Vår i luften!
Människor börjar våga ta sig utanför husen. Öppnar upp halsdukar och jackor. Tar av mössan och skrattar av glädje. Blommar ut i solen och växer minst tre centimeter. Solen och våren visar upp en sida av svenskarna som ingen egentligen pratar om. Men visst möts man av leenden på bussen eller ett uppmuntrande ögonkast när man går förbi någon på gatan. Vi blir lite mer "sydeuropeiska". Luften fylls av sorl och skratt. Bänkarna fylls av sollapande arbetare på lunchrast. De innan så öde gatorna är med ens fulla med människor.
Jag är övertygad om att jag också skulle kunna beskriva våren i smaker och känsel. Den underbara smaken av en kopp nybryggt kaffe i vårsolen. Eller den första glassen, köpt i någon kiosk. Egentligen är det några grader för kallt för att njuta av glassen fullt ut men solen lurar de flesta värmetörstande svenskar. Att dra med fingertopparna över en stenvägg och känna hur den värmts upp av solen. Eller att känna fast, torr mark under fötterna. Känna hur gruskornen riktigt trycker mot skosulorna. Kunna gå på vägarna utan att halka.
Ja våren ter sig på många olika sätt. Och även om den än så länge inte står i full blom är det mer än tillräckligt för att få mig att fullkomligt skina av lycka.
Att misslyckas är att inte prova en gång till
En sak som upprör mig ganska mycket i dagens Sverige är den skolpolitik som kommer att föras hädanefter. Nytt fokus på skolan är ordning och reda. När jag läser om hur man vill att skolan ska se ut låter det inte mer än som en tillbakaflytt till tidigt 1900-tal.
Fokus ligger på fakta och det som står i boken. Kunskapsmätningar ska göras titt som tätt genom prov. Därigenom får man reda på hur duktigt barnet är. Ingen hänsyn tas till individen överhuvudtaget. Som att man till exempel ser över en individs mognad. Vissa som är 7 år kan mentalt vara 4 år medan någon annan 7 åring mentalt kan vara som en 10 åring. Viss skillnad där. Sedan ska dessa två bedömas på samma nivå. För att någon forskare kommit fram till att 7-åringar "normalt sett" ska kunna. Snacka om tidig utslagning. I 7-års ålder får man en stämpel som sedan följer med en hela vägen. Som inte har något med intelligens att göra utan bara med mognad. Och vad säger man sedan till det så kallade smarta barnet som upplever det som att han eller hon stannar i sin utveckling när de andra kommer i kapp? Nej ojdå. Hade inte tänkt på det. Alla barn utvecklas på sin nivå. Det finns ingen mening att försöka få dem att exempelvis läsa eller gå innan de är redo för det. När de är redo kommer det av sig självt. Individanpassa skolan istället. Bemöt varje elev precis där de befinner sig. Alla kan göra samma uppgift men beroende på hur långt man kommit i sin utveckling så alla stimuleras.
En annan sak jag också stör mig på är att man typ bestämt vilket som är bäst sätt att lära sig på. Det är också individuellt. Víssa lär sig genom att höra, andra genom att se och en tredje part genom att känna. Detta förenklat. Tänk då att majoriteten av undervisningen är en lärare som mässar framme vid katedern. Elverna lyssnar och antecknar. Sedan är det prov. Gissa vilka som kommer lyckas bäst? Men så klart här handlar det väl också om normer...
Jag blir så irriterad. Skolan ska inte vara en instans där man indoktrinerar eleverna till en viss typ av människor. Där man lär sig att det är bra att vara tyst och ta emot och fel att prata och ifrågasätta. Där rädslan för att misslyckas är större än viljan att lyckas. Är det verkligen ett sådant klimat vi vill skapa i skolan? Det vill i alla fall inte jag. Skolan ska vara ett instrument för eleven att skapa sig en egen världsbild och uppfattning. Lärarna och det som de får lära sig på lektionerna ska vara verktyg men ansvaret att faktiskt göra något av de verktygen ligger hos eleven själv. Sätter man den tilltron till eleven att han eller hon faktiskt kan samt möter henne/honom på den plats den själv befinner sig så tror jag inte vi kommer ha problem med elever som inte vill lära sig. Till det kommer också att man ska skapa en miljö där eleven trivs. Där eleven inte är rädd för att misslyckas utan får försöka tills han eller hon lyckas. Resultatet är inte det väsentliga utan prestationen, lärandet. Genom det kommer också resultat. Kanske inte när barnen är 7 år men definitivt längre fram. Det stimulerar och väcker en lärandelust, en lust att själv ta reda på saker. Personlig utveckling är minst lika viktig som kunskapsutveckling. Att se bortom alla de normer som finns är en nödvändighet. Vi måste bemöta alla som individer. Låta alla utvecklas och lära sig på sitt sätt. Annars är det direkt kunskaps- och utvecklingshämmande.
Tror i alla fall jag.
Kabooosch
Denna gång gick världen under på grund av elektrisk kollaps. Alla kärnkraftverk i hela världen kollapsade samtidigt så det inte gick att leva på jorden. Runt hela jorden blidades det sedan ett elkraftnät så man inte kunde gå någonstans. Ur jorden sköt elektriska blixtar och alla dog. Säkerligen hände en massa andra saker också men det kommer jag inte ihåg. I alla fall vaknade jag mitt i allt det, kallsvettig och jätterädd. Som tur var insåg jag efter en stund att det bara var en dröm. Men usch vad obehagligt det var.
Jag måste ha blivit inspirerad av Japan i drömmen. Allt det jag ser på tv om havererade kärnkraftverk har väl gjort så pass mycket intryck så jag blivit knäpp i huvudet antar jag. Stackars lilla mig. Jag måste väl sluta titta på nyheterna och göra något vettigt med livet istället. Typ titta på Big Brother och äta morotskaka. Tydligen ska normala människor i min ålder göra det. Tyvärr hör det inte till vanligheterna att jag gör något av dessa saker. Å andra sidan har jag väl heller aldrig varit normal. Vad nu det ordet betyder egentligen.
Lagom normala jag... När jag gör min vackraste pose everHappiness
Vad många saker det finns som gör mig glad egentligen. Tanken på att det snart är vår, att solen skiner samt att kvällarna blir ljusare och ljusare får mig fullkomligt att sprudla av lycka. En annan sak som verkligen gör mig glad är fotboll. Att se den lycka som finns på en fotbollsplan, hur stor eller liten den än må vara, är ovärderlig. Den värmer verkligen som solen en dag i juni. Happiness, happiness. I dessa evinnerliga tider måste man väl ta tillvara på de ljusglimtar som ges i en annan ganska så mörk värld.
Vad mer att säga, tycka eller raljera om? Tjaa... inte mycket. För tillfället har jag inte så mycket åsikter om saker och ting. Eller åsikter har jag väl. Frågan är bara om det är tillräckligt intressant eller om jag har tillräckligt med kött på benen för att skriva något. Dessutom är det inte något som jag just nu är så där rosenrasande förbannad över. Ni vet, så där sur så man bara måste skriva en rad eller två. Hur omotiverat det än må vara.
Jag är så trött egentligen. På att vara den där människan som tycker en massa. Som blir upprörd över minsta lilla grej. Som kan sånt som ingen annan kan. Helt enkelt trött på att vara den där nörden. I vilket sällskap jag än hamnar är det alltid jag som får epitetet tönt eller nörd. Det slår liksom aldrig fel. Men inte ens den trista grejen kan slå den glädje jag känner idag :)
Prague once again
Jag tycker att Tjeckien är ett häftigt land. Det finns så mycket historia insprängt överallt och såren från den gångna tiden är fortfarande öppna. Eller ja, de är i alla fall långt i från läkta. Bara en sån sak som att demokratin i Tjeckien är lika gammal som jag (20.5) år säger väl ganska mycket.
De soliga dagarna i Prag spenderades bland mycket annat på caféer. Av pur förvåning satte jag kaffet i halsen när jag fick höra att Tjeckien länge hade en cafékultur. För mig var det ganska otänkbart eftersom jag inte ser något annat än öl när jag tänker Tjeckien. Så kom jag på att Tjeckien varit en del av Österrike-Ungern fram till dess upplösning. Självklart är det därifrån som cafékulturen kommer.
Jag fick också höra att kaffeimporten och kaffedrickandet nästan legat helt nere under Sovjetunionens ockupation. Framför allt eftersom det bara var en massa ransoneringar och bestämt i förväg hur mycket kaffe folk ville ha under fem år. Sedan bör väl tilläggas att kaffe är ganska amerikanskt, så det kan ju också varit en orsak.
Nu kan man dock inte tro att Tjeckien en gång varit ett stängt land med grå byggnader, förbjudet med företag och allmänt grått. Nej, nu sjuder gatorna av liv med små försäljare i varje hörn och otalet turistbussar. I varje hörn finns Starbucks eller något sånt. Svårt att tänka sig att hela denna utveckling skett under endast 20 års tid...
El día de la mujer
Allt detta kan jag tycka att folk har fått om bakfoten. För mig innebär internationella kvinnodagen att se på sina rättigheter ur ett annat perspektiv. Förstå att alla de rättigheter vi har idag inte är någon självklarhet och uppskatta dem. Förstå att kvinnor i andra länder inte har det lika bra som vi. Minnas tillbaka och tänka på den kvinnokamp som fördes och fortfarande förs. Tacka de kvinnor som kämpat för lika lön, rösträtt och allt vad det nu kan tänkas handla om. Och inte minst, veta att det fortfarande inte är helt jämställt.
Fortfarande utför kvinnor en större del av det obetalda jobbet. Fortfarande tjänar inte kvinnor lika mycket som män. Fortfarande måste kvinnor i höga positioner kämpa mot en rad fördomar och mansideal. Trots att vi är ett av världens mest moderna länder. Trots att vi lever år 2011. Och värre är det i andra länder. Mycket värre..
Jag tycker det tåls att tänka på. Kvinnor har inte ens haft rösträtt i hundra år i Sverige. Inte ens denna fundamentala rätt, som en demokrati i mångt och mycket bygger på, har varit en självklarhet under en längre tid. Tänk på det innan ni börjar prata om onödigt jippo eller ojämställdhet...
Gör vad du vill, så länge det inte skadar någon annan
Förmodligen inte, men det är ju alltid lätt att vara efterklok. En sak som jag tycker är mest hemsk i dagens samhälle är att pengar alltid hamnar i första hand. När någon påpekar det tar vi också bort allt ansvar från oss själva och hänvisar istället till att det är någon annans fel. Jag tror egentligen där vi har det grundläggande problemet.
I dag i Sverige har vi mer marknadsekonomi än planekonomi. Jag tycker naturligtvis att det är bra ur många aspekter, men det sätter också ett stort ansvar på befolkningen. Marknadsekonomin bygger i grund och botten på tillgång/efterfrågan, så långt tror jag alla är med. Vill folk ha en sak tillverkar man den och det man inte vill ha tillverkar man inte. Just detta ställer krav på mig som konsumet. Liberalismen i allmänhet och marknadsekonomi i synnerhet utgår från att jag som människa är medveten om min omvärld. Den sätter en tilltro på människan att hon alltid tar "rätt" beslut, moraliska beslut.
Vad innebär då detta? Ja exempelvis att jag funderar en extra gång innan jag handlar något. Inte bara klagar på företagen och säger att det är de som erbjuder denna vara. Och eftersom de erbjuder något jag vill ha, men att tillverkningen inte gått till på ett bra sätt, ja då är det ju knappast mitt problem. Men om jag då skulle ställa motkrav på företagen, till exempel att jag inte vill ha en vara som är tillverkat på ett dåligt sätt, skulle förtagen sluta tillverka varan på det sättet.
Sedan kan jag tycka att staten borde få gå in i vissa fall och göra inskräkningar på den fria marknaden (oj vad olikt mig.. men jag ska utveckla resonemanget). Låt oss ta exempelt Blåräv. En utrotninghotad djurart som man på senare år jagar, dödar och tar den eftertraktade tofsen. Denna tofs placeras sedan på hippa mössor som folk vill ha. I detta fall tycker jag att staten borde kunna gå in och sätta stopp. Säga att det inte är okej att man jagar utrotningshotade arter för en liten svans. Men jag tycker likväl att man som konsument har ett ansvar.
Jag tror egentligen är det inte är någon som tycker att det är okej att göra på detta sätt. Jag tror att alla blir upprörda. Sådan tilltro har jag ändå på människan. Men visa då det också. Handla inte någon mössa med en blåräv på. Handla en exakt likadan men gjord i fuskpäls. Ställ det kravet på företagen.
Vill vi leva i en liberalistisk värld, som jag tycker är jättebra, måste vi också ta det ansvar som det kräver. Då tror jag att liberalismens tankar verkligen kommer fungera. Men fram till dess att vi inte tar, eller inser, vårt eget ansvar i detta ideal krävs andra åtgärder...
