Ännu finare besök på Södertörn
I dag är Dalai Lama på besök på Södertörn och pratar. Tyvärr fick jag inte tag på någon biljett varför jag sitter här och skriver istället. Man kan som sagt inte få allt, som jag tidigare fastställt.
I alla fall. Allt som skrivs om Dalai Lama är alltid positivt. Buddismen har massor med anhängare världen över och sen yoga och liknande blev hippt här i väst har antalet anhängare ökat ännu mer. Samtidigt tycker jag att Dalai Lama kanske hyllas lite för mycket och ifrågasätts lite för lite.
Visst är han en stor ledare. Visst förespråkar han anti-våld och en massa andra bra saker. Men samtidigt finns det saker han är emot och som, såhär i moderna Sverige, kan kännas lite passé. Exempelvis är han en stor motståndare till homosexualitet och aborter. Han förespråkar ett feodalistiskt samhälle och anser att alla människor som far illa här i världen har "förtjänat" det. Han lever förvisso i exil och har jobbat för ett självständigt Tibet men samtidigt lever människorna i Tibet i ett stenhårt hierarkiskt samhälle där han själv är ledare. Om detta hör man inget. Det enda man hör om är alla hans goda gärningar och fina ideal.
Naturligtvis tar väl inte hans konservativa värderingar bort storheten i hans anti-våldsfilosofi men jag tycker att båda sidorna bör belysas. Han är en religiös ledare men ifrågasätts inte alls på samma sätt som påven, någon mulla, en rabbin eller brahmin. Istället ser man bara Dalai Lama som en liten gullig farbror med roliga kläder som inte gillar att slåss. Hans status har blivit något likt en popstjärnas.
Jag tycker bara att man ska veta att i grund och botten förespråkar Dalai Lama ungefär samma sak som påven, mullan, rabbinen och brahminen. Men buddismen har fått stå utanför den hårda kritik och granskning övriga religioner genomgått de senaste åren. Man belyser gärna den fina delarna som sitt förhållningssätt till livet, meditation och de åtta stegen men glömmer bort att påvisa abortmotstånd, hierarki och att det är de fattigas fel att de är fattiga.
Nu inget ont sagt om Dalai Lama och buddismen. Jag tycker att båda två är fina saker som man bör hedra. Men kanske bör man också granska de lite kritiskt emellanåt...
I alla fall. Allt som skrivs om Dalai Lama är alltid positivt. Buddismen har massor med anhängare världen över och sen yoga och liknande blev hippt här i väst har antalet anhängare ökat ännu mer. Samtidigt tycker jag att Dalai Lama kanske hyllas lite för mycket och ifrågasätts lite för lite.
Visst är han en stor ledare. Visst förespråkar han anti-våld och en massa andra bra saker. Men samtidigt finns det saker han är emot och som, såhär i moderna Sverige, kan kännas lite passé. Exempelvis är han en stor motståndare till homosexualitet och aborter. Han förespråkar ett feodalistiskt samhälle och anser att alla människor som far illa här i världen har "förtjänat" det. Han lever förvisso i exil och har jobbat för ett självständigt Tibet men samtidigt lever människorna i Tibet i ett stenhårt hierarkiskt samhälle där han själv är ledare. Om detta hör man inget. Det enda man hör om är alla hans goda gärningar och fina ideal.
Naturligtvis tar väl inte hans konservativa värderingar bort storheten i hans anti-våldsfilosofi men jag tycker att båda sidorna bör belysas. Han är en religiös ledare men ifrågasätts inte alls på samma sätt som påven, någon mulla, en rabbin eller brahmin. Istället ser man bara Dalai Lama som en liten gullig farbror med roliga kläder som inte gillar att slåss. Hans status har blivit något likt en popstjärnas.
Jag tycker bara att man ska veta att i grund och botten förespråkar Dalai Lama ungefär samma sak som påven, mullan, rabbinen och brahminen. Men buddismen har fått stå utanför den hårda kritik och granskning övriga religioner genomgått de senaste åren. Man belyser gärna den fina delarna som sitt förhållningssätt till livet, meditation och de åtta stegen men glömmer bort att påvisa abortmotstånd, hierarki och att det är de fattigas fel att de är fattiga.
Nu inget ont sagt om Dalai Lama och buddismen. Jag tycker att båda två är fina saker som man bör hedra. Men kanske bör man också granska de lite kritiskt emellanåt...
Kommentarer
Trackback
