Video killed the radiostar
De senaste dagarna har ägnats åt att göra radio. Kanske har jag gjort roligare saker i mitt liv men det var faktiskt ganska intressant ändå. Hur mycket som egentligen är radio. Det är inte bara ta med sig en liten mick ut och snacka med folk. Nej det gäller att skapa en känsla och få människor att säga massa kloka saker. Sedan väntar det tekniska och redigering. Inte trodde jag att man var tvungen att ha teknikexamen för att klara av journalistyrket. Okej, inte men ni fattar vad jag menar. Det är inte längre tillräckligt med att ha ett kall för att förmedla sanningen till medborgarna eller kunna uttrycka sig skapligt i skrift, nej det krävs betydligt mer än så.
För 104:e gången: Tiden går så sjukt fort. Vi är redan inne i maj och om ungefär en vecka åker jag ner till K-town för att skriva i Kristianstadsbladet. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.
Jag har inga idéer om vad jag ska förmedla i detta inlägg. Just nu finns inget viktigt att säga till den stora massan om man säger så. Ingenting att förmedla (eller ja... det finns väl massa saker som jag tycker men det är om mindre intressanta saker som fotboll och diverse samhällsproblem = något som mina läsare inte är så intresserade av)
Öhh.... Jag vill åka från Sverige känner jag. Bara lämna allting här hemma och sticka iväg på obestämd tid. Se var jag hamnar och jobba mig runt jorden. Just nu känns Sverige bara trist och tråkigt och öhhh. Det finns inget som håller mig kvar riktigt. Inget som engagerar på riktigt. Eller det är klart att det finns både människor och aktiviteter som jag skulle sakna här hemma. Men just nu ger inte Sverige någon inspiration till mig. Det är konstigt egentligen. När våren kommer brukar min inspiration öka med 500% men tydligen inte i år. Kanske beror det på att jag sett något annat än Sverige det senaste året och insett att man inte behöver vara kvar i Stockholm hela livet utan att jag kan vara precis var jag vill i världen. Det finns 0 hinder. Coolt. Så befinner jag mig ändå på samma ställe som jag varit hela livet.
Jag fick plötsligt lust att fara till Jerusalem. Jag vet egentligen inte vad som lockar mig. Men jag har varit fascinerad av Israel/Palestina mycket länge. Och Jerusalem är ju häftigt. Tre stora kulturer och religioner som lever i symbios (eller ja, nästan i alla fall)...
För 104:e gången: Tiden går så sjukt fort. Vi är redan inne i maj och om ungefär en vecka åker jag ner till K-town för att skriva i Kristianstadsbladet. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.
Jag har inga idéer om vad jag ska förmedla i detta inlägg. Just nu finns inget viktigt att säga till den stora massan om man säger så. Ingenting att förmedla (eller ja... det finns väl massa saker som jag tycker men det är om mindre intressanta saker som fotboll och diverse samhällsproblem = något som mina läsare inte är så intresserade av)
Öhh.... Jag vill åka från Sverige känner jag. Bara lämna allting här hemma och sticka iväg på obestämd tid. Se var jag hamnar och jobba mig runt jorden. Just nu känns Sverige bara trist och tråkigt och öhhh. Det finns inget som håller mig kvar riktigt. Inget som engagerar på riktigt. Eller det är klart att det finns både människor och aktiviteter som jag skulle sakna här hemma. Men just nu ger inte Sverige någon inspiration till mig. Det är konstigt egentligen. När våren kommer brukar min inspiration öka med 500% men tydligen inte i år. Kanske beror det på att jag sett något annat än Sverige det senaste året och insett att man inte behöver vara kvar i Stockholm hela livet utan att jag kan vara precis var jag vill i världen. Det finns 0 hinder. Coolt. Så befinner jag mig ändå på samma ställe som jag varit hela livet.
Jag fick plötsligt lust att fara till Jerusalem. Jag vet egentligen inte vad som lockar mig. Men jag har varit fascinerad av Israel/Palestina mycket länge. Och Jerusalem är ju häftigt. Tre stora kulturer och religioner som lever i symbios (eller ja, nästan i alla fall)...
Kommentarer
Trackback
