Dagens gästskrivare: Jenny Bylund

Idag är det Jenny som delar med sig av sina tankar på min blogg. Det vi kommer få höra om är Jennys version och tankar om Frejas liv.

YO alla Frejas bloggare! Jenny is in the house. What´s up? Nej, den där meningen stämmer inte riktigt överens med mitt "normala" talspråk. Men nu är det dags att rota lite bland Frejas underkläder. Hennes hemligheter och situationer i livet som få har fått höra eller läsa om. Freja är 17 år (faktiskt) och det är väl en bra ålder..eller? Man får inte ta körkort, gå på krogen, resa utomlands utan vårdnadshavares namnteckning, dricka alkohol. Det finns säkert mycket mer. Hon dejtar just nu Alexander som är hela 4 år äldre. Aja baja Freja!

Hon idrottar vilket är posetivt men den där lilla supen som slinker ned för strupen då och då skadar faktiskt och kan leda till skadad lever. Men visst har vem som helst rätt till att ha kul, varför ska vi annars leva? Freja har en hjärna likt Einsteins men en kropp som är mindre "skrynklig".

Skulle jag vilja vara Freja för en vecka? Ja till en viss del, de där delarna med pojkvän, underbara vänner hehe, smart och snygg skulle jag absolut inte tacka nej till men stressen och framtidsparanoia tackar jag gärna nej till. Visst har många det i sig men man måste kontrollera det så att det inte blir extremt.

För att sammanfatta det hela är Freja en underbar tjej som alla skulle vilja ha vid sin sida. Även med höga kfrav från skolan och idrott ställer hon alltid upp till 110 % och det är det jag älskar henne mest för.

/Jenny


Tillfällig gäst i ditt liv

Jonas Gardell har gjort en ny teater som heter "tillfällig gäst i ditt liv". Budskapet är att alla människor som finns i mitt liv passerar in och ut på nolltid, även de som står oss närmast. Det låter ganska sorgligt men så är det. Men om jag känner Jonas Gardell rätt blir den nog ganska rolig ändå!!

Jag har aldrig sätt det på det sättet förut, men så är det faktiskt. Alla människor som jag har omkring mig gör bara en tillfällig visit i mitt liv, precis som jag bara gör en tillfällig visit i deras. Vilket borde betyda att ingen är egentligen viktig för någon anna, eller? Det jag tror att det handlar om är att bli ihåg kommen, eller så känner jag. Att de jga någonsin träffat kommer ihåg mig, som en bra människa. Det är mitt mål med nya människor som jag träffar tror jag. Men det var lite deprimerande faktikst. Tillfällig gäst i ditt liv. Hör bara...


Skola i Kenya

Jag har äntligen kommit på hur jag ska bli gladare, jag ska flytta till Kenya och gå i skolan där. Allt  känns så tråkigt  här hemma det är inget som inspirerar och då kom jag på att jag kan gå i skolan i Kenya. Just nu är jag så trött på att vara hemma och särskilt på att gå i skolan. Jag dör på skolan helt ärligt. Det känns så tråkigt och jag vet inte. Helst skulle jag vilja sluta och bara resa i världen, för alltid. Men det går ju inte. Tyvärr, för idag måste man ha utbildning och ja, skit samma. Jag är i vilket fall som helst bara dum i huvet om jag hoppar av gymnasiet men samtidigt vill jag ta en paus från allt. Allt rent bokstavligt talat. Okej inte en paus från Alexander och fotbollen, men från allt annat. Så därför kom jag på den smarta idén att gå i skolan i Kenya och liksom komma bort från allt. Nackdelen är att det kostar massor med pengar och jag är inte allt för rik. Hmm ett dilemma. Men jag vill verkligen det skulle få mig att bli glad på livet igen.


Vem är jag

Vem är jag?
En människa
En tjej
En svensk
En person
Asså jag vet inte längre vem jag är
Vad är det som gör jag till jag och inte till någon annan
Jag vet inte vem jag är
Inte nu inte sen aldrig
Om någon säger; Freja, vem är du?
Vad svarar jag på det?
en människa
eller jag vet inte
jag vet ingenting

Fisken Freja

Jag har kännt mig konstig hela veckan. Tom inuti mig på något sätt. Som om jag har ett stort tomrum inom mig som bara väntar på att bli fyllt av... ja det är det jag inte vet. Det enda jag säkert vet är att jag går runt och känner mig gråtfärdig 24-7, men kan inte gråta. Det skulle vara jätteskönt att  bara kunna gråta ut, men jag kan inte det! Och det är det som är så fruktansvärt jobbigt, tycker jag. En annan sak är att jag känner det som om jag inte är närvarande någonstans. Jag finns där fysiskt, men inte psykiskt. Jag är helt lost borta, ingen koll alls. Jag vill bara gråta och bli närvarande igen och veta vem jag är. Förut trodde jag att jag visste vem jag var, men nu vet jag inte det längre, jag har absolut ingen aning om vem/vad jag är. Knappt att jag är Freja Andersson, jag bara går i ett tomrum och följer efter strömmen som ett svart vakuum liksom. Samtidigt som jag inte passar in någonstans och som om ingen heller tycker att jag passar någonstans. Som om alla är ett och jag står utanför den gemenskapen. För att sammanfatta det hela med en mening: Jag känner mig som en fisk. Och jag vet inte hur jag ska komma ur det, för som det känns nu är det som jag alltid kommer vara en fisk.

Super-size-me mannen tar sig an nya utmaningar

Igår läste jag en bok av vår allas helylle amerikan; super-size-me mannen. NI vet han som svullar donken under en tid för att se hur donken påverkar hans kropp. Det handlade första delen om. Andra delen handlade om att han skulle prova på att vara muslim, vilket han tyckte skulle bli skiitkul, som han själv uttryckte det. Emellertid tyckte han att alla muslimer skulle be om ursäkt för den 11 september. Ursäkta mig, super-size-me mannen, men ska det vara på det viset tycker jag att du och ditt land borde göra en my-name-is-Earl lista (okej såg det en gång och dog av tråkighet, men då skulle Earl i alla fall göra en lista och gott göra allt som han gjort fel och som han ångrade sig.) Jag menar vad har inte USA gjort mot övriga världen? T.ex. Vietnam, Kuba etc. etc. etc. Och ärligt tala super-size men tror du på allvar att alla muslimer håller med en pyttegrupp i Afganisthan? Jag menar alla amerikaner håller ju inte med pyttegruppen som startade krig mot Irak liksom. Herregud, super-size trodde att du hade lite mer bakom skallen, men fettet från alla donken burgers kanske slipprade in i din hjärna.

Dagens gästskrivare: Mallan

image10

Mallan har för tillfället inget att säga utan lämnar över ordet till Freja Andersson, bloggens innehavare i egen hög person:

Eftersom Mallan kände sig ur funktion för att kunna skriva något vettigt på denna blogg som hon tyckte var alldeles för seriös för att passa en sådan sprallig och flummig person som lilla Mallan lämnade hon över det stora och tunga ansvaret till mig att skriva något passande lagom roligt, men också allvarligt, eftersom jag anses vara en mycket allvarlig människa som bara pratar på om det mest väsentliga med en viktig och allvarlig min som bara är allmänt tråkig och som folk somnar till bara av att titta på den, vilket inte alls är bra för det betyder ju i sin tur att jag, Freja Andersson, tråkar ut människor och får de att somna så ligger jag kvar ensam där på kvällen med alla snarkande och snusande runt omkring för att jag tagit upp ett sådant viktigt ämne som situationen i mellanöstern när jag är på en fest (läs: trevlig men lugn tillställning för ett mindre antal personer) hallå lilla Freja säger de som är kvar, men vi BRYR oss faktiskt inte, kan du inte någon gång prata om något roligt och jordnära och inte gå in på de djupa sakerna som äpplen kanske men det vill ju inte jag prata om äpplen skulle inte göra världen bättre utan vi måste prata om problemen inte blunda för de och det gör vi ju om vi disskuterar äpplen hallå hallå det går ju inte nu måste jag sluta det är lektion hallå liksom måste ju lära mig någe i skolan i alla fall och nu ska jag läsa historia och geografi och engelska ahhh panik liksom hur ska jag hinna med allt och dessutom fyller Alexander år och få måste jag gratta han och sen händer det en massa andra saker och jag pallar inte trycket ahhhh Malllan du skulle ha skrivit från början.


Hur min blogg ska bli intressantare!

Jag har insett att jag inte ska skriva mer om mina tankar i denna blogg. Men samidigt vill jag inte bli som en i mängden och skriva om mitt liv. Vad skulle jag skriva om förresten. Jag har inget liv direkt, eller inget spännande. På sin höjd skulle det bli: jag spelar fotboll, går i skolan, skiter, träffar vänner, sover, vaknar. Ja ni vet, inte ett jättespännande liv. Jag har fått höra så många gånger att jag ska skaffa mig ett liv, så varför ska jag skriva om det om alla tycker att det är så tråkigt att de nästan somnar framför datorn när de läser mina inlägg.

Nu har jag kommit på hur min blogg i framtiden kommer att bli intressantare. NOT! Eller jag har kommit på en idé som är lite roligare än mina inlägg lika torra som gammalt bröd. Jag ska skriva en berättelse här på bloggen som ni kommer att följa. Om ni vill förstås, kära läsare om ni tycker att det är tråkigt ska jag inte göra det. För jag menar vi har väl fastställt en gång för alla att jag är kapitalist och hela skiten och därför bygger det jag erbjuder på efterfrågan (tillgång finns inte med och det är väl bra för då får alla så mycket de vill ha). Jag är samtidigt väldigt mån om demokratin så därför frågar jag er: vad ska min blogg handla om? Ska jag skriva en berättelse och vad ska den handla om?


Snälla ni kan väl svara det är inte mycket begärt. Denna blogg går snart under och denna lilla grupp som faktiskt regelbundet läser mina tarvliga inlägg kan väl hjälpa mig med detta. PLEASE


Dö helt ärligt

Jag är arg idag och därför kommer det här bli ett riktigt stort skit inlägg som inte kommer att handla om något som inte en jävel kommer läsa och det skiter jag i för just nu skiter jag i allt. Precis jag skiter i allting du läste rätt, det finns INGENTING som jag bryr mig om. Jag ger fullkomligt fan i om alla blir sura och förbannade på mig och hatar mig och lämnar mig eller dödar mig eller whatever. Fine för mig för jag skiter i det. Hela dagen har varit en riktigt skitig dag. I och för sig är väl alla dagar skitiga eftersom luften är så skitig och hela världen är så skitig och det är ingen idé att leva längre för världen kommer ändå att gå under snart av miljöförstörning eller krig. Jag menar varför ska jag sitta och engagera mig i idrottsstyrelsen eller vad det heter om alla fuckers på min skola ändå bara skiter i det som kommer ur min mun. Varför ska jag göra mina fuckade läxor eftersom jag ändå inte kommer komma ihåg de där glosorna eller vad jag nu ska lära mig efter en vecka. För jag menar era mesar vi går ju i skolan för att få MVG inte för att ha nån nytta av det vi lär oss resten av livet. Så om jag gör ett prov och får MVG är allt frid och fröjd, skit samma om jag glömt all den där skiten efter en dag, då spelar det ju ingen roll längre vi har ju redan fått MVG. Varför ska jag egentligen gå i skolan överhuvudtaget. Det är fett med onödigt eftersom jag ändå inte kommer lära mig något. Onödigt då liksom. Och jag menar varför ska jag ens leva eftersom jag förr eller senare ändå kommer att dö. Och egentligen så är det ju bara bra om jag dör för jag är ju så fel som det bara går att vara. Jag menar jag är VIT, jag är MEDELKLASS, jag är HETEROSEXUELL, jag är FRISK, jag är "NORMAL". Den enda svaghet jag har är att jag är kvinna. För det är väl såna som jag som förstör världen va? För det är inte ett dugg synd om mig liksom och då har alla rätten att tracka mig. För det är fuckers som jag som har sett till att världen är i sitt eländiga tillstånd. Jag är så, ursäkta uttrycket, JÄVLA trött på att framstå som så fel bara för att det inte är "synd om" mig (Jag menar alla som inte är som jag är det ju synd om, okej det är lite synd om mej eftersom jag är kvinna, men ni fattar).Tintin debatten är najs, visst är det hemskt att de framställer svarta som apor, men borde vi inte titta på författarna inom Sveriges gränser innan vi tarckar andra. Jag menar Pippi är en liten fuckad kapitalist som undervärderar svarta och Bamse är en liten tönt som dopar sig och slår svarta (vargen). Kom igen förbjud hela skiten det är inte bra för barn att läsa sånt.

RSS 2.0