Freja Andersson

Jag tala så alla kan höra. Ja så att alla kan förstå. Både om det som är roligt och lätt och om det som verkar svårt. Men om jag talar högt och tydligt så tycker några att jag stör. Och om jag viskar riktigt förtroligt så är det för många som inte hör. (Hola Bandoola Band)

Danslåt för yttrandefriheten. Jag vet inte jag. Mänskliga rättigheter har länge varit något som jag har rankat högt. Jag tycker att det är fundamentalt viktigt. Och jag vet att många tycker att det är larvigt att jag håller på och tjatar om det. Menar på att mänskliga rättigheter finns i Sverige och alltid kommer att finnas. Absolut kan jag hålla med om att det är mycket värre på andra ställen än i Sverige. Men felet vi gör är att ta de för givet. Inget ska tas för givet. Det borde vi väl se när vi tittar på andra länder och ser hur folk mördas eller fängslas för att de till exempel sagt vad de tycker.

Jag vet inte. Det känns som om mänskliga rättigheter inte värdesätts här bara. Vi behöver inte försvara dem eftersom alla tycker att det är självklart att de ska finnas. Men lika snabbt kan de försvinna igen. Titta bara på hur mycket mer staten vill övervaka oss enkla vanliga människor efter terrorattacken. Förståerligt ur ett perspektiv men jag gillar fortfarande inte tanken om "Big Brother sees you". Likadant med är det med FRA. Jag är emot det av ren principsak inte för att jag har något att dölja. Jag tror i vilket fall inte att samhället blir mer säkert bara för att det är mer övervakat. Snarare tvärtom. Och vilka ska man övervaka? Jag menar ska man gå efter viss religion, etnicitet, klass, kön osv osv? Eller ska man övervaka alla? För om man börjar sålla ut människor och bara bevaka en viss grupp. Ja, då är man ute på hal is. Riktigt tunn också.

Hmmm... Svårt är det. Och det lär inte bli lättare. Men en gång för alla. Respektera och uppskatta de mänskliga rättigheterna. Protestera när politiker vill inskränka på dem. För det kommer inte bli bättre för någon.

Folk kan skriva spalter upp och spalter ner om huruvida beslutet att ge Liu Xiabo Nobels fredspris var rätt eller inte. Jag kommer alltid, oavsett vad folk säger, tycka att valet var bra. Det är viktigt att vi värnar universala rättigheter och reagerar när de inte följs. Sedan kan man se mycket problematik som det medfört och att kritiken som riktats är alldeles korrekt men jag kommer ändå att tycka, hur eurocentrisk jag än må vara, att det var ett bra och viktigt val.

Samtidigt bör vi i väst inte klappa oss alltför mycket på bröstet heller och tycka att vi är så bra när det gäller exempelvis yttrandefrihet. En ganska så aktuell händelse är ju Julian Assange och hans avslöjanden. Västvärlden rasar och flera vill se honom i fängelse eller till och med död. Själv hävdar han att han gör det för yttrandefriheten. För att han anser att det inte ska finnas några hemligheter i en demokratisk stat. För att han tycker att medborgarna i ett land har rätt att få veta allt och inte bara det som makten har bestämt att de ska veta. Jag tycker tanken är oerhört vacker. En demokratisk stat ska vara öppen mot sina medborgare. Dock inte till den grad att privatlivet blir tillgängligt för alla. Eller att alla får ta del av mina telefonsamtal och så vidare.

Vad som är intressant är dock att Kina och Väst i dessa två fall har reagerat likadant. Väst vill sätta munkavle på Assange och stoppa att det sprids vidare till allmänheten. Samma sak har Kina gjort mot Xiabo. Än mer intressant är att båda makterna hävdar samma sak i varför de vill ha Assange fången/håller Xiabo fången: att det i första hand inte handlar om de mänskliga rättigheterna utan att det handlar om att denna person utgör ett hot mot staten ur ett rättssäkert perspektiv.

Intressant! Isn't it? Jag tycker det i alla fall. Ska man tolka detta som att Kina är ett demokratiskt land och bara håller en farlig människa fången. Eller ska man tolka det som att väst inte är så demokratiskt som de vill verka. Eller ska man tolka det som att väst bara tycker mänskliga rättigheter är bra när det är på deras villkor. Eller...? Summan av kardemumman: fallen är otäckt lika varandra och jag tycker det skulle vara roligt om någon etablerad journalist började snoka i detta...

Snart är julen här om 23 dar sådär....

Vad ska man säga. Tiden går fort och snart är ännu ett år till ända. Och man blir ett år äldre och karusellen börjar om än en gång. När jag har läst klart den här terminen har jag läst 90 högskolepoäng. Det är ganska mycket. Men å andra sidan har jag 120 högskolepoäng kvar att läsa så jag är ju fast i minst 2 år till.

Jag tycker det är roligt att plugga och det finns så många kul kurser att det inte är sant. Hittade för ett tag sen en kurs i Indien som jag gärna skulle ta. Eller en massa folkhögskolekurser som ger en möjlighet att komma ut i värkden. Man ska väl passa på att ta de chanserna man får eftersom man bara lever en gång eller vad man nu brukar säga. Sen behöver man ju inte leva efter den devisen alltför ofta och utsätta sig för diverse farligheter eller bara leva precis som man vill utan att ta hänsyn till andra. Lagom är bäst som vi brukar säga. Man behöver ju inte överdriva. Allt i för stora mängder sägs ju vara farligt.

Weeelll dudes... Ha en fortsatt trevlig dag och på återseende

Spänningar mellan Syd- och Nordkorea. Även om experter säger att det inte är någon fara och att det förmodligen inte kommer utbryta någon konflikt blir jag oroad. För där finns risken att ett tredje världskrig utbryter. USA kommer helt klart att ta Sydkoreas parti medan Kina kommer stötta Nordkorea. Dessutom ryktas det ju om att Nordkorea äger kärnvapen. Usch... läskigt värre.

Men jag tänker inte gå in på en närmare analys. Framförallt för att jag bara blir ledsen när jag hör om tillståndet i världen och att alla bara bråkar hela tiden. Varför kan man inte bara låta alla vara som de är utan att hålla på att hävda sig eller påpeka sin rätt. Åhh....

I alla fall. Det som fick mig att skriva ett inlägg i dag var snarare en sak som fick mig att hoppa högt när jag läste min kurslitteratur. Just nu läser jag en jätteintressant kurs i historia som heter "Europas samhällsomvandling under 1800-talet" som i stora drag handlar om alla de förändringar som skedde under denna tid (upplysning, ideologier, industrialisering, imperialism, kolonialism, nationalism osv) och hur det ledde till hur det ser ut i dag. Superintressant. Om detta skulle jag kunna tala i timmar men ni förstår ju själva att det inte riktigt skulle fungera. Därför kommer jag tala om en sak som fick mig att bli riktigt förvånad.

När jag nu läste om arbetarrörelsens framväxt står det plötsligt i en av mina kursböcker att USA ansågs vara ett föregångsland gällande fackligt arbete. Jag tappade hakan totalt. Vem hade kunnat tro det. Vad boken inte tar upp är hur utvecklingen blev senare. För jag är knappast övertygad om att det ses som ett föregångsland i dag. Eller det vet jag ju inte förstås. Kan inte påstå att jag är insatt i USA:s arbetspolitik på det sättet. Kanske har de ett riktigt bra och starkt fack. Ingen aning. I alla fall känns det ju inte som om man framställer USA för att vara så i alla fall.

Nej nu ska jag inte prata mer utan låta er ta in och smälta detta. Återkommer en annan gång med andra resonemang kanske om detta. Om att nationalism och nationalitet är något rakt igenom genomkonstruerat eller att vi alla här i dag skulle kunna hamna under kategorin "postkolonialismens barn" och att vi är starkt präglade av det som hände under denna tid. Låter nästan som en bok. Kanske något att spinna vidare på? Vi får väl se...

Ja se det snöar, ja se det snöar, det var ju *host* roligt. Hurra!!! Eller inte? Nu har vintern kommit för en andra gång den här hösten. Huva, säger jag bara. Snö och kallt är inte min grej. Jag längtar mig bort till varmare breddgrader. För ett år sen satt jag i Barcelona vid den här tiden och lapade sol. Tror att jag badade någon gång i slutet av oktober. I början av november var det hur varmt som helst (kanske inte tyckte det då, men allt är relativt som man brukar säga). Anyway... Antar att ni inte besökt den här sidan för att läsa om mitt klag på naturfenomen. Nej istället ska ni få höra om någon "aktuell" (kan ju vara si och så med det) samhällsfråga.

Ett nytt bostadsområde ploppar upp i Norra Djurgården. Där finns krav på bostadsköparna hur de ska vara. Man ska vara miljömedveten (handla ekologiskt, ingå en bilpool, källsortera etc) samt motionera. Det är väl i och för sig inget märkligt med det. Finns ju sen tidigare rökfria hyreshus och liknande. Och det är väl egentligen i sin ordning att ställa krav på hyresgästerna. Men hittills har det innefattat att man betalar hyran i tid och visar hänsyn mot sina grannar samt inte förstår i lägenheten. Eller?
Sen när blev min privata livsstil statens angelägenhet?

Vad är meningen med detta? Är det för att skapa en granngemenskap eller för att man en gång för alla vill påvisa en korrekt livsstil? Finns det ens en utstakad mall för hur man ska leva på ett bra sätt? Betyder det också att om jag vill bygga ett hus där jag kräver att mina hyresgäster ska vara på ett visst sätt som inte stämmer överens med de gängse normerna, får jag det då?

I en demokrati tycker jag inte att man kan kräva att folk ska leva på ett visst sätt. Visst kan man ge direktiv och rekommendationer men man kan inte tvinga någon att vara på ett visst sätt. För då har vi kommit till någon slags diktatur som vill indoktrinera människorna i ett visst sätt att tänka och vara. Lägg sedan FRA på det och vi har hamnat i något farligt nära vi inte trodde var möjligt på denna sida Östersjön....