Freja Andersson

Herregud vad det snöar ute. Man blir ju alldeles förskräckt över snön. Det har snöat hela dagen och ska enligt säkra källor snöa hela natten också. Spännande, det var längesedan det blev såhär mycket snö, klimatförändringar och allt som det är. Jaja, även om snön lyser upp mörkret lite tänkte jag lysa upp det ännu mer genom att prata om lite konstiga saker som hänt mig och som jag skrattar åt varje gång jag funderar över de:

1. För några veckor sedan var jag på väg till skolan och var nästan framme. När jag ska gå ner för en liten backe är det dessvärre is under och jag langar en fet vurpa. Jag ligger liksom perfekt i luften innan jag drattar på rumpan och min mössa flyger all världens väg. Generad tar jag upp mössan och hoppas att ingen såg mitt svanhopp. De enda jag ser är två hundägare som står lite längre bort och kollar på mig. Glad över det fortsätter jag mot skolan, med en stor smutsfläck på mina vita brallor. Nästa dag så kommer jag tillbaka till samma backe och ska försöka att inte ramla och går vid sidan om backen. Några hundägare står och pratar med varandra och tystnar när de får syn på mig.
- Ursäkta mig, säger den ena hundägaren, men var det du som halkade här igår?
Pionröd i fejan nickar jag och säger "jaa, precis", innan jag fortsätter till skolan (gående mycket försiktigt så jag inte ska förödmjuka mig en gång till). HAHAHA, jag dör av garv.

2. Igår var jag och Maria ute och fikade. När vi är på väg hem ska jag låsa min väska (dragkedja) men råkar dra lite för långt så själva draggrejen låser sig själv. Nu kommer jag helt enkelt inte in i min väska. Det blir lite panikstämning eftersom alla mina saker ligger i min väska som jag nu inte kommer in i. Aja, säger min tekniska vän Maria och börjar dra i draggrejen för att få upp väskan. Plötsligt vrålar hon till "yeees" men hennes lycka byts snabbt ut i ett asflab då det visar sig att hon råkat dra bort hela draggrejen. Vad göra nu? Ingen draggrej och väskan är precis lika låst som innan. Vi får helt enkelt gå runt till olika affärer och fråga om de har en sax så vi kan klippa upp väskan. Sagt och gjort, det är bara det att ingen affär eller restaurang har någon sax. Däremot har vi knivar, tillägger alla lite glatt. Tillsist får vi upp väskan själva genom att dragkedjan öppnar sig av sig själv. Kass bag asså, men så köpte jag den i Italien för 0,5€ eller nåt, så vad kan man förvänta sig? HAHAHAHA, det var också stört kul

Så, jag hoppas ni är lite gladare nu i alla fall, det är åtminstone jag :D

En rolig sak under resan i Nicaragua:

Jag, några från min grupp och några av tolkarna sitter och pratar om Sverige och Nicaragua och allt annat som man kan tänka sig. Eftersom jag har lite problem med insekter (de är fett äckliga) blir jag äcklad och rädd för alla nattfjärilar som håller på och flyger runt och måste sätta sig på just mig. Helt plötsligt så tar en av tolkarna den största fjäril som existerar på denna jord och bara kastar på mig. Utan anledning. Fett äckligt och jag dör av rädsla. Dessutom utropar jag "Mariposa" som betyder fjäril på spanska. Inget värre med det om det inte varit så att om man säger fjäril till en kille i Nicaragua så betyder det samma sak som bög. Illa. Pinsamt. Jag var tvungen att dö en gång till. Aja, det var ju lite roligt samtidigt.

avslutar med en liten ordsak mellan mig och da tolk:
Frejita, Frejita
Tu eres bonita
Quieres casarse conmigo

No, no quiero
Tu voz me da miedo

vad det betyder får ni fråga en spansktalande människa!! :O

åhhh... jag skulle ju publicera bilden på den enorma skräckinjagande fjärilen men då mitt otekniska jag tog överhand lyckdes det inte riktigt... hahaha :D ni får använda er fantasi vilket jag tror ni är ganska bra på faktiskt!!

Jag trodde att det skulle vara lätt att berätta om allting som jag var med om i Nicaragua, men jag vet inte vad jag ska börja. Det är helt obeskrivbart och när jag tänker på det och sedan ska berätta om det så blir jag helt mållös. När jag tänker tillbaka på allting som hände och på alla som jag träffade, blir det totalstopp i hjärnan.

Det jag kommer att ta med mig från Nicaragua är verkligen alla de människor som jag träffade. Om att de hade så fruktansvärt mycket att berätta och ändå skämdes över att de inte hade något att ge. Deras berättelser var helt amazing, de har så intressanta liv, så mycket att lära oss, att man inte förstår det. Det är bara woooow... Jag är helt såld på Nicaragua för tillfället.

Asså det är för många gånger när det handlar om att förbättra livet för människor att man möts i en ojämlik träff. Den ena är hjälte och den andra offer. Vi träffades liksom människa till människa, båda kunde ge och båda kunde ta. Om jag någon gång i framtiden kommer att jobba med utvecklingsfrågor tror jag att jag kommer jobba på detta sätt och inte som volontär eller genom någon organisation. För jag tror att det ger mer för alla att träffa människorna och prata med dem, ge de uppmärksamhet och låta de stå i centrum, än att skänka lite pengar. Att de får känna att de kan ge mig något och att någon lyssnar på deras berättelse och att det de säger är viktigt och att någon tar till sig det de säger. Jag vet inte, men så vill i alla fall jag jobba...

Jag fick massor med nya insikter när jag kom hem från Nicargua. Där levde jag för dagen och oroade mig inte för imorgon, det var så mycket intryck för idag att jag inte hann tänka vidare utan bara processade det som jag såg nu. När jag kom hem insåg jag att jag verkligen hade levt livet varje dag och njutit av varje dag. Här hemma planerar jag och förbereder så mycket inför morgondagen så att jag glömmer att leva idag. Det är synd, eftersom det inte är en 100%-ig garanti att jag lever imorgon.

Aja, nu är jag i alla fall hemma igen och det är nog ganska skönt även om jag inte inser det just nu. Eftersom min kamera befinner sig någonstans i Nicaragua kommer jag inte kunna visa några egna bilder utan får hålla till godo med de som finns på Globalas hemsida: här