Postkolonialismens barn
Spänningar mellan Syd- och Nordkorea. Även om experter säger att det inte är någon fara och att det förmodligen inte kommer utbryta någon konflikt blir jag oroad. För där finns risken att ett tredje världskrig utbryter. USA kommer helt klart att ta Sydkoreas parti medan Kina kommer stötta Nordkorea. Dessutom ryktas det ju om att Nordkorea äger kärnvapen. Usch... läskigt värre.
Men jag tänker inte gå in på en närmare analys. Framförallt för att jag bara blir ledsen när jag hör om tillståndet i världen och att alla bara bråkar hela tiden. Varför kan man inte bara låta alla vara som de är utan att hålla på att hävda sig eller påpeka sin rätt. Åhh....
I alla fall. Det som fick mig att skriva ett inlägg i dag var snarare en sak som fick mig att hoppa högt när jag läste min kurslitteratur. Just nu läser jag en jätteintressant kurs i historia som heter "Europas samhällsomvandling under 1800-talet" som i stora drag handlar om alla de förändringar som skedde under denna tid (upplysning, ideologier, industrialisering, imperialism, kolonialism, nationalism osv) och hur det ledde till hur det ser ut i dag. Superintressant. Om detta skulle jag kunna tala i timmar men ni förstår ju själva att det inte riktigt skulle fungera. Därför kommer jag tala om en sak som fick mig att bli riktigt förvånad.
När jag nu läste om arbetarrörelsens framväxt står det plötsligt i en av mina kursböcker att USA ansågs vara ett föregångsland gällande fackligt arbete. Jag tappade hakan totalt. Vem hade kunnat tro det. Vad boken inte tar upp är hur utvecklingen blev senare. För jag är knappast övertygad om att det ses som ett föregångsland i dag. Eller det vet jag ju inte förstås. Kan inte påstå att jag är insatt i USA:s arbetspolitik på det sättet. Kanske har de ett riktigt bra och starkt fack. Ingen aning. I alla fall känns det ju inte som om man framställer USA för att vara så i alla fall.
Nej nu ska jag inte prata mer utan låta er ta in och smälta detta. Återkommer en annan gång med andra resonemang kanske om detta. Om att nationalism och nationalitet är något rakt igenom genomkonstruerat eller att vi alla här i dag skulle kunna hamna under kategorin "postkolonialismens barn" och att vi är starkt präglade av det som hände under denna tid. Låter nästan som en bok. Kanske något att spinna vidare på? Vi får väl se...
