Mamma, pappa. Barn
Jag har höstlov nu :D haha, kanske sa det i förra inlägget, men det tåls att sägas fler gånger så det gör inget. Idag ska jag ut med några kompisar och det ska bli fett, för man hinner (eller hinner, man pallar inte) gå ut mitt i veckan annars.
I alla fall ska jag inte prata om krogen och massa annat nu, utan jag ska prata om en sak som jag kom och tänka på under mitt förra inlägg. Jag kom och tänka på synen på familjen och eget ansvar i Sverige. Här i gamla Svedala har ju staten ansvar för att alla ska ha det bra och om jag har det dåligt är det statens fel oavsett vad det är jag anser är dåligt. Samtidigt som staten ska ge allt behöver jag inte ge något tillbaka till staten. Alla klagar på för höga skatter men går i taket när man höjer patient avgiften eftersom skatterna sänks. Tyvärr gott folk, men man kan inte ha hela kakan och äta den samtidigt. Jag betalar med glädje lite högre skatt för att kunna få en billigare sjukvård när jag väl blir sjuk. Ibland fattar jag inte hur folk tänker, säger som Timbuktu; "alla vill till himmelen, men få vill ju dö", för det är precis vad det handlar om. Aja, det jag främst tänkte prata om är synen på familjen. När man är gammal i Sverige så hamnar man på ålderdomshem och nu klagas det ju en massa på dessa ålderdomshem, att man inte tar hand om våra äldre osv. Vilket är fruktansvärt, men man klagar på staten och tänker inte på vad man själv skulle kunna göra. I nästan alla andra länder än i Norden, är det familjens ansvar att ta hand om sina äldre. Man ger som vuxen tillbaka till sina föräldrar eftersom de gav en allt när man var barn. Men i Sverige skulle det aldrig inträffa. Om jag som trettioåring plötsligt skulle få ett telefonsamtal från mina föräldar att de inte har någonstans att bo och om de skulle få bo hos mig ett par nätter skulle det inte vara självklart för mig att tacka ja. Det första jag skulle tänka var "att den j-la staten inte kan sköta sitt jobb". Sen kanske de skulle kunna få bo här någon natt. Däremot vet jag att jag alltid skulle få bo hemma hos mina föräldar på obestämd tid om jag inte skulle ha någon bostad. Ganska hemskt egentligen, att det lett till en sådan utveckling. Den svenska modellen som är byggt på solidaritet har tyvärr gjort oss svenskar till mycket osolidariska...
I alla fall ska jag inte prata om krogen och massa annat nu, utan jag ska prata om en sak som jag kom och tänka på under mitt förra inlägg. Jag kom och tänka på synen på familjen och eget ansvar i Sverige. Här i gamla Svedala har ju staten ansvar för att alla ska ha det bra och om jag har det dåligt är det statens fel oavsett vad det är jag anser är dåligt. Samtidigt som staten ska ge allt behöver jag inte ge något tillbaka till staten. Alla klagar på för höga skatter men går i taket när man höjer patient avgiften eftersom skatterna sänks. Tyvärr gott folk, men man kan inte ha hela kakan och äta den samtidigt. Jag betalar med glädje lite högre skatt för att kunna få en billigare sjukvård när jag väl blir sjuk. Ibland fattar jag inte hur folk tänker, säger som Timbuktu; "alla vill till himmelen, men få vill ju dö", för det är precis vad det handlar om. Aja, det jag främst tänkte prata om är synen på familjen. När man är gammal i Sverige så hamnar man på ålderdomshem och nu klagas det ju en massa på dessa ålderdomshem, att man inte tar hand om våra äldre osv. Vilket är fruktansvärt, men man klagar på staten och tänker inte på vad man själv skulle kunna göra. I nästan alla andra länder än i Norden, är det familjens ansvar att ta hand om sina äldre. Man ger som vuxen tillbaka till sina föräldrar eftersom de gav en allt när man var barn. Men i Sverige skulle det aldrig inträffa. Om jag som trettioåring plötsligt skulle få ett telefonsamtal från mina föräldar att de inte har någonstans att bo och om de skulle få bo hos mig ett par nätter skulle det inte vara självklart för mig att tacka ja. Det första jag skulle tänka var "att den j-la staten inte kan sköta sitt jobb". Sen kanske de skulle kunna få bo här någon natt. Däremot vet jag att jag alltid skulle få bo hemma hos mina föräldar på obestämd tid om jag inte skulle ha någon bostad. Ganska hemskt egentligen, att det lett till en sådan utveckling. Den svenska modellen som är byggt på solidaritet har tyvärr gjort oss svenskar till mycket osolidariska...
Ojdå, råkade skriva lite långt tror jag, men skitsamma :D
Jag skriver aldrig i min blogg nuförtiden. Fett synd, för det kommer betyda att när jag går tillbaka hit om ett år kommer det inte finnas så mycket att läsa om mig och det är ganska tråkigt. För det roligaste är att gå tillbaka och läsa gamla inlägg från vintern 2007 när man var mycket rolig och liten. Tänk asså, då gick jag andra terminen på gymnasiet och nu går jag min nästsista. Det här är mitt sista höstlov någonsin. Shit, nu fick jag panik igen, som jag brukar få när jag tänker på framtiden. Asså, framtiden, jag blir bara tom och det kommer som en svart sörja över hela mig och jag får en superäcklig känsla i bröstet när jag tänker på framtiden. Öhhhhh. Jag vet inte vad som kommer att hända i mitt liv, jag menar först ska jag ta studenten och efter det måste jag tänka själv. Då finns det inte längre någon som säger åt mig vad jag ska göra. Craaaaap. Det betyder att man blir vuxen och det är inte jag. Jag känner mig som om jag är 10 eller nåt och verkligen inte kan ta ansvar över mitt liv eller mina handlingar. Därför satte jag upp en plan på hur mitt liv ska se ut, så slipper jag gå runt och ha ont i magen eftersom jag inte behöver oroa mig då. Shiat, det är lite patetiskt, men whatever haha, då mår jag bra i alla fall.
Well, efter gymnasiet chillar jag på sommaren och drar på en tågluff med några kompisar, kanske jobbar på Hällevik, vi får se när tågluffen är. Efter det börjar jag plugga, på Mälardalens högskola, man kan ta en kurs där som heter Spanska 1 och då får man plugga i Barcelona. Feeetttt najs, det vill jag göra, men de tar bara in 20 personer per termin. Illa, det är en liten chans att jag kommer in men man kan ju alltid söka. Sen när jag kommer hem från den kursen söker jag till lärarhögskolan moderna språk och svenska. Så kan jag bli spanska och svenska lärare. Jag hade velat bli idrottslärare, men jag kommer inte in på GIH tyvärr :( Aja, I love Språk så det fungerar nog bra. Jag vet inte hur lång utbildningen är men den ligger nog på tre till fyra år, vilket betyder att jag är ungefär 22-23 när jag är klar. Feet najs igen, sen ska jag söka jobb och sen vet jag inte mer. Vilken dålig planering egentligen, men vi får väl se, man vet ju aldrig vad som händer på vägen.
Dessutom, det räcker inte med det. Jag måste ju skaffa någonstans att bo också. I Stockholm finns det typ inga hus och nu när det dessutom är lågkonjunktur och allt så kommer det bli very hard. Min plan är att jag ska snylta på mina föräldrar medan jag pluggar och sedan skaffa en lägenhet, men jag vill inte bo själv! En annan sak kan vara att hitta någon som man kan bo hos, men det är inte så bara, för vem skulle vilja att jag bodde med den liksom? Så det känns som om parentsknepet är bättre. Mohaha. Jag kom på en sak jag ska skriva om i nästa inlägg. För jag kan ju inte skriva i det här inlägget, eftersom det redan är alldeles för långt. Illa, men nu är det äntligen slut!
Well, efter gymnasiet chillar jag på sommaren och drar på en tågluff med några kompisar, kanske jobbar på Hällevik, vi får se när tågluffen är. Efter det börjar jag plugga, på Mälardalens högskola, man kan ta en kurs där som heter Spanska 1 och då får man plugga i Barcelona. Feeetttt najs, det vill jag göra, men de tar bara in 20 personer per termin. Illa, det är en liten chans att jag kommer in men man kan ju alltid söka. Sen när jag kommer hem från den kursen söker jag till lärarhögskolan moderna språk och svenska. Så kan jag bli spanska och svenska lärare. Jag hade velat bli idrottslärare, men jag kommer inte in på GIH tyvärr :( Aja, I love Språk så det fungerar nog bra. Jag vet inte hur lång utbildningen är men den ligger nog på tre till fyra år, vilket betyder att jag är ungefär 22-23 när jag är klar. Feet najs igen, sen ska jag söka jobb och sen vet jag inte mer. Vilken dålig planering egentligen, men vi får väl se, man vet ju aldrig vad som händer på vägen.
Dessutom, det räcker inte med det. Jag måste ju skaffa någonstans att bo också. I Stockholm finns det typ inga hus och nu när det dessutom är lågkonjunktur och allt så kommer det bli very hard. Min plan är att jag ska snylta på mina föräldrar medan jag pluggar och sedan skaffa en lägenhet, men jag vill inte bo själv! En annan sak kan vara att hitta någon som man kan bo hos, men det är inte så bara, för vem skulle vilja att jag bodde med den liksom? Så det känns som om parentsknepet är bättre. Mohaha. Jag kom på en sak jag ska skriva om i nästa inlägg. För jag kan ju inte skriva i det här inlägget, eftersom det redan är alldeles för långt. Illa, men nu är det äntligen slut!
YEY wihoo :D
Jag ska inte åka till Tunisien :( Resan blev inställd efter att Tunisien inte ville betala som de hade lovat från början eller något. Fett synd, men ändå lite skönt för nu slipper jag ägna mitt höstlov till att plugga! Yeeeeees :D
Idag känner jag för att skriva ett riktigt flum inlägg för det var typ 21345 år sen jag gjorde det. Har blivit lite tråkig, vuxen och stel på sistone och skrivit om en massa viktiga saker som idrott och massa annat. Jaja, jag har förvandlats från att vara ett litet flumbarn till att bli en vuxen kvinna (dock inte i mina bästa år, de åren paserade bort i en tid när jag inte fattade så mycket, eller kan det till och med vara så att mina bästa år inte har inträffat än och då, mina kära vänner och alla andra som läser detta, kan man ju fråga sig vad det är jag genomlevt innan, haha man får ju hoppas på det bästa). Men men nu ska jag skryta lite och det är inte ofta som jag gör det men kära vänner nu ska jag skryta. För en gångs skull ska jag säga att jag är bra och inte skämmas över det. Jag lämnade in min historia igår och några timmar senare kom min lärare in till mig och sa att det var typ det bästa han någonsin läst :D Jaaaaaaaaaa! I mitt omdöme skrev han att det var universitetsklass på det som jag hade skrivit. Jag blev very happy måste jag säga!! Historia är intressant och speciellt källkritik tycker jag. Kanske är lite boring men skitsamma, hahahaha. Vi ska snart ha en intervju med ungdomsstyrelsen om hur viktig ungdomstiden är för individen och allt sånt där, you know, som vi prioriterar i väst men som glöms bort i andra delar. Eller ja ni fattar vad jag menar hahaha nej jag orkar inte bajj
Idag känner jag för att skriva ett riktigt flum inlägg för det var typ 21345 år sen jag gjorde det. Har blivit lite tråkig, vuxen och stel på sistone och skrivit om en massa viktiga saker som idrott och massa annat. Jaja, jag har förvandlats från att vara ett litet flumbarn till att bli en vuxen kvinna (dock inte i mina bästa år, de åren paserade bort i en tid när jag inte fattade så mycket, eller kan det till och med vara så att mina bästa år inte har inträffat än och då, mina kära vänner och alla andra som läser detta, kan man ju fråga sig vad det är jag genomlevt innan, haha man får ju hoppas på det bästa). Men men nu ska jag skryta lite och det är inte ofta som jag gör det men kära vänner nu ska jag skryta. För en gångs skull ska jag säga att jag är bra och inte skämmas över det. Jag lämnade in min historia igår och några timmar senare kom min lärare in till mig och sa att det var typ det bästa han någonsin läst :D Jaaaaaaaaaa! I mitt omdöme skrev han att det var universitetsklass på det som jag hade skrivit. Jag blev very happy måste jag säga!! Historia är intressant och speciellt källkritik tycker jag. Kanske är lite boring men skitsamma, hahahaha. Vi ska snart ha en intervju med ungdomsstyrelsen om hur viktig ungdomstiden är för individen och allt sånt där, you know, som vi prioriterar i väst men som glöms bort i andra delar. Eller ja ni fattar vad jag menar hahaha nej jag orkar inte bajj
Men nej...
Jag ska åka till Tunisien vecka 45 :) där ska jag spela fotboll. Fett kul, jag ser verkligen fram emot det. Just nu fick jag däremot panik över det, eftersom det var planerat att vi skulle åka den 1 november och komma hem den 6 november. Det blev just ändrat så nu ska jag åka den 2 november istället och komma hem den 8. Åh, jag har ju inte tagit ledigt den 7 allt blev jobbigt nu och jag orkar inte göra något åt det. Fast det är ju bara jag som kan påverka det. Men nu ska jag ej vara negativ utan istället vara glad över att jag ska få åka på en resa till Tunisien. Always look on the bright side of life, det borde inte vara någon fara att vara borta en dag extra. Jag menar, jag skolkar aldrig, är alltid i tid, har bra betyg och lämnar in alla uppgifter i tid, plus att jag tar ansvar för att ordna det som jag missar. Så om jag inte får ledigt borde det vara konstigt... Nej nu orkar jag inte skriva mer. Ska kolla Bajen - Dif.
Bye
Bye
Pösmunk
Jag ska än en gång skriva om något som stör mig oerhört mycket. Svergie är ett av de länderna i Europa som satsar minst på skolidrott, en del röster inom skolverket vill t.o.m att idrott helt ska tas bort från skolan och bara vara något man ägnar sig åt på fritiden. Samtidigt som de sitter och säger det oroar sig samma människor över hur det kommer sig att Sveriges elever inte preseterar lika bra i skolan. Hallå idioter... men en bra kondition = mer intelligent. Det är faktiskt sant, barn som idrottar eller rör på sig presterar ofta bättre än sina skolkamarter som inte gör det. Vi ser ju också att de barn som ar sugig motorik (typ kan inte hoppa jämfota eller klappa händerna) ofta är de som har svårt för att lära sig. Att ta bort idrott helt från skolan är därför det mest korkade jag någonsin har hört. Fysisk aktivitet är oerhört viktigt för vårt välmående.
En annan sak som jag också stör mig på när det gäller skola och idrott är att man bara får tillodoräkna sig sitt idrottsbetyg om det är så att det höjer min kvot i helhet. Det betyder alltså att skolan mer eller mindre säger att det inte gör något om man har IG i idrott, för då är det bara ta bort det, ingen större betydelse, för idrott är ju ändå inget viktigt. Men jag måste räkna med skitämnen som estetisk verksamhet som jag avskyr och är sämst på. Där får jag inte ta bort det betyget om det inte främjar min kvot. Vad är det för skitbestämmelser? Ska inte någon som är duktig på idrott få känna att det är bra att det den är duktig på är lika viktigt som vilket annat ämne som helst. Jag blir bara förbannad och särsklit på att skit estetisk verksamhet (som i alla fall borde vara på samma nivå på idrott) måste räknas med. Om vi fortsätter i den här takten kommer hela Sverige förvandlas till pösmunkar och då kommer det inte gå bra för oss någonstans.
En annan sak som jag också stör mig på när det gäller skola och idrott är att man bara får tillodoräkna sig sitt idrottsbetyg om det är så att det höjer min kvot i helhet. Det betyder alltså att skolan mer eller mindre säger att det inte gör något om man har IG i idrott, för då är det bara ta bort det, ingen större betydelse, för idrott är ju ändå inget viktigt. Men jag måste räkna med skitämnen som estetisk verksamhet som jag avskyr och är sämst på. Där får jag inte ta bort det betyget om det inte främjar min kvot. Vad är det för skitbestämmelser? Ska inte någon som är duktig på idrott få känna att det är bra att det den är duktig på är lika viktigt som vilket annat ämne som helst. Jag blir bara förbannad och särsklit på att skit estetisk verksamhet (som i alla fall borde vara på samma nivå på idrott) måste räknas med. Om vi fortsätter i den här takten kommer hela Sverige förvandlas till pösmunkar och då kommer det inte gå bra för oss någonstans.
Människokännare
Jag ska inte upphöja mig och påstå mig vara någon människokännare, men jag gillar att studera människor och se hur de reagerar i olika situationer. Jag har förut skrivit om olika människor i klimatdebatten och nu ska jag skriva om en annan sak där människor regarerar olika; nämligen vilka de måste bli sedda av för att må bra. Till min hjälp använder jag mig av boken "Varats olidliga lätthet" av Milan Kundera.
1. Den beundransvärda: Den beundransvärda är en människa som har behov av att bli sedd och beundrad av den tysta, anonyma massan. Att bli sedd av de som man känner är inte så vikigt, men att vara någon så alla vet vem du är.
2. Den vänskapliga: Den vänskapliga har behov av att bli sedd av sina vänner och sin familj. Det är viktigt att den är någon i kompisgänget, inte ledaren, men att den har en framträdande roll. Samma sak gäller i familjen, den ska vara omtyckt och ha en framträdande roll i familjen.
3. Den kärleksfulla: Den kärleksfulla har behov av att bli sedd av någon som den tycker om. Även om man har massor med bra vänner eller om man har en bra familj, spelar det ingen roll om man inte har någon livskamrat. "Att ha någon" är det viktigaste och har man inte det är inte livet värt särskilt mycket.
4. Den imaginära: Den imaginära tänker att alla dens handlingar är syftade för en annan person, man gör allting för att det ska vara någon som ser en. Man tror helt enkelt att genom den handlingen kommer den att bli synlig för den människan den gör det för. Tyvärr är det ofta så att den människan man gör en massa saker för (det behöver inte vara som en stalker men man tänker att det man gör faktiskt är tillängad en annan människa) inte särskilt intresserad.
Ja dessa fyra människotyper finns det alltså (eller egentligen är det ju 6 000 000 olika människotyper). Men detta kan man generalisera lite. Jag tror att jag är kategori nummer 3, men jag skulle gärna vara kategori 2 jag tror att de mår bäst rent psykiskt faktiskt.
En fin sång
Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar?
Jag kan segla förutan vind,
Jag kan ro utan åror,
Men ej skiljas från vännen min utan att fälla tårar.
Det är en väldigt fin sång tycker jag. När jag var liten förstod jag dock inte budskapet, jag var ju inte ledsen varje gång jag sade hejdå till dem. På senare år har den sången verkligen gjort sig sann i mina ögon. Det är många gånger man fått säga adjö till vänner som man vet att man förmodligen aldrig kommer träffa igen och då har jag alltid gråtit så tårarna har sprutat. Men det är ju också en erfarenhet, som man brukar säga. Jag gillar verkligen den här sången, den känns så djup. En annan sång som också ger mig samma intryck, typ ger gåshud, är "Nu går sista visan". Jag får alltid en känsla av att börja gråta när jag hör den. Den är också mycket vacker. Man borde sjunga och lyssna mer på sådana där sånger, som både barn och vuxna förstår. Eller jag fattade inte "Nu går sista visan" heller när jag var liten. Ni vet raden där man sjunger "Du och jag och de andra, som står utanför" tänkte jag alltid på min klass i sexårs som stod i kö utanför skolbyggnaden. Haha, men det hade en betydelse för mig också, man lär så länge man lever :)
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar?
Jag kan segla förutan vind,
Jag kan ro utan åror,
Men ej skiljas från vännen min utan att fälla tårar.
Det är en väldigt fin sång tycker jag. När jag var liten förstod jag dock inte budskapet, jag var ju inte ledsen varje gång jag sade hejdå till dem. På senare år har den sången verkligen gjort sig sann i mina ögon. Det är många gånger man fått säga adjö till vänner som man vet att man förmodligen aldrig kommer träffa igen och då har jag alltid gråtit så tårarna har sprutat. Men det är ju också en erfarenhet, som man brukar säga. Jag gillar verkligen den här sången, den känns så djup. En annan sång som också ger mig samma intryck, typ ger gåshud, är "Nu går sista visan". Jag får alltid en känsla av att börja gråta när jag hör den. Den är också mycket vacker. Man borde sjunga och lyssna mer på sådana där sånger, som både barn och vuxna förstår. Eller jag fattade inte "Nu går sista visan" heller när jag var liten. Ni vet raden där man sjunger "Du och jag och de andra, som står utanför" tänkte jag alltid på min klass i sexårs som stod i kö utanför skolbyggnaden. Haha, men det hade en betydelse för mig också, man lär så länge man lever :)
