Kommunism = Nazism = alla blir sura på Freja
Är ni dessutom så blåsta att ni tror att kommunismen ska utrota fattigdomen, ja då undrar jag vad ni vet om världen egentligen. Ni kan ju fråga någon från forna Sovjet eller i Kina om de tycker att kommunismen gjort de rikare. Eller om de tycker att revolutionen i sig var bra. Eller om de är så jätterika nu och har det så fruktansvärt bra. Snälla ni men kommunism är diktatur och ni kan väl inte på allvar mena att diktatur är vägen till ett bättre samhälle. Att en person ska ta hand om folket och bestämma vad de ska tycka leder bara till förtryck och det är i sig en fattigdom. Snälla människor börja tänka. I en stat utan åsiktsfrihet, rösträtt och allt annat som vi har i Sverige är man inte rik oavsett hur hög matriell välfärd man har, tycker åtminstone jag.
En annan sak jag också blir arg på är att det är så många i Sverige som förskönar kommunismen och gör den till något bra. Det är massor i Sverige som tror att kommunismen ledde till ökad välfärd i länderna som hade/har det. I alla fall om man ska tro statistiken. Det är ännu fler som aldrig hört talas om Gulag. Usch asså. Kommunsimen är lika hemsk som nazismen, men det är helt okej att vara kommunist men inte nazist? Ursäkta, men förtrycker itne kommunister också? Bygger inte de koncentrationsläger/arbetsläger till människor som inte passar in i deras utopi med? Vad är skillnaden att förtrycka/mörda en människa för att den är rik på att förtrycka/mörda den för att den har fel utseende? Har inte kommunsimen en stark ledare som ska ta hand om allt tills det lugnat ner sig?
Nej jag blir så sur. Nazismen och kommunsimen är precis lika äckliga och hemska. Nej föressten alla ideologier som går ut på att förtrycka människor pga vad som helst är hemska. Vi måste börja respektera ALLA och införa demokrati. Först då kan vi utrota fattigdomen. Tillsammans.
frejaa.blogg.se Startsidan Hjälp Logga ut
Den rätte
och lång över allt förstånd
med en energisk haka,
du, som i dröm och vaka
varit mitt ideal.
Blond och högväxt och smal.
Och så kommer du dock
mörk och kortväxt och tjock,
med hakan i nervikt krage
och början till mage.
Sådan kliver du in
i min själ och mitt skinn.
Allting blev skapat om,
när du kom.
Allting slog du itu.
Du, du!
Av: Erik Lindorm
Hittade den dikten och tycker att den är jättefin. Kan tolkas på så många olika sätt, inte bara när det gäller att hitta någon utan även andra ideal som finns. Idealet kanske inte alltid är det som är det bästa och slösa inte bort ert liv på att finna ert ideal som bara finns i fantasin när det finns så mycket underbart i verkliga livet!
Så här går det till i Hällevik
Hur man städar roligare
Det var sista dagen och barnen hade åkt hem till sina föräldrar. Alla vi i köket var tvugna att städa det innan och utan så att det var skinande rent. Jag och Amanda orkade emellertid inte det och gick in i kylen för att gömma oss där. Inne i kylen fanns det massor med olika kakor som vi genast kände oss sugna på och glufsade i oss. Efter ett tag blev det ganska kallt där inne så vi gick in i skafferiet istället, eftersom vi visste att det fanns kakor där också. Så där stod vi och svullade jättegoda kakor medan alla andra städade för brinnande livet. Men som vi alla vet kan det bli lite enformigt att stå där inne och bara käka kakor bland pasta och mjöl och ha lite åligt samvete för man vet att man egentligen borde hjälpa till. Vi hade faktiskt städat mycket innan och hade ingen uppgift för tillfället så vi smet inte helt från arbetet. I alla fall tyckte vi att de andra stackarna i köket skulle få det lite roligare så vi skulle busa lite med dem. Planen var att Amanda skulle gå in i kylen och sedan låtsas att hon inte fick upp dörren. Jag skulle stå utanför och försöka få upp den, men att det inte skulle gå och att jag därefter i panik skulle springa och be de andra om hjälp. Alla skulle komma springande och slita i dörren och självklart få upp den med en gång. Det de skulle mötas av var en Amanda som käkade grädde eftersom hon trott att hon skulle bo där för alltid. Så skulle vi då genomföra vår roliga och smarta plan. Alla som sett min skådespelartalang fattar att det gick super. Inte, jag garvade hela tiden. Ett annat misslyckande var att den enda som reagerade var Jonas, men han kom sättande i 110 och slet upp dörren. Där inne stod Amanda och fattade ingenting, hon hade inte hört att Jonas kom. Neej, nu måste vi ju göra om, tyckte både hon och jag. Jonas var med på noterna. Den här gången gick det mycket bättre, men nu var det bara Alex som brydde sig och kom sättande i världens fart. han slet upp dörren och där stod Amanda med en skål gurkor och käkade. När våra blickar möttes började vi garva. Varken Alex eller Jonas tyckte att det var särskilt kul och när vi insisterade på att göra det en tredje gång röt Jonas att nu räckte det minsann. Fattar inte, jag och Amanda tyckte att det var jättekul.
Zzzzömnproblem
Ja... har märkt att jag nästan börjar alla mina inlägg med ja. Måste bli mer kreativ där, det blir ju tråkigt att alltid börja med samma sak. Märkte att det var några som reagerade på mitt förra inlägg, men jag har fortfarande inte kommit underfund med vad jag ska kallas för, så den frågan håller vi öppen ett tag till.
Idag är det ett sånt fruktansvärt tråkigt väder ute att jag bara vill krypa tillbaka till min säng, dra täcket över huvudet och vänta på bättre tider. Men icke sa nicke istället går jag fram till datorn och sätter mig för att skriva ett feting inlägg på min blogg. Nu undrar säkert ni varför jag inte, som vettiga människor gör när de är lediga, sover. Klockan är trots allt bara halv tio och jag är 17 år. Herregud, de flesta i min ålder vaknar inte förrän framåt ett, med andra ord är det fortfarande natt för de. Faast ni som känner mig vet att jag är allt annat än vettig. Idag gick jag upp åtta och kände mig pigg. För att vara jag var det ganska sent de flesta dagar brukar jag vakna runt halv sju, sju och vara relativt pigg. Ganska najs om jag får säga det själv. Jag kan inte förstå hur man frivilligt kan slösa bort en halvdag på att sova. Alltid en pina när folk sover över hos mig eller jag hos dem. Jag vaknar tidigt och vill gå, men den andra personen i fråga, grymtar bara till svar och vänder sig till andra sidan när jag försöker få kontakt. Sen ligger jag där på en hård och skitig madrass på det dammiga golvet och iaktar hur en liten, liten insekt biter min kompis på örat. Kompisen rycker till, men vaknar inte, i sömnen för denne handen över örat och försöker vifta bort den lilla insekten. När det inte lyckas och inekten för tredje gången lyckats bita min vän i örat hörs ett irriterat och sömndrucket vrål med sprucken röst, ni vet som man alltid har på morgonen: Gee faaaaan i det där Freja. Efter det hörs en stor snarkning och kompisen fortsätter sova. Detta mina vänner är en mycket rolig scen och jag känner ett skratt bubbla upp i strupen. För att inte väcka min kompis och göra denne riktigt förbannad, springer jag ut på toaletten och sprutar vatten i munnen samtidigt som allt skratt bubblar ut i ett enda stort gurgel. Min kompis föräldrar sitter och tittar konstigt på mig när jag kommer tillbaka och funderar på vad det är för kompis som deras barn hittat. Jag kliver in till dem och säger mycket hövligt godmorgon. De ler lite skeptiskt tillbaka, men bjuder mig på frukost. Efter en stund är de helt charmade av mig, jag menar, vem blir inte det. Mitt i allt det där trevliga måååste föräldrarna ge sig av och de står i en kvart och fumlar med jackor och skor och jag vet inte var. Ropar hejdå till sitt barn som bara ger de en snarkning till svar. Så stängs dörren och kvar står jag ganska ensam i en lägenhet/hus som jag inte känner till ett dugg. Dags för upptäcksfärd kanske, men efter att ha kommit in i vardagsrummet och tittat på någon liten pryl som jag råkar tappa i golvet vågar jag inte fortsätta och går med slokande axlar in i det kvava rummet. Där ligger min kompis och snarkar, lite dreggel kommer ut ur den öppna munnen och hamnar i en fin liten cirkel på kudden. Kompisen mumlar till i sömnen och sprakar i väggen. Sen helt utan förvarning hörs ett ljud som meddelar att kompisen vaknat. Från att ha andats tungt. lugnt och regelbundet hörs en liten flämtning och sedan far huvudet upp. En sträng med saliv hänger från munnen ner till kudden. Kompisen tittar sig yrvaket omkring och har ingen aning om var den är någonstans. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom det första den ser är mitt glada tryne överlycklig efter ha fått vänta i över två timmar. Vafaan e klockan, hörs det från min kompis. Inte ens ett godmorgon kan man få. Halv tio meddelar jag glatt. Bara? Meeehh då kan jag ju sova lite till, säger kompisen, lägger sig till rätta mitt på den salivblöta kudden och somnar som om den aldrig varit vaken. Jag suckar till svar och ställer mig för att titta ut på den relativt spännande utsikten från sovrumsfönstret. Ibland är det en skog, ibland andra betonggrå hus och ibland något annat, helt beroende på vem det är man bor hos. Där tänker jag sakta att det tråkigaste i livet måste vara en söndagsmorgon klockan halv tio, när alla ligger och sover förutom jag. Och min kompis föräldrar.
Smeknamn
Nej kära vänner, jag vill ha ett smeknamn. Inte något i mina brödersstil (Lipton, Lippan Mo, Marge, Dajon, Snejsegörlen, Fajan osv). Herregud, de är ju ännu tråkigare, men framför allt fulare än Freja. Kan inte någon annan kreativ människa komma på något trevligt namn som jag kan kallas för. Jag är inte ute efter de "vanliga namnen". Ja men ni vet alla som heter Alexander kallas Alex, alla som heter Caroline kallas Carro, alla som heter Elinor kallas Elli. Det är bara en förkortning på ett alldeles för långt namn, eller nåt. Nej jag vill ha ett ovanligt ska nämna ett par exmpel på folk jag känner: Maria som kallas Norman, Tove som kallas Tussi(lago) haha not hon kallas bara Tussi, Christer som kallas Gugge. You get it. Jag vill ha något namn som verkligen passar på mig. Det kanske är Freja, jag menar "åhh, det där är så frejigt" ja jag vet inte. Mitt namn är ändå min identitet, men det säger inte så mycket om mig. Hade jag ett smek namn skulle det bli mer personligt kanske.
Men underbara läsare jag har faktiskt haft mitt namn i hela 17 år nu. Är det inte dags att byta snart? Jag kan ju inte bestämma något själv, eftersom smeknamn är något man får av andra eller är jag ute på hal is nu kanske. Vad tycker ni att jag ska kallas (om jag ska kallas något). Ja hedrade jämlikar, med den frågan avslutar jag detta inlägg.
Fel vid registrering av uppgifter:
Arrrrrrrrrrgh jag är sjuk. Måste jag bli sjuk på sommaren när jag är ledig och det för en gångs skull är fint väder i Sverige. Okej fint väder är väl överdrivet, men det är lite varmare än på vintern i alla fall. Jaja jag ska väl inte klaga EGENTLIGEN, men om jag är sjuk tycker jag att jag kan få klaga på att jag är sjuk för det finns inget bra med det överhuvudtaget och sånt som det inte finns något bra med alls får man klaga på tycker jag. Men nu ska vi sluta med klagolåten och prata om betydligt trevligare saker, enligt mig.
Vad är då trevligare saker? Jaaa fotboll kanske, men det finns inte så mycket att prata om det just nu. Eftersom min sjukdom inträffade har jag bara kunnat träna fotboll en gång den här veckan. Vilket också gör att jag inte spelar någon match i helgen. Övrig fotboll känns inte så intressant att disskutera här, eftersom jag tror att merparten av mina få läsare inte har fotboll som högsta prioritet här i livet.
Vad finns det då... Politik! Fast det är klart mina inlägg som handlar om politik eller liknande brukar bli så sjukt långa att ingen orkar läsa de och det är ju lite jobbigt faktiskt. Och hur trevligt är egentligen politik på en skala liksom?
Sen kan jag ju prata om Alexander ett väldigt trevligt samtalsämne tycker jag, men undrar om mina vänner, förutom Alexander, tycker det är så trevligt. Hur många gånger har inte mina vänner försökt att byta samtalsämne när jag babblat på om hur underbar han är på alla sätt. Men jag får ta det en annan gång, men jag tycker verkligen om honom, ja det går nog inte att beskriva med ord. Inte bra kanske... vill inte få broken heart och gå runt och leka EMO i flera månader. Igen. Men jag tror att Alexander är bättre, men skit i det nu, för jag är lycklig just nu och varför då oroa sig inför imorgon, det är ju ganska mesigt.
Mina kära vänner skulle jag också kunna diskutera , men jag vet inte vad jag ska börja och tänk om någon inte skulle bli nämnd och bli skitförbannad och förklara krig mot mig. Inte bra. Så jag säger så här: Alla mina vänner är underbara och jag har roligt med allihopa. Hahaha... Jag och Amanda hahahaha vi hade så kul på Hällevik, särskilt när vi klädde ut oss till psykopater och hällde gammalt matfett över oss och gick runt och luktade skit, men det hade vi ingen aning om för båda var så täppta i näsan så vi kände ingenting. HAHAHA. Verkligen roligt, jag skrattar alltid när jag är med henne, för det händer alltid något roligt när hon är i närheten. Alla mina vänner är lika underbara så känn er inte förbisedda, men jag kom att tänka på det just nu bara.
Nej usch vilket långt inlägg ingen kommer orka läsa det här asså NEJ. Aja vi ses nästa gång och då ett betydligt kortare inlägg (hoppas jag).
Långa inlägg
Ja ja. Jag var hos Alexander i helgen. Vi tittade på film. Asmysigt. Filmen vi såg var THE RING. Mindre mysigt. Herregud jag satt och skakade och darrade hela filmen och var helt enkelt jätterädd. Alex skrattade bara åt mig. För han var inte ett dugg rädd. Egentligen var han det jag märkte nog hur han ryckte till varje gång något hände. I alla fall trodde inte jag att det skulle bli läskigare än så, men ack så fel jag hade. Just som personerna på filmen hittat rummet som monstret bor i, får Alexander ett sms. Jag trodde att jag skulle dö. Alla som sett the ring eller hört talas om den fattar varför. Jag flög upp och kände att min puls ökade markant. Alexander flög också men han vågade inte erkänna att det var för att han var rädd. Han sa att det var för att jag flög. Eller hur, säger jag bara till honom. Det där är vad jag kallar rädsla, jag har nog aldrig varit så rädd förr. Okej det kanske jag har, men det finns olika typer av rädsla och rädslan jag känner när jag ser en skräckfilm är inte trevlig. Usch aldrig mer. Jag är jätterädd på kvällarna att det där monstret ska komma. Nu kommer jag inte kunna sova på månader. BURR.
Mänskliga rättigheter
För det första måste vi göra det klart för oss att mänskliga rättigheter är litet, för det handlar om den lilla människan och desss behov. Det stora är att kunna se till alla människors behov, för de mänskliga rättigheterna påpekar ju att alla människor är olika det är den stora poängen. Så det stora är alltså att se den ENSKILDA människan och tyvärr gör vi inte det så ofta. Vi kan ta fattigdom som ett exempel. När vi tittar på folk som är fattiga ser vi bara fattigdomen. Den ligger som en stor svart gegga och mosar ihop alla dessa människor till ett enda stort kollektiv och vi ser bara fattigdomen, inte de enskilda individerna. En femårig pojke i ett svältdrabbat område i västra Afrika har ungefär samma behov som en femårig pojke i västra Europa. Han är ett barn som vill leka och få vara barn. Denna lilla femåriga pojke skulle nog uppskatta en lekplats mer än en extra påse med ris. Detta glömmer vi ofta bort eftersom vi bara ser fattigdomen och svälten, vi lyckas liksom inte tränga igenom den där svarta geggan. Samma sak gäller en sjuttonårig tjej i Indien hon har samma behov som mig, träffa vänner, pojk/flickvän eller vad det nu handlar om shoppa kanske? Men vi ser bara att vi måste invenstera i rent vatten och mat och inte på ungdomsgårdar eller diskon som är gratis. Det som den sjuttonåriga flickan kanske verkligen är i behov av är sexualundervisning; hur hon skyddar sig eller att hon kan bestämma över sin egen kropp, men det är klart vatten är mycket viktigare än att hon blir mamma eller får AIDS, eller? På något sätt verkar det som om vi glömmer att de också är männniskor precis som vi och har samma behov. Titta bara på Sverige vilket rabalder det varit på slutet när det beslutades att riva kojor som barnen byggt själva. Alla tyckte att barnen faktiskt måste få leka och vara barn, men det gäller väl alla över hela världen oavsett om du bor i Sverige eller i Uganda. För det är ju det de mäskliga rättigheterna handlar om att kunna se till den lilla människan, rätten till att få leva, värdigt absout men också på ett sätt som du vill leva.
Men framför allt måste vi komma ihåg när vi pratar mänskliga rättigheter är att till varje rättighet tillkommer en skyldighet, glöm inte det mina vänner, det är det viktigaste av allt
Jag är glad för jag är nöjd
Alex ser ungefär livet på samma sätt som Norman. Han går runt och tycker att han ärligt är den snyggaste människan som gått i ett par skor. Vi hade en disskusson om det han och jag. Han menade på att alla var begåvade med livet och det var upp till en själv att göra något bra av det. Jag hade inget att säga emot. Det stämmer faktiskt ganska bra. Jag är begåvad med livet, varför gå runt och irritera mig på skitsaker som mitt utseende eller liknande. Det vikitiga är väl att jag har roligt och mår bra den tiden jag har privilegiet att leva. Så nu har jag haft mitt psykologsnack med mig själv och insett att jag är nöjd med det jag har och det har gjort mig till en mycket gladare människa. Jag menar jag har en familj som älskar mig, kompisar som älskar mig för den jag är, jag är fri att säga och tycka som jag vill, jag kan göra vad jag vill och ja massor med saker mer. Dessutom kan jag säga nu att jag faktiskt ser rätt okej ut, ja typ söt.
Miljön och dess olika ansikten
1. Den oskuldsfulla. Den oskuldsfulla har en enkel och oskuldsfull teori: I don´t give a fuck. Det vill säga att de inte bryr sig över huvudtaget. Ni vet man sitter där och pratar om klimat och utrotningshotade grejer och de bara skrattar, lutar sig tillbaka och ger ärligt inte ett fuck. De tycker att det är bättre att hugga ner regnsskogen för att kunna odla mer kaffe eller jätteräkor till sushi. Tror inte på det som sägs eller tycker det är överdrivet.
2. Den engagerade. Den engagerade vet allt om allting och är med i alla organisationer som kämpar för en bättre miljö. Kan ibland bli lite för mycket genom att inte göra något som kan skada miljön. Pratar ofta mer än vad den gör åt saken. Pratar om hur fel det är med bilar men gör inget för att minska bilåkandet. Så fort denne gjort något berättar den det för alla som vill höra. Tror att det går att stoppa hoten om alla bara får upp sina rumpor från fåtöljerna och öppnar ögonen.
3. Den uppgivne. Gör inget för att förbättra miljön egentligen inget för att förstöra den heller. Så fort miljön kommer på tal försvarar den sig med att det finns inget de kan göra, för det är ändå inte de som är problemet det är USA eller liknande som utgör det stora problemet. Så vad kan de göra om USA ändå struntar i allt vad miljö heter. Vet allt om miljö preoblemen och tycker det är hemskt, men att de inte kan göra något åt det för de är inte problemet. Är rädd för hotet.
4. Den självgoda. Gör mycket för miljön, men kan snabbt byta om och bli hemska miljöbovar. Säger ofta att jag lever så bra och gör allt för miljön så nu kan jag göra nåt dåligt det jämnar ändå ut sig på slutet. Tycker ofta att det är jobbigt att prata om miljön kan inte så mycket om det. Om någon anklagar de för att vara dåliga kommer de med massa larviga argumnet. Är lite rädd för hoten men hoppas att det bara är överdrivet.
5. Den tysta. Den tysta gör massor för miljön, men säger inget om det. Den går inte ut och berättar för alla om vad den gör utan gör allt i tystnad. Ser det som en självklarhet att bry sig och försöker påverka folk att bry sig utan att vara arga som den engagerade utan kommer bara med ren fakta. Om det kommer upp en diskussion så säger den inget om den inte har så mycket att säga. Tror att hotet kommer stoppas men inte att det kommer bli bra.
Ni kanske inte alls håller med eller kommer på någon mer. Vilken tror ni att ni är. Jag tror att jag är den engagerade (tyvärr) skulle vilja vara den tysta, den är så genomgod. Eller är det någon som tycker att jg är någon annan?
