Freja Andersson

Nej det här sög ju. Efter att ha varit en relativt duktig bloggare har jag gått ner mig helt och inte publicerat något. Men det är väl dags att ändra på det nu. Jag har insett att även om mitt bloggande tog lite tid hjälpte det mig på många sätt. Då jag publicerade varje, eller nästan varje dag, var jag tvungen att hitta på något att skriva om. Det gjorde att denna skrivkramp som många personer får, inte drabbade mig i lika hög utsträckning. Jag kunde i stället alltid börja någonstans och skriva om det. Dessutom hjälpte mitt bloggande mig att skriva bra. Jag blev bättre på att uttrycka mig i skrift, något som jag förhoppningsvis kan ha användning av hela livet.

Sedan jag senast skrev i min blogg har det hänt en massa saker. Jag har börjat studera på Södertörns Högskola för att bli journalist, med inriktning på ett samhällsämne. Själv valde jag historia som tillval. Tror att det kommer bli riktigt, riktigt roligt. Okej, annars har det inte hänt så himla mega myckt mer. Jag sitter kvar i AGUST och StFF, jag träffar samma människor som innan (och en massa nya med för den delen) och jag stör mig nog på samma saker som förr också. Barcelona kom inte att bli min renässans som jag kanske hoppades på. Eller så kanske jag bara måste bita i det sura äpplet och inse att det faktiskt är såhär jag är. Förhoppningsvis gillar de personer jag umgås med det, annars ser jag liksom ingen idé med att vara med mig. Jag utgår åtminstone ifrån att folk inte är med mig för att de känner sympati eller utför välgörenhet. Men om jag inte gillar den jag är får jag väl jobba stenhårt på att ändra min image, eller nåt. För tillfället får min bristfälliga karrakär (som att inte tycka om det väder som vi just nu har) duga. Några goda sidor finner man ju hos mig också. Bara koncentrera sig på det och strunta i resten

Med detta, kära läsare (ni få som finns kvar), kastar jag mig på nytt in i bloggvärlden!