Var går gränsen mellan privat och offentlig?
Har alltid funderat på hur personlig man ska vara på en blogg. För visst är det roligt att läsa om personer som delger något smaskigt från sitt privatliv, men jag känner att det inte finns så mycket att berätta om mitt privatliv. Vad man nu kallar privatliv. För mig känns det i vilket fall som helst helt onödigt att redogöra för människor, kända eller okända, vad jag har för olika relationer till folk. Hur många bryr sig egentligen om vilka jag bråkar med och vem jag har gjort vad med. Det sorgliga är egentligen att det är det alla är intresserade av. Om jag skrev om mitt "skandalösa" liv (inte för att det finns mycket att berätta, men det lilla jag har) tror jag att läsarna till min blogg skulle öka markant, för att inte tala om kommentarerna. Kanske, detta är bara ren teori. Och jag kommer inte att genomföra det i praktiken!! Så ni som sitter där och väntar på någon smaskig bekännelse om mitt liv kan sluta läsa här och nu och i fortsättningen också. Men det som jag har märkt är i alla fall att de som skriver om sina liv och då och då gör en liten bekännelse, får många läsare och den som skriver om tankar (typ jag) är inte lika attraktiv. Så är det även i kändisvärlden. Den kändis som bjuder på sig själv med den ena skandalen efter den andra och gråter ut inför allmänheten det är den som får uppmärksamheten, den kändis som lever ett stilla liv och inte gör så mycket väsen av sig struntar alla i. Men varför ska man bli känd på att göra något (ofta) idiotiskt, typ glömma ha på sig underkläder när man kliver ur en taxi, och inte på det man är duktig på. Det är synd att vi idag (nästan) bara är intresserade av att veta vad alla andra gör privat eller vad vi gör som är dåligt. Det som är bra och trevligt, blir med ens tråkigt. Nej det är det dåliga som alltid ska lyftas fram. Men, men det är väl mänskligt vad vet jag. Nu har jag bara en sista fråga; skulle ni vilja höra något från mitt "spännande" privatliv? Om ni vill det får ni skriva det, annars struntar jag i det ;).
Hejdå/ Freja
Nu är det jul igen?
Jag blir så trött. Idag började inspelningen av årets julkalender på Årsta torg, hela torget var snötäckt och man fick inte gå där heller för att man störde inspelningen. Varför spela in julkalendern nu? Äntligen när julen har försvunnit ska man redan påbörja den igen. Orka säger jag. Usch nej, jag gillar verkligen inte julen. Det känns som om allt bara går ut på att köpa julklappar och ju dyrare och större desto snällare är man.
Egentligen om jag tänker efter så gillar jag inga högtider. De flesta kommer från biblen och eftersom största delen av Sveriges befolkning inte tror på Gud tycker jag att det verkar väldigt onödigt att ha kvar alla högtider som ändå bara kostar pengar. Var och en borde istället instifta sina egna högtider, eftersom det är något man firar. Jul firar man ju till minne av Jesu födelse, men ärligt talat hur många bryr sig om det. Då är det väl bättre att man instiftar egna högtider var och en och ibland har man gemensamma festivaler där man firar typ solens återkomst (eftersom det är mörkt största delen av året i Sverige). Det tycker i alla fall jag är mycket bättre.
Snart är det prov i glokalt! Ahhh.... det ska bli intressant, men ändå svårt. Glokalt projektet har varit mycket intressant och gett mej en annan syn på världen. Jag har insett att även om världen är mycket orättvis idag så går vi ändå mot en hållbar utveckling. Alla verkar äntligen förstå hur viktigt det är att vi bryr oss om hela världen och långsiktigt. Vilket är jättebra. Jag har också insett att det inte är genom någon viss typ utav politik som vi når en bättre värld, utan genom samarbete, förståelse och framför allt frihet. För det är bara då som vi kommer att lyckas. För det som händer i världen är det ingen som kan bunda för. Ingen!
Tillslut vill jag bara säga: Lev livet, du vet aldrig när det tas i från dig.
Circle of life...
Det är faktiskt så... allt beror på solen. Typ grunden till allt liv (och fotosyntesen, jag dör är så otroligt trött på just fotosyntesen) Men om inte solen fanns skulle ju inte vi kunna leva så... TACK SOLEN. Snälla kom till oss i norr nu jag ber... allt är redan så mörkt ändå. Jag klarar inte en dag till i mörker!
Sverige är världens mest jämställda land
Har tänkt mycket på jämlikheten på senaste tiden. Jag orkar inte med att tjejer alltid ska behandlas dåligt vart de än går. Okej, jag vet att jag som vit, straight, normalt utvecklad tjej har mycket bättre förutsättningar än t.ex homosexuella tjejer, invandrade tjejer och utvecklingsstörda tjejer. Trots det är det inte bra, och Sverige är det land som kommit längst när det gäller jämställdheten. Tänk vad hemskt det måste vara för tjejerna i andra länder då. Nej fy bubblan.
Har i vilket fall som helst precis läst Apelsinflickan (okej det är en mesbok som man läser ut på en timme men skitsamma). Den var riktigt bra och handlade om hur det var för tjejer under sent 1800-tal i Stockholm. För att som tjej kunna överleva behövde man en man, för det var otänkbart att en tjej skulle kunna jobba. Om nu en tjej skulle vara singel, ja det hon kunde jobba som var piga (där hon alltid blev våldtagen av husbonden), apelsinflicka (prostituerad) eller på någon fabrik (där det var svårt att få arbete om man inte "kände" chefen). Boken i stort påminner mycket om Per Anders Fogelströms serie om Stockholm på 1800-talet. Har ni inte läst den kan jag rekomendera den serien till er.
I vilket fall som helst kom jag att fundera på att det är ungefär likadant nu förtiden också. Det är fortfarande männen som styr över världen med en järnhand och har inga som helst planer på att lämna den ifrån sig till övriga världen. För har man någon gång makten vill man ju inte lämna ifrån sig den och slår helst ner de som försöker ta makten ifrån de. Undra varför krig uppstår. Det jag vill säga är i alla fall att de tjejer som vill vara med om makten på något sätt måste erbjuda sin kropp för att få någon uppmärksamhet alls. I skolan, vilka är det som får mest uppmärksamhet av killarna, jo tjejerna med djupast urringning. Vilka får mest uppmärksamhet i media, den artisten som "råkat" visa brösten eller liknande. Så det är fortfarande likadant även om utvecklingen gått framåt, det enda sättet är att tjejen får erbjuda sig själv. Har en kille någonsin behövt det, nej. Fast det är klart han har å andra sidan varit tvungen att slicka uppåt och sparka neråt, som Thåström själv uttrycker det. Jag och säkert många andra kräver ändring nu. Man ska få arbete efter hur bra anpassad man är för arbetet, inte efter hur snygg eller smörig man är.
