Gör vad du vill, så länge det inte skadar någon annan

Ibland kan jag bli mer än negativ och undra var vår värld är på väg någonstans. Aldrig hör man om något annat än krig och elände, svält och fattigdom, miljökatastrofer och förtryck. Var det verkligen meningen att det skulle bli såhär?

Förmodligen inte, men det är ju alltid lätt att vara efterklok. En sak som jag tycker är mest hemsk i dagens samhälle är att pengar alltid hamnar i första hand. När någon påpekar det tar vi också bort allt ansvar från oss själva och hänvisar istället till att det är någon annans fel. Jag tror egentligen där vi har det grundläggande problemet.

I dag i Sverige har vi mer marknadsekonomi än planekonomi. Jag tycker naturligtvis att det är bra ur många aspekter, men det sätter också ett stort ansvar på befolkningen. Marknadsekonomin bygger i grund och botten på tillgång/efterfrågan, så långt tror jag alla är med. Vill folk ha en sak tillverkar man den och det man inte vill ha tillverkar man inte. Just detta ställer krav på mig som konsumet. Liberalismen i allmänhet och marknadsekonomi i synnerhet utgår från att jag som människa är medveten om min omvärld. Den sätter en tilltro på människan att hon alltid tar "rätt" beslut, moraliska beslut.

Vad innebär då detta? Ja exempelvis att jag funderar en extra gång innan jag handlar något. Inte bara klagar på företagen och säger att det är de som erbjuder denna vara. Och eftersom de erbjuder något jag vill ha, men att tillverkningen inte gått till på ett bra sätt, ja då är det ju knappast mitt problem. Men om jag då skulle ställa motkrav på företagen, till exempel att jag inte vill ha en vara som är tillverkat på ett dåligt sätt, skulle förtagen sluta tillverka varan på det sättet.

Sedan kan jag tycka att staten borde få gå in i vissa fall och göra inskräkningar på den fria marknaden (oj vad olikt mig.. men jag ska utveckla resonemanget). Låt oss ta exempelt Blåräv. En utrotninghotad djurart som man på senare år jagar, dödar och tar den eftertraktade tofsen. Denna tofs placeras sedan på hippa mössor som folk vill ha. I detta fall tycker jag att staten borde kunna gå in och sätta stopp. Säga att det inte är okej att man jagar utrotningshotade arter för en liten svans. Men jag tycker likväl att man som konsument har ett ansvar.
Jag tror egentligen är det inte är någon som tycker att det är okej att göra på detta sätt. Jag tror att alla blir upprörda. Sådan tilltro har jag ändå på människan. Men visa då det också. Handla inte någon mössa med en blåräv på. Handla en exakt likadan men gjord i fuskpäls. Ställ det kravet på företagen.

Vill vi leva i en liberalistisk värld, som jag tycker är jättebra, måste vi också ta det ansvar som det kräver. Då tror jag att liberalismens tankar verkligen kommer fungera. Men fram till dess att vi inte tar, eller inser, vårt eget ansvar i detta ideal krävs andra åtgärder...

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tankeställare. Frågan är om du inte hamnat lite i ett "Fångarnas dilemma" där vi är så beroende av övriga människor och där svårigheten ligger i att vi inte vet hur den andra handlar. Jag är person A och du är person B. Ingen av oss vet hur den andra tänker göra. Om jag (A) köper mössan (i ditt exempel) och du (B) också gör det så kommer Blåräven helt försvinna. Om jag inte köper men du gör det så betyder det att rasen antagligen kommer finnas kvar men jag står utan mössa. Vice versa om du köper och jag väljer att inte göra det. Om ingen av oss köper mössan så kommer Blåräven finnas kvar men ingen av oss får mössan. Vad gör du? Eftersom jag inte vet hur du handlar eller, i ett större perspektiv, hur alla handlar så blir mitt beslut inte alls så självklart. Jag skulle ju kunna chansa att köpa mössan och hoppas att alla andra tänker som du. Då vinner jag på det. Jag får mössan och arten lever kvar. Säg att det smartaste för alla egentligen borde vara att sluta handla mössorna så är det inte säkert att det är det smartaste för mig som individ. Däremot håller jag med dig i ditt resonemang. Jag skulle också önska att folk tänkte till innan de köper en vara som finns... Men där är just dilemmat, "folk" är flera. Skulle vi alla tänka som du så skulle inte problemet finnas, men nu är ju inte alla så kloka och frågan är om det någonsin kommer gå att lita på de människor som vi har runt omkring oss. Själv är jag ju inte helt rumsren om man säger så...

2011-03-06 @ 20:02:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0