Freja Andersson

Igår spelade jag skol-dm med tjejerna. Vi vann!! Eller vi gick vidare till andra omgången. Helt otroligt faktiskt att vi kunde vinna, men vi var faktiskt riktigt bra. Jag är så glad, det är första gången i Globalas historia som vi har lyckats gå vidare och inte varit jumbolaget som kommit på sista plats. Det känns bra! Nu kanske rektorn på min skola börjar prioritera idrotten också (det som alltid kommer i sista hand här). Jag menar vi är ändå ett ansikte utåt och kan göra lite reklam för skolan. Ja herregud, att vi skulle gå vidare, det känns så bra. Jag är lycklig nu och hoppas att det går bra när vi spelar nästa gång också. Kanske kan ta in någon bild senare på vårat lag men inte nu. Fatta att vi har gått vidare, ett stort steg i Globalas riktning!! :)

Fatta vad olika folk ser på samma saker. Ett exempel är jag och min politiska ställning.I högstadiet var jag, enligt dem i min gamla skola, vänsterradikal hippie som bara värnade om miljön och pratade om orättvisor i samhället. Nu tre år senare har jag blivit, enligt dem i min nuvarande skola, en nyliberal person som bara värnar om företag och fri marknad osv. Det konsiga är att jag inte förändrat åsikt under de tre åren särsklit mycket. Det enda som jag kan se som förändring är att jag ifrågasätter allting mycket mer och inte tror stenhårt på någonting, jag tror att de som tror stenhårt på något (typ en ideologi) och inte ifrågasätter något, är ganska okunniga egentligen. I början när jag började intressera mig för politik och allt sådant (jag var 13 eller 14) var jag radikal men ju mer insatt jag blev ifrågasatte jag allt och insåg att det fanns bra och dåliga saker med allting. Vad är det som är viktigast att prioritera och kan vi verkligen strunta i något. Det gör mig ännu mer förvirrad när folk från min gamla skola fortfarande ser mig som "kommunisten" och folk från min nuvarande skola ser mig som "moderaten". Vad är jag då? Själv skulle jag nog säga att jag är socialliberal eller jag vet inte. Jag vet inte alls. Blev bara glad häromdagen att Miljöpartiet ville vara kvar i EU ( som om Sverige på fjuttiga 9 miljoner invånare skulle kunna påverka). Jag förstår inte vad folk har emot EU, jag tycker att de är bra och Europa måste gå samman om vi i framtiden ska kunna stå pall mot Kina, Indien och USA. Vi har inte pratat om EU någonting i vår skola, bara om hur fruktansvärt dåliga de är. Hallå lärare? Vi borde få en neutral undervisning. Det tycker jag, självklart är inte allt bra med EU, men det finns också många bra saker, men det snackas det aldrig om. Synd.

I Sverige är det statens ansvar att alla ska må bra, vi har inget eget ansvar och om det är någon som mår dåligt är det statens misslyckande. Jag tycker i viss mån att det är bra att staten har ansvaret för människor. Självklart är det bra att staten ser till att alla har samma chanser till sjukvård, utbildning, barnomsorg och till viss mån inkomst. Men jag tycker inte att staten kan ha ansvaret för allt. Jag menar jag kom och tänka på det idag när jag åkte till min fotbollsmatch, en man som bär tungt och går på kryckor kommer på bussen. Folk ler vänligt mot honom  men det är ingen som erbjuder honom hjälp. Istället tänker man att det är för jävligt att inte staten ser till att hjälpa honom. Gatuvåldet som blivit så populärt att diskutera anser man också att staten har misslyckats med att man inte kan ta hand om ungdomar bättre, istället för att man ingriper när man ser något hända eller tycker att ungdomar måste ta lite mer eget ansvar. Det finns hur många exempel som helst på det. Jag tycker att det är jättebra att vi har en stat som ansvarar för att alla ska ha lika chanser i ett samhälle, men den kan inte göra oss till handlingsförlamade människor som skyller på staten så fort något är fel, vi måste få ta mer eget ansvar, för då tror jag att vi kommer hjälpa varandra mer. Samtidigt som vi inte får ta för mycket eget ansvar för då så kommer vi bara bli ännu mer misstänksamma mot varandra och försöka trampa ner varandra för att vi ska få det bättre oavsett vad som händer med andra. Ja det måste till en ändring så folk börjar handla mer när man ser att någon annan far illa.
Det var allt jag ville säga!

Vattenprojektet är i full gång. Det går bra, men trots allt tycker jag att det är lite oklart vad det är vi håller på med. Jag tycker att det är otroligt intressant att jobba med det som vi gör, eftersom vinkeln av problemet inte är det den brukar vara. Hälsoproblemet är det som lyfts fram mest men det är så uttjatat att jag inte tror att människor bryr sig. Men att se problemet från miljöperspektiv, så här i miljötider dessutom, kan nog ta mer skruv än att man får cancer. Jag tycker det är lika viktigt att informera folk hur mycket tobak påverkar miljön som den egna hälsan. Dessutom är jag nöjd över vår åtgärd, att skirva varningstexter på cigarettpaket, hoppas att det går igenom bara. Ska skicka mail till de svenska Eu-parlamentarikerna idag. Hoppas någon av de tycker det är ett bra föslag och tar med det till Eu. Jag menar om jag kan bevisa för dem hur stor påverkan tobaken faktiskt har, så borde de intressera sig eftersom det pratas så mycket om olika åtgärder för att förbättra miljön. Dessutom, tobak är en vara som inte är bra för någon, det kan ju disskuteras när det gäller ekologiska fotavtryck där tar man bara upp om man pratar om hur mycket kött man äter. Aja nu har jag lektion och ska fortsätta att jobba med projektet. Have a good day dude! :) 

Jag har blivit jättedålig på att skriva inlägg på senaste tiden. Ska försöka bättra mig i den mån det går, men samtidigt känns det bara onödigt att skriva massor av inlägg bara för att skriva inlägg. Kvalitet är viktigare än kvantitet, tycker jag och säkert många med mig. Vilken kvalité mina inlägg håller är sedan en smaksak från person till person, men så dåliga kan de inte vara eftersom jag en gång i tiden, när jag bloggade relativt ofta, hade uppemot 60 läsare varje dag. Men men, kvalitén avgör ni och tycker ni att min blogg inte håller måttet så behöver ni inte läsa den, vi lever i en fri värld, jag ska inte tvinga någon, men jag tycker att ni kan ge min blogg en chans innan ni slutar läsa den. Som sagt, det där vet ni bäst själva och jag ska inte lägga mig i, överhuvudtaget.

Jaja vad ska nu dagens inlägg handla om? Det vet jag inte ens själv när jag skriver detta, men kanske att den ska handla om liv. Eller inte liv, vad är det och filosofera om livets gåtor osv, det överlåter jag till en mycket mer kreativ och filosofisk person. Eftersom jag är mera logiskt lagd och måste hitta en förklaring till allt (vetenskapilig naturligtvis, inte känsla eller något sådant tjafs) kommer mitt inlägg kanske inte vara á la Sokrates eller så. I vilket fall, ofta hör man orden "skaffa dig ett liv!". Men vad är man om man har ett liv då? Jag menar en del tycker att om jag sitter hemma en lördagskväll och tittar på en film tillsammans med min familj eller en kompis, då har jag inget liv. Utan du har ett liv om du går ut och är social, hittar nya vänner och kontakter. Ärligt talat, men vem är det som bestämt det. Det viktiga är väl att jag gör det som jag gillar så att jag sedan när jag blickar tillbaka på mitt liv inte ångrar att jag levde som jag levde. Å andra sidan måste jag bara säga, att vad menas med att gå ut och vara social då? Jag menar gå på en massa fester eller på krogen, egentligen kära vänner, men grejen där är att man ska prata med varandra och gör man inte det är man tråkig. Om jag däremot snackar med någon på bussen anses jag i nio fall av tio som inte fullt frisk. Vad är skillnaden egentligen. På krogen eller hemmafesten dricker du också alkohol och det är känt som att göra människor modigare och pratgladare, så om man nu måste dricka för att kunna snacka med människor (som också är påverkade) vad är det för bekantskap du hittat då egentligen och vad har man mer gemensamt än att man är på samma fest och med någon gemensam vän. Man snackar ju bara med den människan för man SKA det. Jaja, men är det att ha mer liv än en hemmakväll ska jag inte hindra er. Jag tycker själv att det inte finns någon definition på "att ha ett liv", men så länge man gör det man gillar ska ingen hindra en och då tycker jag att man borde ha ett liv, eftersom man är nöjd med det.

Ett långt inlägg blev det och kanske intetsägande. Skitsamma, jag har i alla fall skrivit av mig lite om alla tankar som kraschar i min hjärna (för att citera Gessle).

Jag var med Norman och Eve idag och tittade på en film som jag verkligen kan rekomendera! Lejon eller Lamm heter den och jag kan nästan säga att det var en av de bästa filmer som jag sett. Den handlar om USA och allt som pågår under ytan. Den fokuserar på Irak kriget och på hur männiksor kan göra vad som helst bara för att få så mycket makt som möjligt. En annan sak som den också pratar om är att det är bättre att göra något och misslyckas än att inte göra något alls. Verkligen superbra! Den borde ni se allihopa, jag blev helt frälst. Köp biobiljett eller tanka ner från internet NU!



Jag har skrivit allt på Normans dator och sparat bilden på hennes computer. She's gonna kill me!!!!!!!
 

Det här känns speciellt. Det här inlägget är ett jubilem. Det här är så frutansvärt bra så jag tror att jag känner mig stolt, som att jag gått igenom en viktig fas i mitt liv. Det här är mitt hundrade inlägg. Ojojoj, säger jag bara. Nu känner jag att jag skulle kunna använda detta speciella tillfälle till något bättre än att sitta och prata om blogg. Men jag har helt enkelt inget att berätta. Min helg har varit ganska simpel, inget händer liksom:
Fredag: Vara med Elli, tänkt att dra till Barkarby på fest, men hade ont i huvet så jag skippade det kändes ganska tråkigt hoppas att jag får fler chanser istället
Lördag: Fotbollsturnering hela dagen kommer hem med näsont efter att ha fått en kick på näsan, pallar inte göra något på kvällen är hemma och glor.
Söndag: Har visserligen inte varit söndag än, men jag ska träffa en nyfunnen vän (kanske) så det känns bra och trevligt.

Jaja nu ska jag inte skriva mer på detta jubileum, men jag avslutar med en gammal goding som jag inte kört med på ett tag, men nu när det är jubileum måste man ju blicka tillbaka och minnas, ni kanske vet? Just det! En bild. Dagens bild får representera jubileum och fest (eller ja tolka den som ni vill, det är ju er ensak)
Tjaa...

Jag har som alla andra hippa personer i världen skaffat mig facebook. Det är roligt med sidor där man kan hitta människor som man känner. Just nu har jag lyckats skrapa ihop hela 95 vänner. Oyeah, så många kompisar jag har. Eller inte? Jag menar av mina 95 vänner är det ungefär 40 st som jag träffar ofta, jag vet knappt vilka alla är. Ungefär fem stycken av dem jag är kompis med är utländska killar som skrivit följande mejl till mej;
"Hello Freja! My name is x and I live in y. I saw your photo and I felt like I want to be a friend of yours. I think we can develop a beautiful friendship and later on maybe  see eachother". Okej, men det är ju bra...  vilka är dessa människor. Jag menar en 25årig kille från Nicaragua... Gosh

Massor som jag också är kompis med gick/går jag i skolan med. Många av dem känner jag inte som vänner, man säger hej till dem i korridoren eller liknande. Men så är det. Jag menar av mina 95 vänner pratar jag med typ 15 på facebook. Hur många vänner har jag då egentligen. Asså är det så att det är prestige att ha många vänner, är det därför folk som jag pratade med en gång när jag gick i sexårs addar mig. Herregud, jag veeet att jag inte behöver acceptera men ni vet hur det är. You have 4 friends recuest. Åhh vad kul, jag vet inte vilka de är, men skitsamma. Men det är ju ganska töntigt att ha 234 vänner och bara prata med 10 stycken för då har man ju inte så många vänner egentligen. Men som sagt jag behöver inte acceptera. Jag fattar bara inte varför det är så status att ha många vänner om man inte ens känner alla bra och att det inte är status att ha få vänner. Herregud, men det är inte antalet vänner som räknas utan snarare hur bra vän man är med de. Nej nu ska jag in och nörda på facebook, tror att  jag ska skriva till någon som addade mig barasådär.
Ha det najsigt barn och alla ni andra med
/F