om att denna person utgör ett hot mot staten ur ett rättssäkert perspektiv.
Intressant! Isn't it? Jag tycker det i alla fall. Ska man tolka detta som att Kina är ett demokratiskt land och bara håller en farlig människa fången. Eller ska man tolka det som att väst inte är så demokratiskt som de vill verka. Eller ska man tolka det som att väst bara tycker mänskliga rättigheter är bra när det är på deras villkor. Eller...? Summan av kardemumman: fallen är otäckt lika varandra och jag tycker det skulle vara roligt om någon etablerad journalist började snoka i detta...
Ung och bortskämd?
Ni har säkert inte, precis som jag, kunnat undgå realitysåpan (eller vad man kallar den typen av program) Ung och Bortskämd. Det har fått mycket ris och ros. Folk i allmänhet och skribenter i synnerhet har rasat över dessa övercurlade ungdomar som aldrig behövt lyfta ett finger och som alltid fått som de vill.
Själv vet jag inte vad jag ska tycka. Förmodligen skulle jag själv hamna under samma kategori som deltagarna. Jag är nog ung och bortskämd jag med. Sen kanske det inte är lika överdrivet som på teve men så är det ju alltid. Man har valt ut de värsta exemplen man kan finna och som inte är representativa. Av någon anledning lyckas man sen få det att låta som om alla ungdomar mellan 15 och 25 år inte gör annat än shoppar kläder med mammas kontokort samt bloggar. Men så ser ju inte verkligheten ut.
Kanske reagerar jag såhär för att jag känner mig träffad, vem vet. För sanningen är ju den att jag är rätt curlad jag med. Jag bor hemma hos mina föräldrar och behöver inte betala något. Min mamma lagar mat, städar, diskar, tvättar osv. Det enda jag har hand om är mitt eget rum som jag städar mer sällan än ofta. Däremot får jag inte pengar av mina föräldrar för att handla kläder eller liknande. Min ekonomi får jag sköta helt själv. Och sen, ja det är klart, mina föräldrar skjutsar inte mig till träningar eller kompisar eller så men å andra sidan finns det ingen anledning för dem att göra det. Jag vet inte, jag är nog inte mer curlad eller bortskämd än mina vänner. Vissa får mer och andra mindre av sina päron. Frågan jag undrar är vad alla som rasar över oss lata och bortskämda ungdomar, egentligen kräver att vi ska göra?
Det verkar ju ligga lite i tiden att göra ett program om "problemet". Framför allt för att det bara är ett av alla program om folks dåliga vanor för att göra dem till åtlöje inför svenska folket. Program där man mobbar personerna indirekt och garvar över hur dåliga de är. Jag har ganska svårt för denna typ av teve, varför kan det inte göras program som lyfter fram det personer är bra på istället?
Men för att gå tillbaka till vad jag talade om i förra stycket. Anledningen till varför det också ligger i tiden är ju helt klart att synen på familjen har ändrats:
I alla tider har familjen haft en tydlig paktriarkalisk struktur (believe me, jag pluggar historia för tillfället). Medelpunkten i familjen har varit pappan. De andra i familjen fanns för honom och skulle "serva" honom på olika sätt. De skulle vara med och visas upp för arbetskamraterna och så vidare. I dag är dock inte pappan längre familjens medelpunkt istället har barnen kommit att bli det. Nu är det barnen man servar så mycket som man kan och tar hand om. Låter dem göra som de vill eller hjälpa dem så de kan göra det de verkligen vill. Man har inga krav på att de ska hjälpa till i hushållet eller bidra med pengar för de måste få förverkliga sig. Ta alla de möjligheter som finns i dag och som inte fanns förut.
Jämfört med innan är det ju ganska revolutionärt. Barnen skulle ju fram till ganska långt in på 1900-talet hjälpa till hemma och det var ju inte förrän någon gång på 1800-talet som barnen sågs på med kärlek och inte som hjälpredor. Men vi måste ju kunna ta att tiderna förändras. Jag menar det är relativt få som rasar över att kvinnan gör mycket av hushållsarbetet. Eller det är ju klart att det finns de som blir sura över det men tyvärr blir de kallade feminister i negativ bemärkelse. Men nu när fler och fler unga inte hjälper till hemma då reagerar alla. Ung som gammal, kvinna som man. Antagligen för att det på ett tydligt sätt visar hur familjestrukturen förändras. Och oavsett hur radikal man än är så är människan en ganska konservativ varelse så det är klart att man stör sig. Jag tror faktiskt att fler stör sig på att barnen inte hjälper till än om pappan i familjen inte gör det. Men vad vet jag..
Och sist men inte minst. Det är väl i första hand (hoppas jag) inte ungdomarnas oförmåga att strunta i hushållssysslor som upprör? Det är väl snarare deras arroganta syn på saker och ting där de tar för givet att föräldrarna ska göra allt åt dem och tar illa upp om föräldrarna skulle be dem om att lägga sina kläder i tvättkorgen? Eller åtminstone stör jag mig på det. Men där är det ju samma sak som innan. Alla rasar över barnen som inte bär ut kläder till tvättkorgen. Men om mannen inte gör det går kvinnan gladeligen efter och plockar upp utan att någon alls reagerar....
Själv vet jag inte vad jag ska tycka. Förmodligen skulle jag själv hamna under samma kategori som deltagarna. Jag är nog ung och bortskämd jag med. Sen kanske det inte är lika överdrivet som på teve men så är det ju alltid. Man har valt ut de värsta exemplen man kan finna och som inte är representativa. Av någon anledning lyckas man sen få det att låta som om alla ungdomar mellan 15 och 25 år inte gör annat än shoppar kläder med mammas kontokort samt bloggar. Men så ser ju inte verkligheten ut.
Kanske reagerar jag såhär för att jag känner mig träffad, vem vet. För sanningen är ju den att jag är rätt curlad jag med. Jag bor hemma hos mina föräldrar och behöver inte betala något. Min mamma lagar mat, städar, diskar, tvättar osv. Det enda jag har hand om är mitt eget rum som jag städar mer sällan än ofta. Däremot får jag inte pengar av mina föräldrar för att handla kläder eller liknande. Min ekonomi får jag sköta helt själv. Och sen, ja det är klart, mina föräldrar skjutsar inte mig till träningar eller kompisar eller så men å andra sidan finns det ingen anledning för dem att göra det. Jag vet inte, jag är nog inte mer curlad eller bortskämd än mina vänner. Vissa får mer och andra mindre av sina päron. Frågan jag undrar är vad alla som rasar över oss lata och bortskämda ungdomar, egentligen kräver att vi ska göra?
Det verkar ju ligga lite i tiden att göra ett program om "problemet". Framför allt för att det bara är ett av alla program om folks dåliga vanor för att göra dem till åtlöje inför svenska folket. Program där man mobbar personerna indirekt och garvar över hur dåliga de är. Jag har ganska svårt för denna typ av teve, varför kan det inte göras program som lyfter fram det personer är bra på istället?
Men för att gå tillbaka till vad jag talade om i förra stycket. Anledningen till varför det också ligger i tiden är ju helt klart att synen på familjen har ändrats:
I alla tider har familjen haft en tydlig paktriarkalisk struktur (believe me, jag pluggar historia för tillfället). Medelpunkten i familjen har varit pappan. De andra i familjen fanns för honom och skulle "serva" honom på olika sätt. De skulle vara med och visas upp för arbetskamraterna och så vidare. I dag är dock inte pappan längre familjens medelpunkt istället har barnen kommit att bli det. Nu är det barnen man servar så mycket som man kan och tar hand om. Låter dem göra som de vill eller hjälpa dem så de kan göra det de verkligen vill. Man har inga krav på att de ska hjälpa till i hushållet eller bidra med pengar för de måste få förverkliga sig. Ta alla de möjligheter som finns i dag och som inte fanns förut.
Jämfört med innan är det ju ganska revolutionärt. Barnen skulle ju fram till ganska långt in på 1900-talet hjälpa till hemma och det var ju inte förrän någon gång på 1800-talet som barnen sågs på med kärlek och inte som hjälpredor. Men vi måste ju kunna ta att tiderna förändras. Jag menar det är relativt få som rasar över att kvinnan gör mycket av hushållsarbetet. Eller det är ju klart att det finns de som blir sura över det men tyvärr blir de kallade feminister i negativ bemärkelse. Men nu när fler och fler unga inte hjälper till hemma då reagerar alla. Ung som gammal, kvinna som man. Antagligen för att det på ett tydligt sätt visar hur familjestrukturen förändras. Och oavsett hur radikal man än är så är människan en ganska konservativ varelse så det är klart att man stör sig. Jag tror faktiskt att fler stör sig på att barnen inte hjälper till än om pappan i familjen inte gör det. Men vad vet jag..
Och sist men inte minst. Det är väl i första hand (hoppas jag) inte ungdomarnas oförmåga att strunta i hushållssysslor som upprör? Det är väl snarare deras arroganta syn på saker och ting där de tar för givet att föräldrarna ska göra allt åt dem och tar illa upp om föräldrarna skulle be dem om att lägga sina kläder i tvättkorgen? Eller åtminstone stör jag mig på det. Men där är det ju samma sak som innan. Alla rasar över barnen som inte bär ut kläder till tvättkorgen. Men om mannen inte gör det går kvinnan gladeligen efter och plockar upp utan att någon alls reagerar....
Några frågor Lisa vill att jag ska svara på...
Nämn något som gjorde dig glad igår: Jag fick träffa mitt lilla lag, som jag ska träna, för första gången
Vad gjorde du kl 08 imorse: Vaknade och gick upp
Vad gjorde du för 15 min sedan: Var på café
Det sista du sa högt: Jag vet inget som gjorde mig glad igår
Det senaste någon sa till dig: Tråkigt liv du måste ha (eller något i den stilen)
Vad har du druckit idag: Kaffe, mjölk och vatten
Vad var det senaste du åt: Frukost
Vad var det senaste du köpte: en kaffelatte
Vad är det för färg på din ytterdörr: Beeig
Vad är det för väder hos dig nu: Snö och äckelkallt
Godaste glassmaken: Vanilj
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Inte direkt...
Sover du tungt: vaknar av posten varje natt
Drömmer du mardrömmar: Rätt ofta
Trivs du med ditt jobb: Oja :) det är jättekul
Favoritklädsel: Mjukisbyxor och linne alternativt leggings med lång t-shirt
Favoritlåt just nu: Somebody to love med Queen
Vad ser du om du tittar till höger: En vägg
Vad gör dig glad just nu: Jag är med Lisa och Elin samt att jag har fått min kalkontoast
Vad ska du göra härnäst: Träffa Elli
Höger eller vänsterhänt: Höger..
Humör just nu: Glad
Favoritgodis: Jag äter helst inte godis, men mörkchoklad är gott
Kläder just nu: Leggings med t-shirt
Sommarplaner: Fotbollsturnering eventuellt resa :)
Hur många kuddar sover du med: en max två
Spelar du något instrument: Är fruktansvärt omusikalisk
Morgon eller nattmänniska: Morgon, gillar att gå upp tidigt
Vad är viktigast för dig: Att folk tycker om mig för den jag är
Är du kittlig: Ganska
Snarkar du: Tror inte det...
Stjärntecken: Tvilling
Äckligaste insekten: Alla men de med långa spröt och så är snuskigast
Längtar du mest efter just nu: Värme
Vad gjorde du kl 08 imorse: Vaknade och gick upp
Vad gjorde du för 15 min sedan: Var på café
Det sista du sa högt: Jag vet inget som gjorde mig glad igår
Det senaste någon sa till dig: Tråkigt liv du måste ha (eller något i den stilen)
Vad har du druckit idag: Kaffe, mjölk och vatten
Vad var det senaste du åt: Frukost
Vad var det senaste du köpte: en kaffelatte
Vad är det för färg på din ytterdörr: Beeig
Vad är det för väder hos dig nu: Snö och äckelkallt
Godaste glassmaken: Vanilj
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Inte direkt...
Sover du tungt: vaknar av posten varje natt
Drömmer du mardrömmar: Rätt ofta
Trivs du med ditt jobb: Oja :) det är jättekul
Favoritklädsel: Mjukisbyxor och linne alternativt leggings med lång t-shirt
Favoritlåt just nu: Somebody to love med Queen
Vad ser du om du tittar till höger: En vägg
Vad gör dig glad just nu: Jag är med Lisa och Elin samt att jag har fått min kalkontoast
Vad ska du göra härnäst: Träffa Elli
Höger eller vänsterhänt: Höger..
Humör just nu: Glad
Favoritgodis: Jag äter helst inte godis, men mörkchoklad är gott
Kläder just nu: Leggings med t-shirt
Sommarplaner: Fotbollsturnering eventuellt resa :)
Hur många kuddar sover du med: en max två
Spelar du något instrument: Är fruktansvärt omusikalisk
Morgon eller nattmänniska: Morgon, gillar att gå upp tidigt
Vad är viktigast för dig: Att folk tycker om mig för den jag är
Är du kittlig: Ganska
Snarkar du: Tror inte det...
Stjärntecken: Tvilling
Äckligaste insekten: Alla men de med långa spröt och så är snuskigast
Längtar du mest efter just nu: Värme
Can't believe it
Snart är julen här om 23 dar sådär....
Vad ska man säga. Tiden går fort och snart är ännu ett år till ända. Och man blir ett år äldre och karusellen börjar om än en gång. När jag har läst klart den här terminen har jag läst 90 högskolepoäng. Det är ganska mycket. Men å andra sidan har jag 120 högskolepoäng kvar att läsa så jag är ju fast i minst 2 år till.
Jag tycker det är roligt att plugga och det finns så många kul kurser att det inte är sant. Hittade för ett tag sen en kurs i Indien som jag gärna skulle ta. Eller en massa folkhögskolekurser som ger en möjlighet att komma ut i värkden. Man ska väl passa på att ta de chanserna man får eftersom man bara lever en gång eller vad man nu brukar säga. Sen behöver man ju inte leva efter den devisen alltför ofta och utsätta sig för diverse farligheter eller bara leva precis som man vill utan att ta hänsyn till andra. Lagom är bäst som vi brukar säga. Man behöver ju inte överdriva. Allt i för stora mängder sägs ju vara farligt.
Weeelll dudes... Ha en fortsatt trevlig dag och på återseende
