Filmtajm!
Jag tittade nyss på en film som inspirerade mig till den grad att jag blev tvungen att skriva en rad eller två. Tusen gånger starkare heter filmen och jag hade nog inte sett den om det inte varit så att jag läst boken. Som Beatles så fint uttrycker det "I just had to look, having read the book".
I alla fall. Filmen var naturligtvis inte lika bra som boken, men trots det gillade jag den starkt. Den var rättfram på något sätt. Den oklippta, ocensurerade sanningen. Visserligen betraktade från en persons vinkel, men så är det alltid. Oavsett film och oavsett tema.
Temat för denna film var jämställdhet (varför jag valde att skriva förra stycket). Eller snarare hur det ser ut i en klass. Att man tjatar på att tjejer ska ta plats och sedan när de gör det blir alla förskräckta och vet inte vad de ska ta sig till. Det slutar ofta med att man går tillbaka till gamla ordningen eftersom "det är så det ska vara". Intressant.
Men det som jag tycker höjde filmen ett snäpp och som inte gjorde den till en klyscha var alla små inplanteringar här och var. De var talande för hela filmen och förstärkte tesen väldigt mycket. Vad jag gillade allra mest av alla dessa var följande sekvens:
Idrottslektion med en grupp andraklassare. Dagens lektion är brännboll. Först i ledet står en flicka och ska slå. "Oj, oj" säger gympaläraren, "det är nog bäst att vi går lite längre fram allesammans". Alla barnen går framåt och står nästan i knät på den stackars tjejen. Hon får på en halvhyfsad träff som flyger över alla barnen. Näst i tur är det en pojke. "Oj, oj" säger gympaläraren, "det är nog bäst att vi backar lite allesammans". Alla barnen backar lååångt bak. Pojken försöker få iväg bollen men missar alla tre chanserna.
Åhh vad jag gillade den scenen. Så klockren och talande.
Nej... nu ska jag inte spoila mer utan lämnar över resten till er. Se filmen. Den är klart värd det. Även om jämställdhet och flickors och pojkars roller i skolan kan kännas lite uttjatat...
I alla fall. Filmen var naturligtvis inte lika bra som boken, men trots det gillade jag den starkt. Den var rättfram på något sätt. Den oklippta, ocensurerade sanningen. Visserligen betraktade från en persons vinkel, men så är det alltid. Oavsett film och oavsett tema.
Temat för denna film var jämställdhet (varför jag valde att skriva förra stycket). Eller snarare hur det ser ut i en klass. Att man tjatar på att tjejer ska ta plats och sedan när de gör det blir alla förskräckta och vet inte vad de ska ta sig till. Det slutar ofta med att man går tillbaka till gamla ordningen eftersom "det är så det ska vara". Intressant.
Men det som jag tycker höjde filmen ett snäpp och som inte gjorde den till en klyscha var alla små inplanteringar här och var. De var talande för hela filmen och förstärkte tesen väldigt mycket. Vad jag gillade allra mest av alla dessa var följande sekvens:
Idrottslektion med en grupp andraklassare. Dagens lektion är brännboll. Först i ledet står en flicka och ska slå. "Oj, oj" säger gympaläraren, "det är nog bäst att vi går lite längre fram allesammans". Alla barnen går framåt och står nästan i knät på den stackars tjejen. Hon får på en halvhyfsad träff som flyger över alla barnen. Näst i tur är det en pojke. "Oj, oj" säger gympaläraren, "det är nog bäst att vi backar lite allesammans". Alla barnen backar lååångt bak. Pojken försöker få iväg bollen men missar alla tre chanserna.
Åhh vad jag gillade den scenen. Så klockren och talande.
Nej... nu ska jag inte spoila mer utan lämnar över resten till er. Se filmen. Den är klart värd det. Även om jämställdhet och flickors och pojkars roller i skolan kan kännas lite uttjatat...
Kommentarer
Trackback
