Freja Andersson

Idag är det internationella kvinnodagen. En dag som många här i Sverige anser vara en onödig dag. Vissa tycker till och med att den är rent diskriminerande. Pratar om att det borde finnas en dag för män också, i jämställdhetens anda.

Allt detta kan jag tycka att folk har fått om bakfoten. För mig innebär internationella kvinnodagen att se på sina rättigheter ur ett annat perspektiv. Förstå att alla de rättigheter vi har idag inte är någon självklarhet och uppskatta dem. Förstå att kvinnor i andra länder inte har det lika bra som vi. Minnas tillbaka och tänka på den kvinnokamp som fördes och fortfarande förs. Tacka de kvinnor som kämpat för lika lön, rösträtt och allt vad det nu kan tänkas handla om. Och inte minst, veta att det fortfarande inte är helt jämställt.

Fortfarande utför kvinnor en större del av det obetalda jobbet. Fortfarande tjänar inte kvinnor lika mycket som män. Fortfarande måste kvinnor i höga positioner kämpa mot en rad fördomar och mansideal. Trots att vi är ett av världens mest moderna länder. Trots att vi lever år 2011. Och värre är det i andra länder. Mycket värre..

Jag tycker det tåls att tänka på. Kvinnor har inte ens haft rösträtt i hundra år i Sverige. Inte ens denna fundamentala rätt, som en demokrati i mångt och mycket bygger på, har varit en självklarhet under en längre tid. Tänk på det innan ni börjar prata om onödigt jippo eller ojämställdhet...