Den starka demokratin
Äntligen har denna vinter börjat ge med sig något. Det är hela en plusgrad utomhus. Otroligt hur lite som krävs för att jag ska hoppa runt och vara lycklig :)
I vilket fall som helst, anledningen till att jag sitter här och skriver (förutom att jag har kastat mig in i bloggvärlden) är att jag läste en intressant sak igår. Som vi alla, nästan, vet så pluggar jag journalistik med samhällsstudier på SH. Nu har vi kommit till den delkurs som handlar om journalistikens juridik och om mediehistoria. En sak som då ingår att läsa om är Public service. Jag har ingenting emot tanken med varför public service behövs utan kan tycka att det är en riktigt rationell tanke. Egentligen har jag nog synen på media att den ska vara helt skild från staten. I ett starkt demokratiskt samhälle finns det tre stycken byggstenar som är obereoende av varandra och som inte beblandar sig med varandra. Det är riksdag/regering (den beslutande makten), rättsväsendet (den dömande makten) samt media (den granskande makten). Här framgår också tydligt vad var och en har för uppgift, vilket också innebär vad det är de inte ska göra.
Hursomhelst, det var inte olika teorier vi skulle diskutera. Istället ska jag prata om något som kallas för granskningsnämnden. Det är ett statligt tillsatt organ som granskar tv och radio i Sverige och ser till att de följer lagen. Visst är det bra man har en sådan myndighet, men samtidigt innebär det också en försagning av vår demokrati. Förstod jag mina läroböcker rätt så granskar granskningsnämnden all radio och tv som sänds i Sverige, oberoende public service eller privata bolag. På något sätt har då staten sista ordet, hela tiden. Självklart granskas inte programmen innan de sänds. Jag tror att det går emot självaste tryckfrihetsförordingen, för i det fallet skulle det ju innebära att svenska staten ägnade sig åt censur. Något högst olämpligt som jag anser det. Den enda censur vi har i Sverige är en ålderscensur på bio. Men granskingsnämnden kan dra in ett program i efterhand om de anser det olämpligt (nu är det visserligen inga regler gällande kritik eller så utan handlar mer om att inte sända våld eller porr när barn kan se det osv). Jag ser nog inget stort problem i det eller risk för någon form av maktmissbruk. Men ändå...
SL och radio
Över till ganska trevliga saker istället... Vad man nu ska definera som trevligt. Igår började vi en ny kurs på utbildningen som handlar om mediehistoria och upphovsrätt. Klart intressant. Uppgiften är att bevaka ett medieföretag i Sverige och se hur deras produktionsförhållande ser ut. Min grupp blev tilldelade mediet radio och vi valde att titta på ett produktionsbolag som heter tredje statsmakten. Anledningen till att jag valde det var att jag tyckte det var intressant att titta på ett alternativ till SR som ägnar sig åt olika typer av samhällsinformation och samhällsprogram. De andra radiokanalerna/radioföretagen (som är privatfinansierade) ägnar sig inte åt det utan istället spelar de mest musik och har pratprogram som inte är direkt samhällsinformerande. Åtminstonde tycker jag att det låter intressant.
Vad mer att förtella. Ju mer jag tänker desto mer blowar min hjärna upp sig och jag får så många saker att tänka på så jag inte vet var jag ska börja. Tänk vad mycket som finns att förmedla. Egentligen borde jag sitta och råläsa, men allvarligt talat, man kan inte plugga hela tiden heller. Man måste ju emellanåt få ha ett liv och skriva lite på sin blogg också. Speciellt eftersom denna blogg i princip var dödförklarad tills jag tog mig i kragen och började om. Nu hoppas jag att jag kontinuerligt kommer kunna fylla denna blogg med intressanta och givande inlägg.
Ha det gôtt :)
Freja
Back in buissness
Sedan jag senast skrev i min blogg har det hänt en massa saker. Jag har börjat studera på Södertörns Högskola för att bli journalist, med inriktning på ett samhällsämne. Själv valde jag historia som tillval. Tror att det kommer bli riktigt, riktigt roligt. Okej, annars har det inte hänt så himla mega myckt mer. Jag sitter kvar i AGUST och StFF, jag träffar samma människor som innan (och en massa nya med för den delen) och jag stör mig nog på samma saker som förr också. Barcelona kom inte att bli min renässans som jag kanske hoppades på. Eller så kanske jag bara måste bita i det sura äpplet och inse att det faktiskt är såhär jag är. Förhoppningsvis gillar de personer jag umgås med det, annars ser jag liksom ingen idé med att vara med mig. Jag utgår åtminstone ifrån att folk inte är med mig för att de känner sympati eller utför välgörenhet. Men om jag inte gillar den jag är får jag väl jobba stenhårt på att ändra min image, eller nåt. För tillfället får min bristfälliga karrakär (som att inte tycka om det väder som vi just nu har) duga. Några goda sidor finner man ju hos mig också. Bara koncentrera sig på det och strunta i resten
Med detta, kära läsare (ni få som finns kvar), kastar jag mig på nytt in i bloggvärlden!
