Freja Andersson

Om några dagar är jag i Nicargua och undersöker om hur ungdomars situation ser ut. Det är svårt att tänka sig allt det där nu, eftersom det kommer vara så annorlunda. Jag vill inte sitta och prata om hur det kommer vara och om kulturchock, kulturkrock och en massa andra saker som vi diskuterat de senaste veckorna. Om hur man måste gå klädd och hur man ska bete sig. Om massa ny  mat som man kommer att äta och alla upplevelser som man kommer att få. För egentligen är allting bara spekulationer. Jag kan ju inte veta hur det faktiskt kommer att se ut i Nicaragua. Kanske är det så att jag i snart tre år har läst om fattigdom och hur det är, men egentligen har jag ingen aning om vad det faktiskt innebär att vara fattig. Men jag tror att jag kommer att veta det efter denna resa. Att allt det som jag i tre år har arbetat om kommer att bli mer än bara ord i en bok. Eller det är i alla fall vad jag hoppas.  Jag hoppas också att jag kommer inse att det är likheterna som är det centrala och det jag kommer lägga märke till och inte bara reagera på alla olikheter som finns mellan oss. För så mycket har jag i alla fall lärt mig på Globala gymnasiet, att det är mångfalden och olikheterna mellan människor som berikar och som för utvecklingen framåt, det är inte mångfalden och olikheterna som är problemet i ett samhälle. En annan sak som jag också lärt mig är att man ska fokusera på likheterna mellan människor, speciellt kanske mellan någon som man inte alls anser är lik en själv och plötsligt kommer man att inse att man har något gemensamt. Det är det här jag hoppas kunna ta med mig och praktisera på plats, att ha sett nya platser och varit med om spännande saker är alltid en upplevelse, men att få dessa insikter jag berättade om ovan är det som jag hoppas ska få uppleva i Nicaragua.   

Nu ska det skrivas lite på bloggen. I torsdags natt låg jag och filosoferade över livets gåtor och eventuella svar. Det som i torsdags rörde om i min hjärna var att vi nog går åt fel håll i utvecklingen av våra u-länder. Jag menar att det man idag försöker göra är att applicera Europas utvecklingsfaser på u-länderna. Kan ju vara ett alternativ förstås, men det är knappast troligt eftersom; 1) Varje land är unikt och 2) Läget är inte detsamma som för 300 år sedan.

Ja det var ju i och med franska revolutionen som dagens samhälle började ta form och som en konsekvens av franska revolutionen växte den industriella revolutionen fram och etablerade in en ny tidsanda och vi tog ett steg från bondesamhället till indistrisamhället (eller för all del, ett steg från det feodala samhället in i det kapitalistiska om man är en vän av Marx). Det är en viktig utveckling och en bra utveckling. Men samma sak kan inte ske i u-länderna. Eller åtminstone inte samma tillväga gångsätt. Eftersom det var olika förutsättningar för den europeiska utvecklingen och den utveckling som idag sker i u-länderna måste vi således anpassa oss efter dagens förutsättningar och utvecklas därefter. Jag skulle tro att det som är viktigt är att man faktiskt låter alla bönderna i landet få jord som de kan odla på, inte genom att de köper det eftersom alla inte har råd utan att man faktiskt gör en jordreform och portionerar ut jorden till alla. Det kommer göra att alla kommer kunna tjäna pengar på sina varor samt kunna, om de behöver, odla mat åt sin familj så de slipper svälta. En annan viktig sak är att ha en total frihandel eller så låter man alla ha tullar. Vi kan inte ha en så orättvis handel som idag är, där i princip bara dagens i-länder tjänar på det. För det är ju egentligen den största skillnaden, att det inte fanns någon som stod över och var mer utvecklade än Europas länder, de ledde utvecklingen. Dagens u-länder fejsar ett helt annat öde...

Jag ska fila lite på min utvecklingsteori... Återkommer snart