Zzzzömnproblem
Ja... har märkt att jag nästan börjar alla mina inlägg med ja. Måste bli mer kreativ där, det blir ju tråkigt att alltid börja med samma sak. Märkte att det var några som reagerade på mitt förra inlägg, men jag har fortfarande inte kommit underfund med vad jag ska kallas för, så den frågan håller vi öppen ett tag till.
Idag är det ett sånt fruktansvärt tråkigt väder ute att jag bara vill krypa tillbaka till min säng, dra täcket över huvudet och vänta på bättre tider. Men icke sa nicke istället går jag fram till datorn och sätter mig för att skriva ett feting inlägg på min blogg. Nu undrar säkert ni varför jag inte, som vettiga människor gör när de är lediga, sover. Klockan är trots allt bara halv tio och jag är 17 år. Herregud, de flesta i min ålder vaknar inte förrän framåt ett, med andra ord är det fortfarande natt för de. Faast ni som känner mig vet att jag är allt annat än vettig. Idag gick jag upp åtta och kände mig pigg. För att vara jag var det ganska sent de flesta dagar brukar jag vakna runt halv sju, sju och vara relativt pigg. Ganska najs om jag får säga det själv. Jag kan inte förstå hur man frivilligt kan slösa bort en halvdag på att sova. Alltid en pina när folk sover över hos mig eller jag hos dem. Jag vaknar tidigt och vill gå, men den andra personen i fråga, grymtar bara till svar och vänder sig till andra sidan när jag försöker få kontakt. Sen ligger jag där på en hård och skitig madrass på det dammiga golvet och iaktar hur en liten, liten insekt biter min kompis på örat. Kompisen rycker till, men vaknar inte, i sömnen för denne handen över örat och försöker vifta bort den lilla insekten. När det inte lyckas och inekten för tredje gången lyckats bita min vän i örat hörs ett irriterat och sömndrucket vrål med sprucken röst, ni vet som man alltid har på morgonen: Gee faaaaan i det där Freja. Efter det hörs en stor snarkning och kompisen fortsätter sova. Detta mina vänner är en mycket rolig scen och jag känner ett skratt bubbla upp i strupen. För att inte väcka min kompis och göra denne riktigt förbannad, springer jag ut på toaletten och sprutar vatten i munnen samtidigt som allt skratt bubblar ut i ett enda stort gurgel. Min kompis föräldrar sitter och tittar konstigt på mig när jag kommer tillbaka och funderar på vad det är för kompis som deras barn hittat. Jag kliver in till dem och säger mycket hövligt godmorgon. De ler lite skeptiskt tillbaka, men bjuder mig på frukost. Efter en stund är de helt charmade av mig, jag menar, vem blir inte det. Mitt i allt det där trevliga måååste föräldrarna ge sig av och de står i en kvart och fumlar med jackor och skor och jag vet inte var. Ropar hejdå till sitt barn som bara ger de en snarkning till svar. Så stängs dörren och kvar står jag ganska ensam i en lägenhet/hus som jag inte känner till ett dugg. Dags för upptäcksfärd kanske, men efter att ha kommit in i vardagsrummet och tittat på någon liten pryl som jag råkar tappa i golvet vågar jag inte fortsätta och går med slokande axlar in i det kvava rummet. Där ligger min kompis och snarkar, lite dreggel kommer ut ur den öppna munnen och hamnar i en fin liten cirkel på kudden. Kompisen mumlar till i sömnen och sprakar i väggen. Sen helt utan förvarning hörs ett ljud som meddelar att kompisen vaknat. Från att ha andats tungt. lugnt och regelbundet hörs en liten flämtning och sedan far huvudet upp. En sträng med saliv hänger från munnen ner till kudden. Kompisen tittar sig yrvaket omkring och har ingen aning om var den är någonstans. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom det första den ser är mitt glada tryne överlycklig efter ha fått vänta i över två timmar. Vafaan e klockan, hörs det från min kompis. Inte ens ett godmorgon kan man få. Halv tio meddelar jag glatt. Bara? Meeehh då kan jag ju sova lite till, säger kompisen, lägger sig till rätta mitt på den salivblöta kudden och somnar som om den aldrig varit vaken. Jag suckar till svar och ställer mig för att titta ut på den relativt spännande utsikten från sovrumsfönstret. Ibland är det en skog, ibland andra betonggrå hus och ibland något annat, helt beroende på vem det är man bor hos. Där tänker jag sakta att det tråkigaste i livet måste vara en söndagsmorgon klockan halv tio, när alla ligger och sover förutom jag. Och min kompis föräldrar.
Smeknamn
Nej kära vänner, jag vill ha ett smeknamn. Inte något i mina brödersstil (Lipton, Lippan Mo, Marge, Dajon, Snejsegörlen, Fajan osv). Herregud, de är ju ännu tråkigare, men framför allt fulare än Freja. Kan inte någon annan kreativ människa komma på något trevligt namn som jag kan kallas för. Jag är inte ute efter de "vanliga namnen". Ja men ni vet alla som heter Alexander kallas Alex, alla som heter Caroline kallas Carro, alla som heter Elinor kallas Elli. Det är bara en förkortning på ett alldeles för långt namn, eller nåt. Nej jag vill ha ett ovanligt ska nämna ett par exmpel på folk jag känner: Maria som kallas Norman, Tove som kallas Tussi(lago) haha not hon kallas bara Tussi, Christer som kallas Gugge. You get it. Jag vill ha något namn som verkligen passar på mig. Det kanske är Freja, jag menar "åhh, det där är så frejigt" ja jag vet inte. Mitt namn är ändå min identitet, men det säger inte så mycket om mig. Hade jag ett smek namn skulle det bli mer personligt kanske.
Men underbara läsare jag har faktiskt haft mitt namn i hela 17 år nu. Är det inte dags att byta snart? Jag kan ju inte bestämma något själv, eftersom smeknamn är något man får av andra eller är jag ute på hal is nu kanske. Vad tycker ni att jag ska kallas (om jag ska kallas något). Ja hedrade jämlikar, med den frågan avslutar jag detta inlägg.
Fel vid registrering av uppgifter:
Arrrrrrrrrrgh jag är sjuk. Måste jag bli sjuk på sommaren när jag är ledig och det för en gångs skull är fint väder i Sverige. Okej fint väder är väl överdrivet, men det är lite varmare än på vintern i alla fall. Jaja jag ska väl inte klaga EGENTLIGEN, men om jag är sjuk tycker jag att jag kan få klaga på att jag är sjuk för det finns inget bra med det överhuvudtaget och sånt som det inte finns något bra med alls får man klaga på tycker jag. Men nu ska vi sluta med klagolåten och prata om betydligt trevligare saker, enligt mig.
Vad är då trevligare saker? Jaaa fotboll kanske, men det finns inte så mycket att prata om det just nu. Eftersom min sjukdom inträffade har jag bara kunnat träna fotboll en gång den här veckan. Vilket också gör att jag inte spelar någon match i helgen. Övrig fotboll känns inte så intressant att disskutera här, eftersom jag tror att merparten av mina få läsare inte har fotboll som högsta prioritet här i livet.
Vad finns det då... Politik! Fast det är klart mina inlägg som handlar om politik eller liknande brukar bli så sjukt långa att ingen orkar läsa de och det är ju lite jobbigt faktiskt. Och hur trevligt är egentligen politik på en skala liksom?
Sen kan jag ju prata om Alexander ett väldigt trevligt samtalsämne tycker jag, men undrar om mina vänner, förutom Alexander, tycker det är så trevligt. Hur många gånger har inte mina vänner försökt att byta samtalsämne när jag babblat på om hur underbar han är på alla sätt. Men jag får ta det en annan gång, men jag tycker verkligen om honom, ja det går nog inte att beskriva med ord. Inte bra kanske... vill inte få broken heart och gå runt och leka EMO i flera månader. Igen. Men jag tror att Alexander är bättre, men skit i det nu, för jag är lycklig just nu och varför då oroa sig inför imorgon, det är ju ganska mesigt.
Mina kära vänner skulle jag också kunna diskutera , men jag vet inte vad jag ska börja och tänk om någon inte skulle bli nämnd och bli skitförbannad och förklara krig mot mig. Inte bra. Så jag säger så här: Alla mina vänner är underbara och jag har roligt med allihopa. Hahaha... Jag och Amanda hahahaha vi hade så kul på Hällevik, särskilt när vi klädde ut oss till psykopater och hällde gammalt matfett över oss och gick runt och luktade skit, men det hade vi ingen aning om för båda var så täppta i näsan så vi kände ingenting. HAHAHA. Verkligen roligt, jag skrattar alltid när jag är med henne, för det händer alltid något roligt när hon är i närheten. Alla mina vänner är lika underbara så känn er inte förbisedda, men jag kom att tänka på det just nu bara.
Nej usch vilket långt inlägg ingen kommer orka läsa det här asså NEJ. Aja vi ses nästa gång och då ett betydligt kortare inlägg (hoppas jag).
Långa inlägg
Ja ja. Jag var hos Alexander i helgen. Vi tittade på film. Asmysigt. Filmen vi såg var THE RING. Mindre mysigt. Herregud jag satt och skakade och darrade hela filmen och var helt enkelt jätterädd. Alex skrattade bara åt mig. För han var inte ett dugg rädd. Egentligen var han det jag märkte nog hur han ryckte till varje gång något hände. I alla fall trodde inte jag att det skulle bli läskigare än så, men ack så fel jag hade. Just som personerna på filmen hittat rummet som monstret bor i, får Alexander ett sms. Jag trodde att jag skulle dö. Alla som sett the ring eller hört talas om den fattar varför. Jag flög upp och kände att min puls ökade markant. Alexander flög också men han vågade inte erkänna att det var för att han var rädd. Han sa att det var för att jag flög. Eller hur, säger jag bara till honom. Det där är vad jag kallar rädsla, jag har nog aldrig varit så rädd förr. Okej det kanske jag har, men det finns olika typer av rädsla och rädslan jag känner när jag ser en skräckfilm är inte trevlig. Usch aldrig mer. Jag är jätterädd på kvällarna att det där monstret ska komma. Nu kommer jag inte kunna sova på månader. BURR.
Mänskliga rättigheter
För det första måste vi göra det klart för oss att mänskliga rättigheter är litet, för det handlar om den lilla människan och desss behov. Det stora är att kunna se till alla människors behov, för de mänskliga rättigheterna påpekar ju att alla människor är olika det är den stora poängen. Så det stora är alltså att se den ENSKILDA människan och tyvärr gör vi inte det så ofta. Vi kan ta fattigdom som ett exempel. När vi tittar på folk som är fattiga ser vi bara fattigdomen. Den ligger som en stor svart gegga och mosar ihop alla dessa människor till ett enda stort kollektiv och vi ser bara fattigdomen, inte de enskilda individerna. En femårig pojke i ett svältdrabbat område i västra Afrika har ungefär samma behov som en femårig pojke i västra Europa. Han är ett barn som vill leka och få vara barn. Denna lilla femåriga pojke skulle nog uppskatta en lekplats mer än en extra påse med ris. Detta glömmer vi ofta bort eftersom vi bara ser fattigdomen och svälten, vi lyckas liksom inte tränga igenom den där svarta geggan. Samma sak gäller en sjuttonårig tjej i Indien hon har samma behov som mig, träffa vänner, pojk/flickvän eller vad det nu handlar om shoppa kanske? Men vi ser bara att vi måste invenstera i rent vatten och mat och inte på ungdomsgårdar eller diskon som är gratis. Det som den sjuttonåriga flickan kanske verkligen är i behov av är sexualundervisning; hur hon skyddar sig eller att hon kan bestämma över sin egen kropp, men det är klart vatten är mycket viktigare än att hon blir mamma eller får AIDS, eller? På något sätt verkar det som om vi glömmer att de också är männniskor precis som vi och har samma behov. Titta bara på Sverige vilket rabalder det varit på slutet när det beslutades att riva kojor som barnen byggt själva. Alla tyckte att barnen faktiskt måste få leka och vara barn, men det gäller väl alla över hela världen oavsett om du bor i Sverige eller i Uganda. För det är ju det de mäskliga rättigheterna handlar om att kunna se till den lilla människan, rätten till att få leva, värdigt absout men också på ett sätt som du vill leva.
Men framför allt måste vi komma ihåg när vi pratar mänskliga rättigheter är att till varje rättighet tillkommer en skyldighet, glöm inte det mina vänner, det är det viktigaste av allt
Jag är glad för jag är nöjd
Alex ser ungefär livet på samma sätt som Norman. Han går runt och tycker att han ärligt är den snyggaste människan som gått i ett par skor. Vi hade en disskusson om det han och jag. Han menade på att alla var begåvade med livet och det var upp till en själv att göra något bra av det. Jag hade inget att säga emot. Det stämmer faktiskt ganska bra. Jag är begåvad med livet, varför gå runt och irritera mig på skitsaker som mitt utseende eller liknande. Det vikitiga är väl att jag har roligt och mår bra den tiden jag har privilegiet att leva. Så nu har jag haft mitt psykologsnack med mig själv och insett att jag är nöjd med det jag har och det har gjort mig till en mycket gladare människa. Jag menar jag har en familj som älskar mig, kompisar som älskar mig för den jag är, jag är fri att säga och tycka som jag vill, jag kan göra vad jag vill och ja massor med saker mer. Dessutom kan jag säga nu att jag faktiskt ser rätt okej ut, ja typ söt.
Miljön och dess olika ansikten
1. Den oskuldsfulla. Den oskuldsfulla har en enkel och oskuldsfull teori: I don´t give a fuck. Det vill säga att de inte bryr sig över huvudtaget. Ni vet man sitter där och pratar om klimat och utrotningshotade grejer och de bara skrattar, lutar sig tillbaka och ger ärligt inte ett fuck. De tycker att det är bättre att hugga ner regnsskogen för att kunna odla mer kaffe eller jätteräkor till sushi. Tror inte på det som sägs eller tycker det är överdrivet.
2. Den engagerade. Den engagerade vet allt om allting och är med i alla organisationer som kämpar för en bättre miljö. Kan ibland bli lite för mycket genom att inte göra något som kan skada miljön. Pratar ofta mer än vad den gör åt saken. Pratar om hur fel det är med bilar men gör inget för att minska bilåkandet. Så fort denne gjort något berättar den det för alla som vill höra. Tror att det går att stoppa hoten om alla bara får upp sina rumpor från fåtöljerna och öppnar ögonen.
3. Den uppgivne. Gör inget för att förbättra miljön egentligen inget för att förstöra den heller. Så fort miljön kommer på tal försvarar den sig med att det finns inget de kan göra, för det är ändå inte de som är problemet det är USA eller liknande som utgör det stora problemet. Så vad kan de göra om USA ändå struntar i allt vad miljö heter. Vet allt om miljö preoblemen och tycker det är hemskt, men att de inte kan göra något åt det för de är inte problemet. Är rädd för hotet.
4. Den självgoda. Gör mycket för miljön, men kan snabbt byta om och bli hemska miljöbovar. Säger ofta att jag lever så bra och gör allt för miljön så nu kan jag göra nåt dåligt det jämnar ändå ut sig på slutet. Tycker ofta att det är jobbigt att prata om miljön kan inte så mycket om det. Om någon anklagar de för att vara dåliga kommer de med massa larviga argumnet. Är lite rädd för hoten men hoppas att det bara är överdrivet.
5. Den tysta. Den tysta gör massor för miljön, men säger inget om det. Den går inte ut och berättar för alla om vad den gör utan gör allt i tystnad. Ser det som en självklarhet att bry sig och försöker påverka folk att bry sig utan att vara arga som den engagerade utan kommer bara med ren fakta. Om det kommer upp en diskussion så säger den inget om den inte har så mycket att säga. Tror att hotet kommer stoppas men inte att det kommer bli bra.
Ni kanske inte alls håller med eller kommer på någon mer. Vilken tror ni att ni är. Jag tror att jag är den engagerade (tyvärr) skulle vilja vara den tysta, den är så genomgod. Eller är det någon som tycker att jg är någon annan?
Freja och Alex
Love Love Love.... Love is all we need
Hällevik I love
www.hallevikslagret.se
Sommar!
Nu är det sommar och jag är så glad över det. I love the summer. Vill bli så där härligt kär också. Thinking of one guy. HAHA. Puss på er alla nu tar jag sommarlov. Ska jobba på Hällevikslägret och åka till Nice. NICE woho ´here I come.
Byes (L)
Klimathotet
Freja Andersson
Plommon
Hejdå/ Freja
hiahiaiahaiSHD
Nu kommer ett nörd inlägg. Det känns som om jag har dött. Inte. Lilian var här och hälsade på idag. JAAAAAAAAA!!! :D:D:D det var mycket roligt. Hon kommer och hälsar på imorgon också. Roligt. Jag blir så glad. Nu är jag trött. Haha. Vilket töntigt inlägg, det kommer bli. Det handlar verkligen om nada. Verkligen inte om någonting. Jag dör. Kom på min begravning, eller ni kanske inte vill eftersom jag inte kommer på er. Hårt2. Oj nu anföll Malle BAlle mig. hehe. aja var var jag någonstans? Juste. Hårt. Ingen kommer kommma på min begravning eftersom jag inte kommer på deras. Värsta elakt. Av de asså, hehe. nej men asså. Jag är arg nu, på mina pruttar till lärare. de säger att jag måste ha bajslappar när ag redovisar. VAddå måste?! det bestämmer jag väl själv. SKITA BAsfdht. Jag blidde mega arg. Skit helvete. ARG ARG ARG,. AJA mina problem är ju inte stora. Palla bli sur för mingrejer. Jag är verkölgien största fjortisen EVER. HaHa. JaG gIlLaR aTt VaRa DeT. HAHA.
Hejdå Ni har verklgien inte fått ut något av detta. HIHIHI <3. JAg är störd på rikiugt. :;D:D.,
Religionsfrihet innebär inte att vi får göra vad som helst
Här är en krönika jag har skrivit i skolan. Handlar om mänskliga rättigheter. Kommer säkert vara en del som tycker att den är stötande:
Varje morgon när jag vaknar brukar jag läsa tidningen. Samma nyheter återkommer hela tiden; krig, förtryck och ibland en våldtäkt. Vad beror alla hemskheter på? Människan kanske är ond ändå. Vänta nu, motivet återkommer gång på gång. Jag känner igen orden, de upprepas allt för ofta; ?Gud sa att jag skulle??. Så Gud är boven i det hela. Underbart, då kan jag dra till med det nästa gång jag varit elak, för då är det inte mitt fel, utan Guds. Gud verkar vara det hetaste samtalsämnet i världen just nu. Från Beverly Hills i USA till Kampala i Uganda går snacket om vår fader som beskyddar oss och ger oss trygghet när det är som svårast och mörkast. Mamma sa alltid att när vi är som ensammast är det lättast att påverka oss. Måste vara fallet nu. Livet är helt enkelt så hårt att vi blint följer Guds ord, spelar roll vad det är han säger.
Religionen är anledningen till krigen. Okej, inte anledningen, men säg ett enda krig som inte varit i ?Guds namn?. Himla dålig stil, kasta skit på Gud, när det är pengarna vi vill åt. Israel/Palestina har krigat i hur många år som helst, eller ska vi säga judar mot muslimer? Många självmordsbombningar beror på jihad, det heliga kriget. Jasså, pågick inte jihad inom mig, eller har jag tolkat koranen fel? Ojdå, där har vi det igen. Gud hade sagt att jag skulle bomba mig i en buss full med israeler. Isra? förlåt, judarna, är inte bättre. Att hänvisa till onda Hitler(ännu ett krig med religiös anledning) duger inte längre som argument. Inte när de nu förtrycker muslimerna genom att behandla dem som jag vet inte vad. Tyckte jag mig höra Guds namn? Vad gör vi åt det? Vad kan vi göra, vi har religionsfrihet.
Samhällsstrukturer kan kopplas till religionen. Indien med sitt berömda kastsystem. Brahman bestämmer vem som är mest värd. Vi snackar inte Sveriges stureplansbrats och söderbohemer. Vi snackar diskriminering, förtryck, mindre rättigheter och särbehandling. Du kan inte vara nära någon av lägre kast, den smutsar ner dig. Du kan inte anställa någon av lägre kast. Du kan inte prata med någon av lägre kast. Du kan absolut inte gifta dig med någon av lägre kast. Helt enkelt bildas ett hierarktiskt samhälle, med förtryck och diskriminering. Apartheid grundar sig på religionen. Folk som offrar människor till gudarna måste vi förtrycka. De är inte civiliserade för fem öre. Det finns orättvisor i alla samhällen. Titta på vad det beror på och du kan koppla det till religionen. Inget görs. De måste få utöva sin religion.
Synen på kvinnan inom religionen är inte heller någon utopi direkt. Hon ska gömma sig så mycket som möjligt, så hon inte frestar mannen. Hennes sysslor är att sitta hemma, laga mat, ta hand om barnen och städa, hon kan inget annat, knappt tänka. Därför ska pappa bestämma vem hon gifter sig med, annars gifter hon sig med någon idiot från ett annat kast eller någon annan religion. Läs vilken helig skrift du vill och du kan räkna kvinnorna på en hand.
Religionen har en hierarkisk syn på saker och ting. Menar att några står över andra och att det är Guds vilja. Religionen bidrar till mycket förtryck och orättvisor. Varför inte bara förbjuda den om vi kan förbjuda folk att demonstrera för att det förnedrar andra. Även religion förtrycker, men det erkänner vi inte. Vi har faktiskt rätt att tro på vad vi vill, även om det går ut på att förtrycka andra. Religionsfriheten, vettu.
Nu blir ni förbannade va? Religion ger faktiskt en identitet, trygghet, gemenskap och stöd, svarar på livets frågor. Den är något större än mänskligheten, som vi kan vända oss till i onda tider. Okej, men alla ni som går till olika gudstjänst lokaler. Går ni dit för att be till Gud eller träffa människor. Människor ni känner en gemenskap och trygghet med. Människor som ger stöd i svåra tider. Människor som tillsammans med dig strävar mot ett svar på livet stora frågor. Är det inte det vi vill, religionen är bara en täckmantel. Guds namn igen, vi gömmer oss bakom denne hela tiden. Vi måste lära oss att ta ansvar för det vi gör och inte skjuta över det på någon annan. Vi måste börja förstå att alla är lika mycket värda och att vi inte kan göra allt i Guds namn. Vi måste protestera mot förtryck, även om det beror på religionen. Men idag gör vi inte det. För idag har vi... vad heter det nu igen? Just det. Religionsfrihet.
Headache
Låt oss återgå där vi var. Jag hade i alla fall spyont i huvudet men pallrade mig iväg till skolan ändå. Ville inte riskera missa något. Det är bara tre fyra veckor kvar. Känns onödigt att vara hemma då. Dessutom tycker inte jag att huvudvärk är ett argument att stanna hemma från skolan. Jag fattar inte det är så många som stannar hemma när de snorar lite eller har lite ont i huvudet. Herregud hur ska det gå i arbetslivet för er människor? Jaja. Jag kom i alla fall till skolan och möttes av en tomt gapande skola. Paniken kom smygande. Var jag ledig idag. Just då kom Patte gående och jag kunde pusta ut. Hon meddelade mig att vi hade projektarbetstid hela dagen. Indivduell skriv uppgift. Den hade jag skrivit klart. Trevligt, vad skulle jag göra då? Datakunskapen upplyste Patte glatt. Den blev klar på tio minuter. Yiihaa. Jag vill inte gå hem. Vad ska jag göra hemma liksom. Sitta och glo kanske? Huvudvärken börjar släppa nu. Skönt. Nu blir det träning ikväll i alla fall. Förhoppninsvis. Om det inte bara är alvedonen som börjat verka. Jag är beroende av alvedon. Jobbigt läge. Käkar typ minst en varje dag. Jag har alltid ont i huvudet. Min lever kommer dö. Jag kommer dö. Tänk om jag inte får några barn innan jag dör. Snyft. Det är därför jag lever. För att få barn och äventyr. Allt annat är överskattat. Jag vill resa och vara i ALLA länder. Precis alla och jobba dit jag kommer. Skönt. Och sen vill jag ha typ fem barn. Jag älskar barn. De äger. Tycker jag. Jag längtar till jag får barn. Otroligt mycket. För det är typ det enda jag inte gjort. Föda barn. Det ska tydligen göra ont. Tror inte det. Inte värre än när ett hjärta krossas.
I AM A BRIGHT HEAD
Okej, jag låter som en idiot, men vem bryr sig. Man är ju bara hööög en gång. Eller inte. Nej nu ska jag sluta innan jag spårar helt.
Puss alla!
Matchanalys av Vendelsö - Sätra
Okej kanske inte en helt bra matchanalys, men jag är tyvärr inte bättre.
Chelseas väg till final
Chelsea spelade 1-1 mot Valencia på hemmaplan i champions leauge. ILLA! Eftersom Valencia går vidare om det blir 0-0, eftersom de då har gjort mer mål på bortaplan. Däremot går Chelsea vidare om det skulle bli 2-2 eftersom de då har gjort mer mål på bortaplan. Skulle det däremot bli 1-1 blir det förlängning och om Chelsea skulle göra 1 mål då måste Valencia göra 2. Även om det skulle bli 1-1 i förlängningen skulle Chelsea gå vidare eftersom de då har gjort ett mål mer än Valencia på bortaplan. Spännande. Inget är förutsagt och nu har jag spekulerat lite i hur det kan bli. Enligt mig verkar det som att Chelsea har stora chanser att gå vidare, de såg bra ut när de mötte Valencia sist. Tryckte på och pressade, det enda problemet var att de inte kunde få in bollen i målet. Och utan mål vinner man ju inga matcher, jag hoppas att Drogba är i form. För han är spelaren som brukar göra mål i chelseas matcher. Annars får vi lita på Lampard, Shevchenko eller någon annan. Laget är verkligen bra. Hoppas bara att de räcker till. Heja heja. De spelar den andra matchen mot Valencia idag. Synd att den går på Viasat som jag inte har. Heja på Chelsea idag och jag vet att de kommer gå vidare om ni hejar på de tillsammans med mig och alla andra Chelsea fan.
Comeon Chelsea, here we go!!!!!
Chelsea
Chelsea!!!!
Alla ni som inte sett Chelsea, gör det nu, absolut ett av världens bästa klubblag. Jag äslar dem! Heja på dem i champions league
Var går gränsen mellan privat och offentlig?
Har alltid funderat på hur personlig man ska vara på en blogg. För visst är det roligt att läsa om personer som delger något smaskigt från sitt privatliv, men jag känner att det inte finns så mycket att berätta om mitt privatliv. Vad man nu kallar privatliv. För mig känns det i vilket fall som helst helt onödigt att redogöra för människor, kända eller okända, vad jag har för olika relationer till folk. Hur många bryr sig egentligen om vilka jag bråkar med och vem jag har gjort vad med. Det sorgliga är egentligen att det är det alla är intresserade av. Om jag skrev om mitt "skandalösa" liv (inte för att det finns mycket att berätta, men det lilla jag har) tror jag att läsarna till min blogg skulle öka markant, för att inte tala om kommentarerna. Kanske, detta är bara ren teori. Och jag kommer inte att genomföra det i praktiken!! Så ni som sitter där och väntar på någon smaskig bekännelse om mitt liv kan sluta läsa här och nu och i fortsättningen också. Men det som jag har märkt är i alla fall att de som skriver om sina liv och då och då gör en liten bekännelse, får många läsare och den som skriver om tankar (typ jag) är inte lika attraktiv. Så är det även i kändisvärlden. Den kändis som bjuder på sig själv med den ena skandalen efter den andra och gråter ut inför allmänheten det är den som får uppmärksamheten, den kändis som lever ett stilla liv och inte gör så mycket väsen av sig struntar alla i. Men varför ska man bli känd på att göra något (ofta) idiotiskt, typ glömma ha på sig underkläder när man kliver ur en taxi, och inte på det man är duktig på. Det är synd att vi idag (nästan) bara är intresserade av att veta vad alla andra gör privat eller vad vi gör som är dåligt. Det som är bra och trevligt, blir med ens tråkigt. Nej det är det dåliga som alltid ska lyftas fram. Men, men det är väl mänskligt vad vet jag. Nu har jag bara en sista fråga; skulle ni vilja höra något från mitt "spännande" privatliv? Om ni vill det får ni skriva det, annars struntar jag i det ;).
Hejdå/ Freja
