Jaa

Barcelona vann igår :) Jag var verkligen lycklig. Manchester har vunnit allting de senaste åren och jag tycker det var bra att deras svit äntligen bröts. Barcelona var dessutom det bättre laget. 2-0 målet av Messi var ett av de snyggaste målen jag sett. Messi hängde i luften och nickade snyggt in den i bortre gaveln. Han vann dessutom nickduellen mot Fredninand som är typ 2 meter längre än honom.

Det var ren lycka på den lilla söderkrogen där jag var med mina fotbollstokiga vänner. Och alla var vi glada över att Barca vann. Men mest jag eftersom jag nu kan säga "Who are ya?" till min lillebror som är det största Man u fanset som finns på denna jord :)

Segerlycka idag alltså. Och det är synd att jag inte var i Barcelona, fatta hur coolt det hade varit... :D

Mitt röstkort har kommit :)

JAAA!! Jag känner mig som en äkta demokratisk medborgare... 7 juni here I come

Buss

Jag älskar folk som lyser upp vardagen sådär lite extra, utan att de ens behöver det. I onsdags när jag åkte till min fotbollsträning var busschauffören på den bussen en "upplysare". När bussen åkte från Gullmars började han att prata ungefär såhär: Mina damer och herrar, hjärtligt välkomna ombord på buss 809 som ska ta oss till Svartbäcken. Det är kapten som talar. Utomhustemperaturen ligger på ungefär 14 plusgrader och vi beräknas vara framme ca 20:30 vid vår slutdestination.

Under hela resan sedan höll han en liten guidingtur om södra Stockholm, där han t.ex. berättade om Globen där Beyoncé hade konsert i kväll och saknade man biljett kunde man säkert finna en på svarta marknaden. Han berättade också om Gubbängsfältet och om Beateberg som var ett fängelse. Efter en passagerares rättelse ändrade han sig till ett häkte.

Det var i alla fall roligt och jag uppskattade det verkligen. Det allra roligaste var att alla verkligen kollade när han sa typ "på vår högra sida har vi i kväll Beyoncé". HAHA. Det är sånt här som gör en vanlig grå onsdag riktigt rolig :)

Shit

Om en månad tar jag studenten. Det är ganska stört egentligen. Att lilla jag har blivit så stor och slutar skolan. Men trots alla förväntningar börjar jag känna mig lite tom inombords. Som om jag egentligen inte alls vill ta studenten utan fortsätta springa omkring i Globalas korridorer.

Under tre år har man lärt känna massor med nya människor som man nu bara kommer tappa kontakten med. Några kommer man säkert fortsätta prata med, men majoriteten kommer man aldrig mer att prata med. Vad händer med dem sen? Människor som kom och som på ett eller annat sätt påverkat mig till den jag är idag bara försvinner och jag kommer aldrig mer se dem. Människor som man har diskuterat världens lösningar och mindre viktiga frågor med kommer man kanske aldrig mer ängna en tanke. Det är helt stört egentligen, att det är så. Det känns vemodigt. Att jag under dessa tre år inte passade på att lära känna fler människor utan bara byggt mig en uppfattning om dem utifrån mina fördomar. Snart kommer man att stå där på trappan och grina, krama om alla (även om man aldrig pratat med människan) och lova heligt att man ska hålla kontakten och höras varenda dag. Efter det åker man flak och tjoar, kommer hem och blir uppvaktad av släkten för att sedan festa en sista gång med sina klasskamrater.

Sedan kommer bara tomheten.... eller är det först då som livet egentligen börjar?

Vi och Dom

Just nu så har vi det sista projektet innan studenten. Clashes heter det och handlar om bilden av  "vi och dom". Mycket intressant faktiskt. Det är ganska sjukt hur man egentligen väljer att framställa andra kulturer. Ganska komiskt egentligen. Hur man framställer de som underlägsna oss och hur de framställs som ociviliserade som inte alls kan något alls. Att de inte är jämlika eller jämställda överhuvudtaget. Att dom helt enkelt inte är som vi. Jag känner att jag lär mig sjukt mycket. Speciellt om historia, hur vi väljer att berätta historian. Det är inte säkert att allting som står i historieboken är sant. Eller det är klart att det är sant, men det kanske inte är hela sanningen.

Allting som vi varje dag möts av, oavsett om det är film, tidningar eller böcker mm. Är präglat av västerländska mått. Allting som skrivs handlar om att ge oss en identitet och visa att det är vi som är de bra och starka. De andra kulturerna är inte alls på samma nivå. Nu handlar det inte om att rasism eller något sådant. Men vi kanske kan ta ett exempel som en vilken vanlig film som helst, kanske en Hollywood producerad film. Så kanske vi kan jämföra hjälten och boven:

Hjälten vit, jämställd, demokratisk, jämlik, en snäll och god människa, ren och fin mm mm

Boven mörk (behöver inte vara svart men har åtminstonde svart hår), ojämställd, hierarkisk, ojämlik, ond och fundamentalistisk (ofta någon koppling till Mellanöstern eller Öst), orakad och smutsig mm mm

Ni ser, det handlar inte om rasism utan mer om ett urval. Vad som är viktigt att komma ihåg och som jag tror att jag verkligen kommer att ta med mig efter studenten är att alla är människor, man kan inte dela in de i fack eller dra generella slutsatser. Varje människa är unik och har en egen situation och förutsättning som man inte kan jämföra med någon annan, egentligen.

Det var allt för denna gång!
Freja

RSS 2.0