Ny skola

Idag flyttade vi in på våra nya lokaler vid Zinkensdamm. Oyeah, det var najs. Äntligen har vi ett fast place att vara på och slipper flytta runt, runt, runt. Jag får dessutom mycket närmare till skolan, vilket är bra, det tar typ en kvart för mig att åka till skolan nu. Åhh det är lycka.

Skolan var jättefin och obeskrivbar. Okej inte, men jag vet inte hur jag ska beskriva den, men den var mycket vacker för att uttrycka mig byråkratiskt tänkte jag säga, men det är inte rätt ord känner jag nu i efterhand. Well well, inte mycket mer att skriva. Jag har träning snart, kl. 21.00 jag dör, fatta hur trött jag kommer vara imorgon när jag ska upp till skolan. Tur att det är så nära, bara jag kommer ihåg att jag bytt skola, men det är nog ingen fara, så korkad kan väl ingen människa vara. Eller? Man ska aldrig säga aldrig. Ciaoo

Liv?

Jag har blivit jättedålig på att skriva inlägg på senaste tiden. Ska försöka bättra mig i den mån det går, men samtidigt känns det bara onödigt att skriva massor av inlägg bara för att skriva inlägg. Kvalitet är viktigare än kvantitet, tycker jag och säkert många med mig. Vilken kvalité mina inlägg håller är sedan en smaksak från person till person, men så dåliga kan de inte vara eftersom jag en gång i tiden, när jag bloggade relativt ofta, hade uppemot 60 läsare varje dag. Men men, kvalitén avgör ni och tycker ni att min blogg inte håller måttet så behöver ni inte läsa den, vi lever i en fri värld, jag ska inte tvinga någon, men jag tycker att ni kan ge min blogg en chans innan ni slutar läsa den. Som sagt, det där vet ni bäst själva och jag ska inte lägga mig i, överhuvudtaget.

Jaja vad ska nu dagens inlägg handla om? Det vet jag inte ens själv när jag skriver detta, men kanske att den ska handla om liv. Eller inte liv, vad är det och filosofera om livets gåtor osv, det överlåter jag till en mycket mer kreativ och filosofisk person. Eftersom jag är mera logiskt lagd och måste hitta en förklaring till allt (vetenskapilig naturligtvis, inte känsla eller något sådant tjafs) kommer mitt inlägg kanske inte vara á la Sokrates eller så. I vilket fall, ofta hör man orden "skaffa dig ett liv!". Men vad är man om man har ett liv då? Jag menar en del tycker att om jag sitter hemma en lördagskväll och tittar på en film tillsammans med min familj eller en kompis, då har jag inget liv. Utan du har ett liv om du går ut och är social, hittar nya vänner och kontakter. Ärligt talat, men vem är det som bestämt det. Det viktiga är väl att jag gör det som jag gillar så att jag sedan när jag blickar tillbaka på mitt liv inte ångrar att jag levde som jag levde. Å andra sidan måste jag bara säga, att vad menas med att gå ut och vara social då? Jag menar gå på en massa fester eller på krogen, egentligen kära vänner, men grejen där är att man ska prata med varandra och gör man inte det är man tråkig. Om jag däremot snackar med någon på bussen anses jag i nio fall av tio som inte fullt frisk. Vad är skillnaden egentligen. På krogen eller hemmafesten dricker du också alkohol och det är känt som att göra människor modigare och pratgladare, så om man nu måste dricka för att kunna snacka med människor (som också är påverkade) vad är det för bekantskap du hittat då egentligen och vad har man mer gemensamt än att man är på samma fest och med någon gemensam vän. Man snackar ju bara med den människan för man SKA det. Jaja, men är det att ha mer liv än en hemmakväll ska jag inte hindra er. Jag tycker själv att det inte finns någon definition på "att ha ett liv", men så länge man gör det man gillar ska ingen hindra en och då tycker jag att man borde ha ett liv, eftersom man är nöjd med det.

Ett långt inlägg blev det och kanske intetsägande. Skitsamma, jag har i alla fall skrivit av mig lite om alla tankar som kraschar i min hjärna (för att citera Gessle).


Back in bussniess

Jag har inte skrivit på jättelänge, vilket känns ganska tråkigt, men å andra sidan har jag känt att jag inte haft något att tillföra och inte heller att jag har haft tid. Skolan började igår efter ett ganska välbehövligt jullov. Under jullovet hade jag i och för sig kunnat skriva ett inlägg eller två, men tiden har inte räckt till. Först var jag i England och sen har jag legat hemma i influensan och orkade inte röra mig. Det jag tänkte berätta om nu är om England. Jag och min familj har en tradition (och jag är inte förstjust i traditioner) att åka till England över julen. Vi åker dit och firar inte jul som en "vanlig" svensk familj gör. Vi firar inte jul alls, enligt mina föräldrar, men jag tycker att åker vi till England som vi gjort nu i tre år så är det samma sak som att fira jul med Kalle Anka och allt vad det är.

I vilket fall som helst. I England så var jag en dag på fotboll och såg Arsenal - Tottenham. Denna matchen är en mega match och värsta derbyt. Vi snackar inte derby Hammarby - Djurgården, utan ett derby där båda lagen kommer från samma stadsdel. Det vi också ska komma ihåg är att man inte kan jämföra engelsk och svensk fotboll, inte när det gäller kvalitén och absolut inte när det gäller publik. 60 000 pers på läktaren, 60 000, ja det är vad det bor i en medelsvensk stor stad. Fatta att det nu befann sig så många på läktaren och alla hejade hela tiden. Helt stört. Det var det coolaste jag någonsin varit med om, och där kan vi säga att allsvenskan och stämningen där ligger rejält i lä. Eftersom det ligger så mycket pride i matchen så kan jag säga att alla blev galna när det blev mål (matchen slutade 2-1 till Arsenal). Coolast var när Tottenham gjorde mål och hela läktaren var tyst, förutom 3000-4000 pers som hejade på Spurs och blev helt galna.
Nej nu är det dags med spanska!
Byess

RSS 2.0