Freja Andersson

Min inspiration är på nere på noll för tillfället. Det finns ingenting som jag tycker och måste skriva om. Jag har heller inte det där flowet när jag bara kan skriva när det blir bra och träffsäkert. Finns således inget annat att förmedla på denna blogg, men jag vill inte heller ha en helt tom blogg som bara står och gapar med samma gamla inlägg vecka efter vecka. Så vad göra. Säg det kära vänner. Skriva tills fingrarna blöder och sedan hoppas på det bästa: Att få fler läsare.

Som den kära kapitalist jag är så är det klart att jag tycker kvantitet går före kvalitet och att det viktigaste är att så många som möjligt läser bloggen inte vad den egentligen innehåller. För så tycker ju vi kapitalister alltid om allting. Det viktigaste är att vi tjänar så mycket pengar som möjligt, inte vad vi tjänar pengar på. Höhö.... eller inte? Det finns ju en spännvidd inom allt liksom. Eller om det finns det inom kulturer som vi så noga påpekar så borde det väl också finnas inom politiska åsikter eller? Kanske, kanske inte. Spelar roll... Låt alla vara som de vill istället, det är min filosofi :)

Bye 

• Man säger något till sin kille och får ett förstrött "mmm" till svar. När man upprepar sig för att få lite respons, är man tjatig.
• Man hamnar i disskussion med sin kille och han höjer rösten. Självklart höjer man själv sin röst för att bli hörd, men då är man hysterisk
• När mannen är lite snorig är han så dödssjuk att han inte ens kan gå.

Nu är det påsklov. Det ska bli skönt att bara vila och förhoppningsvis kommer det hinna bli vår också :)

Under detta lov ska jag plugga lite med religionsuppgiften som handlar om hur mitt liv skulle se ut om jag var buddhist. Det är en rolig, men ganska svår, uppgift.

Sen ska jag också träffa kompisar. Jag fattar inte lov handlar ju om att man är ledig, men trots det så har man på något sätt ännu mer att göra när man har lov än när man inte har det, det är helt otroligt.

Men det ska bli naaaajs med lov. Detta fina och intetsägande inlägg ska nog avslutas med en bild på mig själv när jag vill vara cool. hahah, jag vet inte när den är ifrån dock.... men avgör själva om jag lyckas med mitt budskap.     



                                                                        

Åhh... tvåorna på vår skola har FN-rollspel idag, jag vill också ha det igen. Det var sjukt kul och man lärde sig massor. Lätt det roligaste projektet efter fältstudieresan som slår allting på denna jord.

Det är ganska sjukt egentligen hur allting är så otippat. Jag kom att tänka på det igår faktiskt. Att det är sjukt att man går och planerar in allting som man ska göra för flera år framåt, för man har ju ingen aning om hur det kommer se ut då. Eller hur mycket man går och spekulerar om allting. Typ att man går och överanalyserar en händelse utan att egentligen bara ta tillvara på det man faktiskt vet. Eller att när man är med någon glömmer man bort att vara här och nu med den människan och glädjas över att ha priviliget att vara med den personen just nu, nej då sitter man istället och tänker på vad man ska göra sen. Det är synd, för plötsligt står man där själv och fattar ingenting för man hade vaggat in sig själv i en trygghet om att hela livet skulle se ut på ett sätt. Saken är ju bara den att man inte kan göra så eftersom ingenting är konstant. Man vaggar ju in sig i den falska tryggheten bara för att slippa osäkerhet och sorg, man vill liksom inte inse att det faktiskt existerar. Men om det är så att man istället inser det så kommer man ju kunna ta mycket lättare på saker där man drabbas av sorg, eller kanske t.o.m. slippa drabbas av det, eftersom man vet att det är en del av livet. Man kommer också bort från sorgen om det är så om man förstår vad det är som orsakar den. Om man inser att det faktiskt är så att det ofta handlar om att jag klänger mig fast vid saker (som att alltid känna lycka, människor jag gillar mm) så är det klart att jag känner sorg. Blir jag fri från detta fastklängande kommer jag inte heller att behöva bli ledsen sen. Tänk vilket liv, man utnyttjar varje sekund och är här och nu istället för att bara tänka på annat som inte gör dig närvarande. Ett förändrat förhållningssätt på livet skulle alltså göra dig lyckligare.




Nej, jag är inte djup. Hoflin och jag hade religion där vi pratar om buddhismen och blev lite störda i huvudet efteråt. Speciellt när vi satt och skulle meditera. Målet var att koncentrera sig på en stol så man tillsist blev ett med stolen, att man var stolen. Jag insåg vid det tillfället att jag inte kan koncentrera mig, efter en sekund började jag tänka på en låt och kunde inte sluta hur mycket jag än försökte... I will never reach Nirvana. Å andra sidan är jag inte buddhist, så det är inte hela världen