Miljö eller gener?

Jag funderar en hel del kring vad det egentligen är som avgör att vi blir som vi blir. För att koppla ihop med förra inlägget där jag pratar om hur normer och synen på olika kategorier formar oss som människor tänkte jag idag försöka reda ut vad jag anser huruvida en person formas av generna eller miljön.

Naturligtvis är det inte det ena eller det andra. Självklart är det en blandning. Men jag tror att miljön har större påverkan än eventuella gener. Jag är exempelvis hyfsat duktig på att uttrycka mig i skrift. Beror det på att jag har en gen som gör att jag är bra på det och att folk som inte kan uttrycka sig i skrift saknar den genen? Knappast. Anledningen till att jag skriver helt okej ligger antagligen i att jag alltid har gillat att läsa. Därigenom har jag fått massor med olika knep på hur man kan skriva så bra som möjligt och således lärt mig att skriva bra. Alla kan därför bli bra på att skriva, det handlar inte om någon gen.

Dock verkar trenden i samhället vara den att man förklarar allting med hjälp av gener. Alkoholism beror på gener. Kriminalitet beror på gener. Våldsamhet beror på gener. Absolut. Man kanske har en gen som gör att man lättare blir beroende av alkohol eller inte, men det har troligen liten påverkan på om man blir alkoholist. Jag skulle hävda att alla människor i världen kan bli akoholister, kriminella eller vad det nu handlar om, gener till trots. Istället handlar det om den sociala situation man befinner sig i. Eller vad man hade för uppväxt. Eller någon annan förklaring som ligger i miljön. Sedan kanske genen i fråga spelar in på hur lätt man har att hamna i ett beroende eller ta sig ur det. Bara för att man skulle sakna en eventuell alkoholistgen tror jag inte man undgår att hamna i ett beroende om man dricker för mycket.  

Dessutom. Att hävda att allt är genetiskt är också att ta bort ansvaret från staten och från människan. Om allt bara är genetiskt är det således inte något fel i samhället som gör att folk börjar dricka, blir kriminella, misshandlar etcetera utan det är bara deras eget fel. Deras defekta geners fel. Skulle man utrota dessa gener skulle världen vara perfekt. Då skulle det inte finnas några fel alls eftersom felen i världen idag beror på att människor har svaga gener. Genom utrotning skulle bara perfekta människor födas. Människor med rätt och bra gener. I detta samhälle så gör man gentester på alla som vill skaffa barn för att försäkra sig om att föräldrarna är lämpliga att skaffa barn. Under graviditeten gör man återkommande tester för att se att det bara föds bra människor. Barn som på vägen skulle anses vara fel, till exempel ha Downs Syndrom, aborteras bort. För de passar inte in i den värld vi vill ha. I denna perfekta värld. Här finns bara plats för perfekta människor. Likadana. Med exakt samma gener.

Är det verkligen så vi vill ha det? Att någon annan ska få avgöra om jag ska få skaffa barn eller inte? Att det inte ligger några sociala orsaker alls till varför folk blir alkoholister, kriminella och så vidare? Jag anser att om man resonerar i dessa banor så är man ute på hal is. Då förespråkar man ett samhälle där vi har tappat bort det unika med varje person. Då förespråkar vi ett samhälle där staten eller den enskilda människan inte har något ansvar alls eftersom de fel som blir beror på en eller flera personer som har fel gener, som egentligen inte har i detta samhälle att göra. Då förespråkar vi utrotning av vissa typer av människor eftersom världen skulle bli en bättre plats utan dem. Då förespråkar vi det samhälle som vi, efter andra världskriget, säger oss vara emot. Så vill inte jag ha det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0