I have a dream, a fantasy
Jag kräver very little av livet. Sanningen att säga kräver jag bara Svensson livet. Spännande och så i all ära men jag skulle nog hellre vid trettio ha en jobb, bostad, en man och barn än sitta med plugg, inneboende hos föräldrarna och singel, men ha rest och partat mycket. Men det är olika och allt det som jag önskar mig går ju i uppfyllelse för de flesta. Men... jag tror nog att jag kan få ett jobb och någonstans att bo, men att hitta en man är så mycket svårare. För idag har vi ju inte arrangerade brölopp och så i Sverige, utan man ska ju vara hipp och gifta sig eller vara tillsammans med någon av kärlek. Livet var lättare förr, då bestämde ju alla åt en vem man skulle gifta sig med och man behövde inte oroa sig för att dö ensam. Herregud, tänk om jag inte hittar någon man, jag kommer dö ensam. MY GOD! Ain't gonna happen, eller det vet jag ju inte. Fuck, varför kan inte jag se in i framtiden som en annan spåtant, fast å andra sidan, då kanske jag ser att mitt liv inte är som mina drömmar. Buhu, för då sitter jag där om 20 år och tänker att... ja varför förverkligade jag inte mig själv och drog till Ibiza med svenska hotell och kötbullar, liggandes på en strand på dagen och festa bort studiebidraget på natten. Helvete också, snacka om ett moment 22. Kanske ska göra mina drömmar mer realistiska...
De olika resenärerna
Jag ska återigen ge mig in på att beskriva olika typer av resenärer. Till min hjälp har jag dagens kulturkommunikationslektion som handlade om förbredelser inför den kommande fältstudieresan! Jag har dock omrormulerat mig litegrann och så.
Tintinresenären: Tintinresenären letar efter äventyr. Kastar sig glatt in i okända situationer utan att tänka på konsekvenser eller vad som ska hända. Kan ofta inte så mycket om landet som han eller hon kommer till utan letar bara efter äventyr. Har aldrig planerat resan innan utan tar det mesta som det kommer. Kan ibland hamna i lite jobbiga situationer.
Celibatresenären: Innan resan har resenären kollat upp alla tänkbara sjukdomar som finns i landet och har vaccinerat sig mot samtliga. Väl på plats inlåst i hotellet hela dagarna och badar i poolen som definitivt inte är full med bakterier. Äter bara mat som den känner till ofta spagetti och köttfärssås. Klagar på allting i landet, att det är för varmt/kallt, att alla människor är konstiga i landet, att all mat är äcklig.
Se-allting-på-så-kort-tid-som-möjligt resenären: Denna resenär vill se hela landet och alla dess sevärdheter samtidigt som man ska lära sig jättemycket. Står ofta med den största kartan man kan hitta och letar reda på en massa saker som man kan titta på. Läser på sig mycket innan så han eller hon vet vad det är som passar sig vid olika situationer. Kommer hem med fem stycken fyllda minneskort och skryter om allt som denne har sett.
Jag-ska-resa-snart-resenären: Den här resenären kommer aldrig iväg på någon resa. Det finns alltid något som är ivägen; ingen som vill följa med, flygrädsla, orkar packa väskan, fick inte ledigt från jobbet, you name it. Däremot pratar denne ständigt om alla olika resor som han eller hon ska göra, snart. Slutar alltid med att hon eller han är kvar hemma och kommer aldrig iväg.
Och slutligen... Hoflin tyckte inte att någon stämde in så här kommer (trumpetfanfar)...:
Hoflinresenären: Är lat och bekväm, vill inte planera något själv utan överlämnar det till andra. Pratar däremot om resan ett år i förväg. Väl på plats gör denne inte så mycket utan ligger mest på beachen smuttandes på en paraplydrink. Skryter mängder om resan hemma igen.
Jaja, det var det det... Jag tycker nog att Hoflin var en blandning av alla, så kanske det är med allt, som bevisat är, är ju att ingenting fungerar renodlat. HIHIHI :D
Kommer inte på någon bra rubrik...
Jag har tänkt på en sak. Man får inte diskriminera någon utifrån kön och etnicitet. Vet inte om det är klass också, men förmodligen får man inte det. Antagligen får man heller inte diskriminera någon utifrån ålder. Men det följs ju inte riktigt det här.
Även om det fortfarande pågår diskriminering utifrån kön, klass och etnicitet är det ett påtalat problem i Sverige och man försöker göra något åt det. Men det pågår också massor med diskirminering utifrån ålder, men det är inte ett lika påtalat problem. Det är ju egentligen det värsta, att man inte ens uppmärksammar ett problem. För det är ju knappast önskvärt att man blir diskriminerad utifrån ålder. Vi kan ju se tydliga exempel på arbetsmarknaden, man anställer inte någon för att denne är för ung eller för gammal, men det uppmärksammas inte. Men tänk vilken rusning det skulle bli om det istället handlade om kön eller etnicitet. Det skulle inte vara accepterat. För eftersom man inte får tillskriva någon egenskaper utifrån kön,etnicitet eller klass varför ska man då få göra det utifrån ålder. Det är precis lika illa och jag tycker det borde skrivas till kön, klass och etnicitet när man pratar om saker som kan påverka ens möjligheter eller inställning till saker.
Tyvärr är det ju så att vi i Sverige är "åldersfacister". Det betyder att det finns väldiga regler på vilka man får umgås med, man får bara umgås med folk under ett vistt åldersmantra på kanske 8 år. D.v.s. att jag som är 18 "får" bara umgås med folk mellan kanske 16 och 25 år. Jag kan inte komma och säga att jag har en kompis som är 12 eller 40 år, det är onormalt. Jag tycker att det är synd, för man brukar ju alltid säga att man inte är äldre än man känner sig och dessutom är ju ålder bara en siffra. Istället för att titta på åldern borde man väl titta på en människas egenskaper och uppskatta dem. För det skulle ju inte gå för sig att inte vara med en människa bara för könets, sociala statusens eller ursprungets skull, då skulle man ju vara förtryckare, men det är helt okej att inte vara med någon för att den har "fel" ålder. Det är dags att vi börjar se detta som ett problem också!!
Jag ser det snöar, det var ju.. ehh.. roligt(?)
Jag ska inte åka till Australien om ni nu trodde det XD på sin höjd blir det España, men det är fair enough :P haha
No me gusta el nieve
HAHAHA, detta är the feeling right now :S just because of the f****** SNOW!!!
Kommunist eller kapitalist?
Jag undrar bara angående mina sista inlägg.... Är det verkligen så svart på vitt så att om jag inte förespråkar kommunismen så är jag kapitalist?
Tror knappast att t.ex. Mona Sahlin skulle förespråka kommunismen och t.o.m. Lars Ohly har ju slutat kalla sig för kommunist... och det är väl ingen av de som man skulle säga är überkapitalister eller förespråkar det som renodlade kapitalister vill..
Finska studenter och gamla läromedel
Jag ska försöka att inte skriva så långt utan istället skriva kort och bra. Weeeell, what to write about? Jag var på kryssning söndag till måndag med massa folk från Globala, det var trevligt. Det skulle vara 700 studenter på båten. Det var det också. Finska studenter. Inte för att det är något fel på finnar, men deras språk är inte som vårt och de kunde inte engelska eller svenska. När vi läste om Finland stod det att alla i Finland fick lära sig svenska i skolan. Kanske var en gammal bok... Det stod ju trots allt att Sovjet fortfarande var ett land och att Jugoslavien var ett land.... Hmmmm, jag läste om europeiska länder när jag gick i fyran, det var år 2000. Aja, det var en trevlig resa i alla fall som bjöd på en hel del roliga och mindre roliga företeelser. Haha, jag tänker inte nämna allt som hände på bloggen eftersom jag anser att om man vill veta får man fråga mig. Personligen. Men roligt hade jag i alla fall. Det jobbigaste var ju att släpa sig till skolan sen, eftersom båten lade till vid kvart över sex på måndagmorgonen var det bara att åka till skolan som började halv nio sedan. Haha, ojojoj, det var en upplevelse som jag inte tänker göra fler gånger (eller så kommer jag nog göra det). Nej, nu ska jag ut i regnet och vara tränare. Burr
Måste få försvara mig lite för min dåtida okunskap...?
Aja, jag ska inte gå in närmare på mina drömmar och så för det känns som om det är ganska oväsentligt för de som läser min blogg att veta. Jag läste massa kommentarer jag fått på min blogg angående ett inlägg som jag skrev för ungefär ett år sedan och som handlade om att jag tyckte att det fanns stora likheter mellan nazismen och kommunismen. Jag har kanske ändrat uppfattning lite, men det finns väl ingen som förnekar att på de ställen där kommunismen utövats så har det varit väldigt likt nazismen, sedan vet jag att de som kallar sig kommunister anser att det är en förvrängd kommunsim och inte den sanna. Men säga vad man vill, men Marx anser faktiskt att man ska ha proletäriatets diktatur ett tag för att det ska bli ett klasslöst samhälle. Frågan är ju ändå om det blir så. För det är ju ändå så att man ska "förtrycka" de som är rika och då puttar man ju ner de till en klass lägre än arbetarna eftersom det är arbetarna som är normen och de som inte är där kan bara gå och lägga sig. Det är ju så, det kan ingen förneka. Dessutom tror jag att det ligger i ett djurs natur (och människan är ju faktiskt ett djur) att ordna allting i hierarkier. Sedan kan man diskutera vad dessa hierarkier ska grunda sig på. Men sedan i en kommunistisk stat så är det ju på något sätt som om alla ska tycka likadant. Man ska tycka att samhället nått sin kulm och inte behöver utvecklas något mer, men det tycker jag är fel, för det är ju liksom meningen med ett samhälle att det hela tiden ska utvecklas. Och för att ett samhälle ska utvecklas måste det finnas nytänkande människor, men enligt min tolkning av kommunismen (som självklart inte behöver vara likadan som någon annans) så ska alla ha samma mentalitet. Jag tycker det är viktigt att man förespråkar en mångfald, men det betyder inte att det ska vara ojämlikt. Jag tycker det är viktigt med en jämlikhet, men det når man inte genom att någon bestämmer vad alla ska tycka eller vad som innefattar jämlikhet. Jag menar någon som är aktiv och engagerad förtjänar väl att få mer än något mähä som bara sitter och glor av ren lättja? Eller? Det tycker jag i alla fall!
Ohly på Globala
Personlig integritet
Varje gång när jag går in och ska skriva ett nytt inlägg så kollar jag alltid hur många besökare jag har. Sedan sitter jag alltid och undrar vilka det är som läser. Om det är människor jag känner, eller om det är helt okända människor. Det är lite läskigt, men samtidigt coolt, det här med internet. Alltså internet i sig betyder ju typ att man ger upp en stor del av sin integritet. Jag menar det här som jag skriver nu är ju tillgängligt för alla. Och sen jag läste böckerna av Stieg Larsson har jag insett att internet är ännu mer sårbart.
Egentligen är det väl så att vi inte kan skydda vår integritet så mycket längre. I dagens informationssamhälle är det knappast möjigt att till den mån kanske gömma sig som man egentligen skulle vilja. Jag menar, allting registreras väl nånstans. Samtidigt tycker jag att människor är lite konstiga. Vänta nu, till att börja med, är absolut inte någon förespråkare till FRA-lagen eller någon annan bevakning och kommer heller inte att vara, sen jag läste boken "1984" av Geroge Orwell. Men alla vill ju veta allt om andras liv, man tycker att offentliga människor typ har som skyldighet att berätta och redogöra för hela sitt liv och man ska veta allt om dem och bla, bla, bla. Däremot ska man inte behöva redoföra något själv. Folk tycker liksom att det är ett brott mot integriteten när ICA registerar vilka varor man får och sen sickar hem personliga rabatter. Jag tycker snart att integritetsdebatten går för långt. Man måste väl ha lite insyn i människors liv och så, för det finns ju faktiskt lagar och ett samhälle har väl en skyldighet gentemot sina medborgare att se till att alla följer de lagar som satts upp. Det viktiga är ju att det inte går til överdrift så man ska bestämma vad andra får göra och bevaka dem så de gör det. Då blir det ju diktatur och det vill man ju inte ha. Jag tror att de flesta är emot allting som är ett övergrepp mot integriteten för att det är en principsak, precis som jag liksom. Å andra sidan kan jag känna att jag inte har något att dölja så om någon skulle granska mig skulle de ändå inte hitta något intressant.
En sista sak bara som inte har med integritet att göra. Min brorsa visade just mig ett klipp som visar Leeds. De spelar i division tre i England. På matchen är det 37 000 personer (!!) helt unbeliveable... Ofta det skulle komma så många på Vasalund - Enskede i Sverige. När det är kval upp till premier league är det alltid fullsatt, dvs 90 000 personer, det skulle ju knappast vara så många som skulle gå och titta på Ljungkile mot BP, för att citera min kära bror. England är ett coolt land....
Nostalgi :)
Aja, snart ska jag ta studenten!!! och då slipper jag skolan :) eller jag ska ju plugga vidare med en gång, men det blir ju på ett annat sätt. Haha, jag låter som när jag började ettan på Globala. Då sa jag att jag bara ville komma ifrån Årstaskolan och att allt var skitbra med Globala. Sen ändrades det och nu känner jag samma sak igen. Haha, man blir trött fort på saker. Nej, men Globala gymnasiet är ett bra gymnasium, bra utbildning och så, men det är en del människor som man får sputt på. Och även om jag nu ibland kan känna att jag inte kommer sakna Globala, så vet jag att jag kommer göra det på studenten. Mycket. Jag kan t.o.m. komma på mig själv att sakna gamla Årstaskolan ibland.
Ja... Nu ska vi gotta oss i gamla minnen från Årsta. Jag kommer ihåg att jag var en mycket framstående person i högstadiet. Var ganska mycket vänster och tyckte massor om allting. Sen kom jag till Globala och förflyttade mig rejält till mitten. Fail, eftersom en stor del av eleverna är vänster. Dessutom började jag tycka att det var jobbigt att tycka saker och ha en klar åsikt. I högstadiet hade jag en bestämd åsikt om allting och skulle alltid hävda mig på ett eller annat sätt. Jag var ganska radikal i allting. Haha, men det var ganska skönt att ha ett sånt liv också, att tro att man visste allting och om alla bara var som jag så skulle det inte finnas några problem. Ojojoj, jag tror att Globala var bra för mig eftersom jag fick en verklighetsuppfattning. Åhh... det är roligt att vara nostalgisk och sakna Årstaskolans särsnack om langa langa och.... ja jag kommer ihåg massa saker. HAHAHA :)
SMURF!
Skolan började idag igen efter en veckas lov, det var iofs ganska najs att börja igen, nu har jag fått den sömn jag behöver för att kunna prestera resten av terminen också :). HAHAHA, alla mina inlägg är fett klagiga, nu är det slut med det. Hmmm... har sagt det några gånger, men jag är väl en negativt lagd mänscha som inte kan se de ljusa stunderna även i dessa mörka vintertider. Burr, snart är det vinter ja, då blir det ännu mer neggigt här eftersom jag inte kan se något bra med vintern och de bra argumenten förkastar jag eftersom de inte passar in i min världsbild av att vintern bara är ett ont måste man inte skulle behöva genomlida om man levde på sydligare breddgrader. Undra om alla förkastar de teorier som finns som inte lever upp till den världsbild man har skapat sig själv? Ganska vinklad bild vi får då hela tiden och för att få en megaobjektiv bild måste vi alltså prata med alla människor på jorden. Höö, jobbigt, jag får vara vinklad, det är ju ändå alla på ett eller annat sätt.....................
McCain eller Obama?
Idag är det två dagar kvar tills det är val i USA. Jag ser framemot det med spänning faktiskt. Det är intressant med val i andra länder (även i Sverige förstås, och nästa gång det är val får jag rösta!) för det är då man märker hur beroende vi är av varandra, även rent politiskt. Very, very intresting tycker jag, men kanske inte alla med mig. Det är många jag diksuterat USA's val med som tycker att det fått ett aldeles för stort mediapådrag och att man borde ägna all den mediatid som går till att bevaka valet till att koncentrera sig på finanskrisen, klimatförändringarna eller andra saker som hör den hårda verkligheten till och inte bara något pådraget jippo som bara ger USA ännu mer makt. Men jag måste fakiskt säga att eftersom USA är den enda supermakten idag är det ganska relevant vem som blir president för övriga världen. I dagens globaliserade värld kan vi inte bara titta på oss själva och strunta i alla andra och tro att vi kommer klara oss. Det är ganska intressant att läsa alla artiklar om valet i USA för at förstå att minsta lilla grej som händer där borta i väst kan påverka alla andra ganska rejält. Det är också intressant att läsa om de vanliga amerikanerna som ska rösta och vad de tycker. Alltid lika kul att läsa om southern människorna som är den typiska karikatyren för en sydstatare och man fattar att alla satirprogram om USA och deras befolkning och poltik inte är en överdrift. Dessutom tycker jag att det roligaste är sydstatarna som varit demokrater i alla år men som inte kan rösta på Obama för att han heter Hussein i mellannamn eller för att han är typ garderobsmuslim eller något. HAHA, det är kul.
Fast det är klart, jag vet inte om det skulle vara så att om en muslimsk partiledare i Sverige skulle ha lätt att ta sig till makten i den takt som det faktiskt gjort för Obama. Jag tror inte att vi svenskar är så jämlika och jämställda och allt annat som vi tror oss vara, vi är trots allt det mest amerikaniserade landet i hela Europa. Tji på den va! Sen kan jag tycka att trots vad alla USA hatare tycker så ser jag fortfarande hellre USA som en politisk förebild än de alternativ som idag finns. Erkänn samtliga att ni hellre ser att man ser upp till USA's politiska system (som har sina brister) än alternativen som i så fall skulle vara Kina eller Ryssland. Jag kanske framstår som någon USAkramare, men det är jag inte så, men jag är inte någon direkt motståndare till USA heller. Därför är det viktigt att vi följer valet i USA istället för att försöka stjälpa de eftersom jag inte tror att någon hellre har Kina som en politisk förebild... Eller?
